Litet naturligt från vår närmaste omgivning i Linnekullatrakten.

Ett par fåglar, litet höstiga bilder och ett par hjortar...

I går skrev jag att vi har synnerligen gott om nötskrikor här. Det var i går det, i dag har vi inte sett en enda. I går blev det ett himla liv på nötskrikor och duvor, de flög mot en bestämd gren som gungade kraftigt. Vad gungandet berodde på fick jag aldrig veta, det doldes av andra grenar och lövruskor. Det kan ha varit en större rovfågel, vråk till exempel, men man brukar kunna se när de ger sig av. Den här gången stannade gungandet upp utan att gungaren avslöjades, duvor, nötskrikor och andra medhjälpare fortsatte attackerna längre och längre bort. En mård kanske? Får aldrig veta... Vad det än var så är det knappast orsaken till nötskrikornas frånvaro. Undrar vad de har för sig? Här finns gott om ollon och nötter, ganska milt är det också så flytta behöver de ju knappast. Får nog inte veta det heller.

I dag såg jag en som inte visar upp sig så ofta, men när jag fått fatt i kameran var trädkryparen borta igen. Det gjorde inte så mycket, avståndet var stort. Det kom en annan liten sötnos, ensam den här gången, stjärtmesar kommer ju ofta i grupp.

Medan jag plåtade dök en bekanting upp -på det vanliga mindre trevliga stället så klart. Ni har sett honom förr, men här kommer han igen. Strax efter satte han sig på fönsterblecket en knapp halvmeter från mig, men det är långt innanför telezoomens närgräns.

Berberisbusken har börjat bli riktigt färgsprakande.

Benvedsträden har också litet färgsprak, men det börjar ta slut. Bären är populära i fågelkretsar.

Jag gick en kort sväng längs "vår" väg, det fick bli en bild på Kristianstadsslätten med Fjälkinge backe, kullen som syns strax höger om mitten. Den ligger 26,5 km från fotoplatsen säger kartan. På toppen av Fjälkinge backe finns ett utsiktstorn, man kan skönja det på bilden mitt i skogsdungen på toppen. Backen är 100 meter hög, hur högt tornet är har jag inte lyckats få reda på. Länk till litet info om Fjälkinge backe.

Inga nötskrikor alltså, som jag påstod att vi har massor av. Men hjortbesök har vi haft, även om jag påstod att festen var slut :-) Senast i förmiddags, en hind och en spetshjort. De får komma med i bloggen. Damen först!

Den unge spetshjorten.

Vi hörs!

Inlagt 2022-11-05 18:49 | Läst 491 ggr. | Permalink
Härlig blandning av motiv och arter. Stjärtmesar är inte lätt att fotografera, dom kommer i flock och sitter typ aldrig still.
Svar från aasaboe 2022-11-06 09:07
Tack Morgan! Ja, oftast kommer stjärtmesarna flockvis och har bråttom, men de senaste dagarna har jag sett en ensam på besök. Det har hänt några gånger tidigare i höst, de kanske väntar med flocklivet till längre fram mot vintern?
Stjärtmesarna är så söta, tyvärr ser jag dem alldeles för sällan, varannat år kanske. Fin blandning i vacker miljö
Svar från aasaboe 2022-11-06 09:09
Tack Peter! Söta är de onekligen, ibland tycker jag att de har litet undulat över sig :-) De kommer inte så ofta här hos oss heller, kul när man lyckas få syn på dem och dessutom har kameran tillgänglig.
Kul blogg, aldrig sett Fjälkinge backe på bild här förut, och det måste varit väldigt klar luft med det avståndet. Där lärde mina barn sig att stå på skidor i nerförsbacke. Stjärtmesen brukar jag se i meståg, de är lika söta varje gång. Gärdsmygens dräkt är vacker, tänk att ha ett liknande mönster på en tweedkavaj! Har också ett benvedsträd som fåglarna planterat, vackert men sprider sig makalöst med frön.
Svar från aasaboe 2022-11-06 13:07
Tack Stefan! Bilder på Fjälkinge backe är sällsynta, det har du rätt i. Konstigt egentligen, den får ju ändå sägas vara en höjdpunkt! :-)
Vibybo 2022-11-06 13:34
Den var fin! Ska ha höjdpunkten i åminnelse.
Du har ju en "halvtam" gärdsmyg om den sätter sej i fönstret. Stjärtmesar är bedårande men de brukar vara svåra att fånga på bild då en inte vill sitta stilla. Ett par hjortar till är alltid trevligt att se.
Hälsningar Lena
Svar från aasaboe 2022-11-06 13:10
Vi har gärdsmygar som kryper in innanför ytterväggen och sitter varmt om nätterna eller om det är kalla dagar, så de är väl vana vid att vi rör oss i huset. Han tyckte väl att med glasrutan emellan räckte det med ett par decimeters avstånd :-)
Både berberis och benved har ju så härliga höstfärger. Och stjärtmesar är bland de gulligaste fåglarna, tycker jag.
Fjälkinge backe var en ny "bekantskap" som jag aldrig har sett, trots att jag rätt ofta rört mig i de trakterna. Men kanske måste man stå i rätt position och lite avstånd för att upptäcka att det är en så markant höjd. Ska försöka se den när jag nästa gång kör neråt Skåne.
Och så blev det ju inte heller "ohjort" med denna din blogg :).
Hälsningar Christina