Dagoberts son - ett konstnärsliv i DDR

Bilden ovan är troligen det enda som finns på Dagobert Biermann.

Dagobert vem?, undrar du. Inte så konstig undran eftersom han mördades  i Auchwitz-Birkenau någon gång 1943  bara 37 år gammal. Dagobert tillhörde den kommunistiska rörelsen i Hamburg i Tyskland under 30-talet, alltså den arbetarrörelse som den framväxande nazismen såg som sitt historiska uppdrag att krossa och utplåna.

Dessutom var Dagobert Biermann jude, vilket naturligtvis bidrog till hans död i förintelselägret.

Men Dagobert, tillsammans med hustrun Emma, hann ändå få en son den 15 november 1936  som de döpte till Wolf.

När jag gick i gymnasiet på 60-talet hade jag en lärare i tyska som under en lektion spelade upp en sång från en bandspelare, en sång som vi naturligtvis skulle försöka förstå den mer språkliga innebörden av, men jag blev som förhäxad av rösten och gitarrspelet. Det var alltså Dagoberts son Wolf Biermann som spelade och sjöng.

Något år senare gjorde vi en klassresa till Berlin. Jag hade tagit reda på att Wolf Biermann bodde på Chaussestrasse 131 i dåvarande ÖstBerlin. När jag väl passerat gränsövergången och knackade på dörren minns jag att Wolf Biermann såg mycket förvånad ut över att få besök av en spoling från Sverige, men han bjöd mig in i lägenheten och bjöd på té.

Eftermiddagen gled över i kväll och uppenbarligen tyckte han att det var kul att jag var där. Wolf Biermann var vid den här tiden en vispoet som inte fick uppträda i DDR och hans sånger spelades aldrig offentligt. Men i en hörna i vardagsrummet stod en Revox-bandspelare och en mikrofon med vilket han spelade in sina sånger som gavs ut i VästTyskland som LP-skivor i allt större upplagor .

Skrattande berättade han om hur hans kompis, som var duktig fotbollspelare, brukade sparka en boll innehållande ljudbanden vid ett givet klockslag på ett särskilt ställe vid Berlinmuren. Wolf Biermann var alltså en ”icke önskvärd” konstnär och intellektuell i DDR, han ansågs som alltför kritisk i sina sånger, visserligen inte fängslad. Men likväl fången i sin lägenhet. Ham var en nagel i ögat för statsdiktaturen i DDR.

Han hade själv valt, i början av 50-talet, att som 17-åring flytta till ÖstBerlin och han läste några år på Hubolt-universitet men kom i kontakt med intellektuella kretsar kring Berliner Ensemble, den teater där Berthold Brecht verkade fram till sin död 1956. Wolf arbetade under några år som regiassistent på den teatern i mitten på 50-talet.

Det är tre saker jag särskilt minns från den där kvällen på Chaussestrasse 131. Dels när han spelade upp sina tonsatta översättningar av Nils Ferlin – ”und ich habe ganz magera beine, und mager sind arme och halz”, dels porträttet på hans pappa Dabobert som han hade på hederplats i en välfylld bokhylla.

Men mest minns jag en gapig liten tjej som sprang omkring i lägenheten och med hög operaröst försökte väcka uppmärksamhet. Minns att Wolf röt till henne att hålla tyst flera gånger och så nåt om ”jävla styvdotter, det kommer att gå illa för henne..."

1976 fick Wolf Biermann efter mycket om och men utresetillstånd för att ge ett antal konserter i Väst. Han spelade då bland annat även i Stockholm. Men han nekades inresetillstånd tillbaka till ÖstBerlin!, alltså blev han persona non grata i sitt hemland DDR. Istället bosatte han sig i Hamburg, främst för att ta hand om sin gamla mamma, men han blev också en förkämpe för ”Die Grüne”, en framväxande miljörörelse och numera ungefär Miljöpartiet i Tyskland.

Idag, som 88-åring, pendlar Wolf Biermann mellan Hamburg och en liten stad i Sydfrankrike där han har ett hus och pysslar med att översätta bland annat Shakespeares sonetter.

För dig som är intresserad av hur Wolf Biermann låter bifogar jag två länkar. Den första är en av Wolf själv.

Den andra är hans styvdotter, den där gapiga ungen i lägenheten. Men som med tiden gjorde en egen sångkarriär.

Hon heter Nina Hagen….

https://www.youtube.com/watch?v=GSw5H4tY29A&list=RDGSw5H4tY29A&start_radio=1

https://www.youtube.com/watch?v=IqgcByaNyhc

./.

2024-11-21 16:34   alf109

Intressant historia.
/Affe

2024-11-21 16:55   syntax

Häftig och intressant historia - tack för den.
Som du säkert anar dig till är den politiska inriktningen inte riktigt min politiska inriktning.
Likväl är det min politiska inriktning att den politiska inriktningen är i sin fulla rätt - vilket inte gavs i förtryckarstater som DDR.
Jag är alltid öppen för att lyssna på alla.

2024-11-21 19:19   mombasa

Vilken historia! Så dyker Lena Granhagens insjungning av "Uppmuntran" upp i bakhuvudet (https://open.spotify.com/track/0G3SZJNTdHJAmXCOTZxaT0?si=68yl2JH8SVKJFARcPCvrcA&context=spotify%3Aalbum%3A6yU7zgFQFz31ke10bTVHNf ).
Och Nina Hagen var en upplevelse på scen.
/Gunnar S

2024-11-21 19:45   Lena Holm

Nina Hagen minns t o m jag. Intressant historia att få ta del av.
Hälsningar Lena