Vårystra lamm i hagen

En kväll då solen glimtade fram kände jag för att göra en kort utflykt efter middagen. Jag åkte till Trunsta träsk i Knivsta, för det hade anlänt en del fåglar där. Det är också beteshagar för djur i anslutning till våtmarken. I en hage nära där jag parkerade gick det tackor och lamm. Det här kunde kanske bli något...men de var fullt upptagna med att äta middag. Jag gick en vända i "träsket", vilket inte gav mer än en promenad.  

När jag kom tillbaka till hagen var det däremot full fart på lammen och nu såg jag också att det fanns en svart bland alla de vita. Det var ju en svart tack på första bilden så det var väl inte orimligt. Den verkade ha extra mycket spritt i benen, fast den såg ut att vara en av de yngsta.

Det var verkligen fart på dem och den svarta studsade mer än sprang i hagen.

Ett härligt vårtecken tycker jag.

" - När jag blir stor ska jag minsann bli ett svart får, vänta bara..."

Hälsningar Lena

Allmogefår, eller vad säger ni?

Mötte de här fina fåren under en promenad i mitt närområde, inte så långt från de långhåriga ungdjuren, men på en annan gård. Hmmmm....jag kan väldigt lite om får och har inte en aning om vad detta är. 

Lite frön i pälsen men vad gör väl det om man inte behöver "borsta håret" varje dag. Det fanns får som var ljusa och så dessa med vita fläckar på huvudet och i övrigt mörka. Alla var kulliga.

Trots fröna är det fina småkrusiga lockar. Det slog mej också att öronen är ganska små. Jag försökte söka på nätet om fårraser och snubblade över ett samlingsnamn för vad jag uppfattade som gamla svenska raser, de kallades allmogefår. 

Om någon här på sidan är mer hemma på fårraser får ni gärna berätta. För mej får det vara allmogefår så länge, för det är absolut inte en av de vanliga fårraserna man ser på gårdar.

På samma promenad insåg jag också att det fortfarande finns en del fina blommor kvar. Efter min runda i sommar då jag hittade så enormt många blommande arter längs ett diket har jag börjat titta mer på vad som lyser i vägkanten. Lucern blommar fortfarande vackert lila och käringtanden lyser än. 

Den första borde vara vild riddarsporre och förvånansvärt nog hittade jag några sena blåklint i kanten på en stubbåker. Det finns helt klart en del insekter också, här i någon sorts fibbla.

Ett helt gäng med pilfinkar satt på rad på detta räcke. Det var flera meter långt och det hade varit kul att fånga dem från en annan vinkel men det tyckte inte pilfinkarna.

Idag är det fredag, yeah....

Hälsningar Lena