B. LOGGBOKEN

En blog om undervattensfoto i första hand, men livet pågår ju även mellan dyken...

Tustna 2015, del II. Makro

Undervattensvärlden vid Tustna inbjuder kanske mest till vidvinkelfotografering men det finns också mängder med små roliga motiv under ytan. Här kommer ett axplock.

Marulken kan vara ett bra motiv även med makro för den ligger helt stilla och man kan komma mycket nära. Den var helt oberörd när jag fotograferade ögat med 60 mm makro.

Vid en dykplats som kallas "Fiskfrysen" (för det är flera grader kallare där än på övriga dykplatser) finns denna vackra anemon. Vi såg den redan förra året och den är kvar på samma plats med ett helt gäng små räkor under. Utsnittet blir lite annorlunda med 60 mm makro (annars är den ett typiskt vidvinkelmotiv).

De vanligaste nakensnäckorna vi ser är ca 1,5 -3 cm stora och antingen Adalaria proxima eller Onchidoris muricata. Jag kan inte skilja dem åt. De är tacksamma makromotiv som sitter nästan helt stilla. Tyvärr kan dock underlaget det sitter på röra sej en hel del ibland.

En kuddsjöstjärna i närbild. Det finns gott om de vackra djupröda stjärnorna vid denna del av Norges kust.

Ålgräsrosor är ett djur som man hittar väldigt grunt (2-3 m) och under ett långt dyk vid kajen hade jag mängder av dessa att experiementera med.

Ett annat intressant motiv var de speglingar man kunde fotografera under bryggan.

En pytteliten eremitkräfta ligger delvis nergrävd i sanden. Just denna art, Pagurus prideaux, lever i symbios med en anemon (Adamsia carciniopados) istället för med ett skal. Anemonen kan skjuta ut lila brännande nässeltrådar som ger kräftan skydd.

Tångsnärtan (Chirolophis ascanii) är en charmerande långsträckt liten fisk som har en mycket lång ryggfena. Man hittar den oftast i klippskrevor och den kan vara mycket blyg. Den här låg på en klipphylla med stjärten utåt och var inte det mista blyg när jag kom med kameran.

Nästa tångsnärta var ännu mer förvånande för den här låg helt öppet och lät sej villig fotograferas. Så här har jag aldrig fått se denna bedårande fisk i våra vatten.

Det får räcka med smått så länge,

hälsningar Lena   

Postat 2015-09-22 17:43 | Läst 9631 ggr. | Permalink | Kommentarer (13) | Kommentera

Nakensnäckor och sjöharar

Nakensnäckor hör till ordningen bakgälade snäckor som betyder att gälarna är placerade bakom hjärtat. De saknar skal och är ofta färggranna små varelser som nästan ser ut som smycken på det ofta ganska trista underlaget man hittar dem på.

Nakensnäckorna som man kan hitta i Skandinavien är ofta ganska små och luriga att artbestämma. Den här Onchidoris luteocincta är ca 10 mm och tack vare sina färger går den inte att förväxla med någon annan art.

Det här skulle kunna vara en Cadlina laevis men det står i min bok att förekomst i svenska vatten är osäker så jag har antagligen fel. Alla bilder i dagens inlägg är fotograferade på Väderöarna under midsommarhelgen. Det var ett antal dykare som beklagade att de inte såg några nakensnäckor och eftersom jag hade makro (Canon 60 mm) på kameran bestämde jag mej för att visa vilka arter vi hittat.

Det här är nog en Jorunna tomentosa för hos denna art är ryggen sammetslik och täckt av små, likstora tuberkler. Till vänster är en liten "död mans hand" som inte har några polyper framme.

Flabellina lineata kan man känna igen på de vita linjerna längs kroppen. De orangeröda utskotten på ryggen kallas cerata och innehåller intakta nässelceller från nässeldjur som snäckan ätit. Nässelceller är det som bränns på brännmaneter och de finns hos en hel del andra små djur förutom maneter. De ger dessa nakensnäckor ett skydd mot predatorer.

Det här är också en Flabellina, antagligen en bostoniensis för den  har långa muntentakler och röd pigmentering på huvudet (vilket syntes bättre på en annan bild av samma individ).

Den här vackra nakensnäckan har jag bara sett vid ett fåtal tillfällen. Det är antagligen en Eubranchus farrani. De kan variera lite i färgerna men cerata är uppblåsta och de kan vara orange i toppen som denna. Den är ca 20 mm lång enligt litteraturen vilket stämmer bra i detta fall.

En ganska stor bakgälad snäcka som jag visat bilder på förut är sjöhare (Aplysia punctata) . Här är det två stycken som ser ut att vänslas lite med varandra. Alla bakgälade snäckor är hermafroditer och vid parning utväxlas spermier mellan båda individerna.

Här kan man se en sjöhare lägga ägg i form av långa korviga band. Man ser ofta ringar eller mönster på stenar och andra underlag som är äggsamlingar från olika sorter nakensnäckor.

Dessa två satt och gungade fram och tillbaka på ett tareblad på ganska grunt vatten. " - Hold on my love ! " var ungefär min tanke då jag tog denna bild. Att det blev en bild är ganska förvånande för jag åkte fram och tillbaka i dyningen precis som sjöhararna. Prova att fotografera makro från en hängmatta i rörelse så förstår ni vad jag menar :-)

Hälsningar Lena

Postat 2015-07-01 06:42 | Läst 7427 ggr. | Permalink | Kommentarer (15) | Kommentera

Den röda draken

Längs Nordamerikas västkust finns en stor spektakulär nakensnäcka som heter Giant Dendronotid. Den kan bli ca 20 centimeter lång och är helt täckt av spretiga flikar. Färgerna varierar från vit och gråaktig till orange och röd. Man hittar dem på sand- och lerbotten t ex fann vi flera stycken under en pir där det bara var ca 3 m djupt. De verkade trivas i leran bland allsköns bråte och skräp som hamnat under piren.
Det här stora exemplaret, som dessutom lägger ägg, är fotograferad under just den piren på Quadra Island i British Columbia.
 
 
Man kan också stöta på dem simmande i öppet vatten, som den här orangefärgade individen. Det ser ut som en besynnerlig dans då de vickar på hela kroppen för att förflytta sej i vattnet. På så sätt kan de simma kortare sträckor för att undkomma predatorer. De har också ett kemiskt skydd på sina tentakler som kan skada djur som försöker sej på att smaka på den.
 
Det som nog är mest besynnerligt med dessa nakensnäckor är deras sätt att fånga byten. De äter i princip bara en sorts anemon, som heter ”Tube dwelling anemone”. När en nakensnäcka lokaliserat en smaskig anemon reser den sej upp och kastar sej sedan med huvudet före mot anemonen.
Den ser ut som en stegrande drake. Hela processen går i ultrarapid och anemonen hinner förstås dra ihop sej och försvinna ner i sin fot.
 
Nakensnäckan kör då ner hela huvudet i foten för att komma åt anemonens tentakler. Det är tydligt att den misslyckas ganska ofta och får leta reda på en ny anemon.
 
Den här stora vita nakensnäckan vände på huvudet och jag upplevde att den faktiskt tittade på mej. I nästa sekund...
 
...drog anemonen ihop sej och snäckan blev snuvad på sin måltid.
 
 
Det var allt för denna gång
 
Lena
 
Postat 2012-10-09 20:11 | Läst 4143 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Nordamerikanska nakensnäckor...

...är naturligtvis större än några andra nakensnäckor.

Det här är en Sea lemon fotograferad i Barkley Sound utanför Vancouver Island. De blir ca 25 cm långa och går alltså utmärkt att fotografera med vidvinkel och en modell i bakgrunden.

Det här är en orange-peel nudibranch som också är en jätte och kan bli upp till 50 cm lång. Den finns från Alaska till Californien och ska enligt litteraturen vara ätlig, men vi blev inte särskilt frestade.

 Det finns förstås små vackra nakensnäckor längs Kanadas kust som t ex denna Opalescent nudibranch.

 

 Här är det två stycken som ser ut att ha fattat tycke för varandra. Så såg det ut i alla fall, de var definitivt undersökande och "ömsinta".

 Det här är en rikitgt liten art och helt ny för oss på vår senaste resa. En Cockerell´s nudibranch på ca en centimeter.

 Clown nudibranch är större och här kan man även se en bonusnakensnäcka, en opalescent till vänster. Tyvärr också en bit tare som stör den stora snäckan.

Den här intressanta snäckan heter White-and-orange-tipped nudibranch. Inte så stor, ungefär ett par centimeter.

En fotofavorit är denna frosted nudibranch som också kan heta white-lined dirona. De förekommer dessutom i orange och rosa varianter och lyser som juveler mot mörka tareblad.

Det här var bara ett axplock av nakensnäckor från Nordamerikas västkust. Det finns mängder med arter i olika storlekar och det är inte alltid så lätt att avgöra vilken art man lyckats fotografera. Jag har lämnat en stor art som dessutom simmar i öppet vatten och anfaller anemoner, den tar jag fram en annan kväll.

Hälsningar Lena

 

Postat 2012-10-08 19:36 | Läst 5932 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Bonusdjur

Idag sken solen men det blev varken dykning eller fotofika pga en massa pyssel i hem och trädgård som behövde klaras av inför vintern. En tur till skogen fick jag som belöning och en stund i bildarkivet kunde jag ta då jag betsämt mej för att ge kantarellerna till svärmor.

Ibland när man fotograferar under vatten händer det att man fått med betydligt mer än huvudmotivet, men man ser det inte förrän man kommer hem och laddar bilderna i datorn. Man får med små bonusdjur. En del kamuoflerade och därmed svåra att se eller så är de bara pyttesmå. 

I vänstra hörnet på denna bild sitter två mycket små eremitkräftor som jag garanterat inte såg när jag tog bilden.

På denna bild är det återigen eremitkräftor som är bonusdjuren. Huvudmotivet är en spektakulär Puget Sound King Crab, men på undersidan av bladet till vänster sitter ett helt gäng små eremiter.

 På denna bild är huvudmotivet en nakensnäcka som inte är mer än ett par centimeter. Att det satt en pytteliten nakensnäcka av en annan art till vänster såg jag inte förrän jag tog upp bilden på min stora skärm hemma.

Dessa räkor "steppade" in i bilden när jag höll på att ta den. Räkorna dansade runt och kom ivägen, men jag såg inte att det var fyra stycken med förrän jag kom hem och tittade på bilden ordentligt.

 Ibland är bonusdjuren välkamouflerade. På denna bild sitter det en ganska stor maskeringskrabba, upp och ner, till vänster om och lite ovanför fisken. Man kan se ögat och klorna. Maskringskrabbor kan ha allt möjligt växande på sej och kan ibland vara helt omöjliga att se förrän de rör på sej.

Ibland är det enbart storleken som gör att man inte ser bonusdjuret, som i detta fall. Då det är fastslaget av en expert att denna räka med största sannolikhet inte putsar den stora fisken, kan man fundera över om den över huvud taget visste vad den höll på med.

Ha en bra helg

Lena

 

 

Postat 2012-10-06 17:15 | Läst 5730 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera