Gamla bilder - moderna tiders verktyg
Ständigt alla dessa nya program och återigen får man sätta sig vid datorn och försöka begripa hur man kan förbättra sina bilder!
Nu kommer AI med full kraft och jag plockar fram några gamla bilder som jag mödosamt konverterat till digitala bildfiler via en scanner.
Topaz AI - så heter programmet för dagen - är i och för sig inte i första hand riktat till gamla stötar som mig, men ändå…. man vill ju testa!
Första bilden, ett porträtt av en ung thailändska som som jag intervjuade och fotograferade i ett prostittutionsdistrikt i Bangkok för snart 30 år sedan. Jag reste för det som på 90-talet hette AIDS-delegationen och syftet var att göra reportage för myndighetens publikationer.
AIDS-epidemien hade börjat få fäste i Thailand och människor indragna i prostitutionen var särskilt utsatta.
Hur som helst, bilden tog jag men min gamla Nikon F och en 35:a. Filmen var pressad Tri-X till 1600 ASA (Iso). Resultatet blev visserligen rejält kornigt men själva bilden hade, enligt min mening, en karaktär som jag gillade.
Så nu åkte porträttet in i den nya tidens mjukvara (Topaz AI) för att se vad som eventuellt gick att förbättra. Eftersom jag är en i grunden lat person valde jag att trycka på “Applay Autopilot” för att låta mjukvarans artificiella hjärna göra en bedömning och rätta till bilden efter eget tycke och smak. Så här blev resultatet.
Inte så kul, tänker jag. Och borta är den korniga karaktär som jag tycker tillförde något till bilden. Borta är också den känsla av råhet och utsatthet jag minns präglade miljön.
En annan bild. Några arbetare som satt kvar i gryningen utanför fabriken i Köpmanholmen i Ångermanland efter nattskiftet. Det var fabrikens sista skift efter närmare hundra års verksamhet. Priset för olönsamheten betalades av dom som nu blivit arbetslösa och gick en osäker framtid till mötes,
Jag ville fånga det där skira ljuset av vemod samtidigt som fabriken långsamt tystnade och fågelsången i den ljusa norrländska gryningen tog över.
Jag gillar bilden, men har aldrig riktigt fått till den rent tekniskt. Det bästa jag hittills åstadkommit är så här.
Nu gjorde jag ett försök att köra den genom AI-programmet och gav de manuella fininställningarna en chans. Och då blev resultatet så här.
Inte helt tokigt, tänker jag. Männens ansikten kommer fram bättre och är lite mjukare. Det var ungefär så jag minns att det var.
Kanske är det inte så tokigt med AI trots allt.
Lite den känslan får jag av din andra, Topazade bild av den stackars Thailändskan. De där hjälpmedlen går lite för långt för att se äkta ut, helt enkelt, och då tappar hela bilden trovärdighet. Och ungefär samma sak händer med Köpmanholmsgänget: den andra varianten ser verkligen AI-genererad ut.
Nu är du en mästare på att utnyttja ljus och få snits på gråskalan i dina bilder, och därför blir det kanske extra påtagligt när något "konstgjort" smyger sig in. Men det känns som att den enkla slutsatsen är att manipulation syns, och då sticker också den mesta trovärdigheten.
Men de omanipulerade bilderna är superba, i båda fallen!
/Affe
Två starka bilder med starka berättelser. Håller med om att tvåan funkar bäst i Topazutförande, men det är nog som Alf skriver vettigast att utgå från den ursprungliga bilden. (Jag tänker särskilt på det med mina utställningsbilder som i en del fall kunnat fått lite extra spänst i skärpa och kontrast.)
Ha det gott
Gunnar S
Allt skall ju vara AI just nu, det är tydligen extra häftigt – tidens stuk... :-)
Ofta är det inte alls AI, det bara benämns så. Även om det är lite AI i det hela, så har AI sina spakar att rycka i, inga andra – och resultatet blir därefter.
Redan för ett antal år sedan såg jag mobilbilder från Stockholms Ström i skymningen. Där simmade det ankor som uppenbarligen var gjorda av porslin eller plast. Såg lite lite ut som andra bilden av ditt första motiv. Var hade mobilen fått porslinankorna ifrån? Jo, den hade bara jobbat med det som den hade blivit tillsagd om.
I den andra bilden är det kanske som du menar, att det mera närmar sig verkligheten – men det har fläskats på för mycket. Dålig urskillnad i AI-tänket.
Manuellt arbete med samma digitala parameter som har stått till AI:s förfogande, ger troligen ett bättre resultat.
Allt det här är tyvärr skönhetsfel i de digitala funktionerna som kommer att rättas till så småningom. Det egentliga felet är ett grundfel: Förfalskning är förfalskning. Förfalskning är aldrig original. Varför skall vi förfalska vår vackra värld?
Ge inte efter för klåfinger-Nisses listiga propåer. Efterfråga inte AI. Gå ut och ta ett djupt andetag i den fria naturen – den oslagbara verkligheten.