Misslyckade bilder

Det blir ju onekligen en hel del bilder som går direkt i skräpkorgen, men jag sparar ändå alldeles för mycket. Trots att vi reser en del så är det ganska sällan jag stöter på bläckfisk när jag dyker. Havsmus är ett annat exempel. Jag sparar bilder av dessa djur  som egentligen är dåliga, för jag tänker att jag kanske kan göra något med dem i PS. Idag plockade jag fram några av dessa.

En Giant pacific octopus där originalbilderna var hopplöst fulla med skräpiga prickar, ljussättningen var ojämn och bakgrunden rörig. Den gömde sej i en grotta och jag försökte manipulera fram den känslan.

Havsmus ser man bara under nattdyk i Skandinavien men i Kanada finns en art som är vaken på dagtid. Bakgrunden var väldigt rörig på denna bild så jag fejakde en strålkastare för att visa bara fisken (och ge lite nattdykskänsla).

I denna bild har jag faktiskt klonat bort en stor gulspräcklig fisk som kom från ingenstans och ville vara med på bild. Den dominerade helt med PS fixade det.

Ha en fin kväll

Lena

Bläckfisk i närkamp med havskattål !

Bland de häftigaset upplevelser vi haft under vatten inträffade under en resa till Barkley Sound i British Columbia 2010. En gigantisk bläckfisk försökte krypa in i en håla som var upptagen, där bodde redan en jättelång havskattål. Den påminner om våra havskatter och har en munn full med huggtänder. Den blev inte glad över intrånget och vi fick bevittna hur den med vilda hugg jagade bort den stora bläckfisken. Att jag råkade ha vidvinkel på kameran, och inte makro (som händer oftare) var ett till mirakel under detta dyk. De grumsade till vattnet en del under striden men så här blev det.

Havskattålen vann och kunde dra sej tillbaka in i sin favorithåla. Det är nog det största exemplar vi någonsin sett och den var inte glad...Den lätt stukade bläckfisken retirerade till några stenblock och vi smög efter.

 Jag såg på den en stund och insåg plötsligt att den fått syn på mej och bestämt sej för att kolla in den där dykaren istället. Den kom emot mej och genom sökaren såg jag hur en jättetentakel kom farande genom vattnet. Antagligen var den ca 2 m lång och eftersom den hade sju till bestämde jag mej snabbt för att backa. Den här var på tok för stor för att kramas med.

Ha en bra kväll

Lena 

Huvudfotingar

Cephalopod är grekiska och betyder huvudfoting, det är också det vetenskapliga namnet på bläckfiskar. Längs Kanadas västkust kan man möta en väldigt pampig sådan, den åttaarmade bläckfisken Giant Pacific Octopus. Som alla andra bläckfiskar lever dessa enbart i saltvatten och är köttätare. De blir inte så gamla, maximalt tre till fyra år i British Columbia. På den korta tiden växer de från några hundradels gram till cirka 50 kilo, med en räckvidd på upp till sex meter.

Jag tycker huvudfoting passa rätt bra på just denna individ. Den var inte fullt så här röd när vi hittade den utan färgen ändrades under fotosessionens gång.

Den här bläckisen ändrade färg från nästan vit till orangeröd på bara några sekunder. Den var mycket väl kamouflerad bland de vita anemonerna men väl upptäckt så blev den snabbt röd, arg eller generad?

Det är speciella pigmentceller i huden som gör att det kan ändra färg. Dessutom har den en mängd små muskler i huden som gör att den även kan ändra skinnets struktur. På så sätt blir den en mästare på kamouflage.

Den här riktigt röda som vi hittade under vår senaste resa var lite nyfiken, men också försiktig. Det händer att bläckfiskar, i synnerhet stora exemplar, skickar ut en tentakel för att undersöka en dykare lite närmare.

Den här var lite trevande mot både mej och Fredrik men vågade inte riktigt. Bläckfisken har smaksensorer i sina sugkoppar, så när den skickar ut en tentakel provsmakar den bara lite.

Resultatet blir ungefär så här när en bläckfisk smakar på en kamera (med fisheye) i ett undervattenshus. Inte så bra. Eftersom lyftkraften i varje enskild sugkopp dessutom är imponerande, även hos en ganska liten bläckfisk, gör man bäst i att dra sej tillbaka lite och lirka med sej sin utrustning. Jag har hört att det blir tydliga sugmärken om de "smakar lite" på bar hud.  

Ha en bra kväll

Lena

Snart bär det av...

Snart bär det av till Vancouver och efter lite jobb väntar Smaragdhavet dvs vattnet på Vancouver Islands västra sida. Jag hoppas innerligt att vi får se min favoritfisk....

....den blyga Decorated warbonnet och naturligtvis vill vi gärna stöta ihop med....

....jättestora stillahavsbläckfiskar. Nyfikna djur med åtta slingriga, undersökande armar.  Det vore också trevligt att få föreviga några....

 ...havsmöss. Besynnerliga broskfiskar som ser ut att vara dekorerade med bladguld.

 Dessytom räknar vi med "anfallande" nakensnäckor, stöddiga eremitkräftor, fisk av alla sorter, roliga räkor och, med lite tur, Six-gill shark. Det är säsong för denna hajart där vi kommer att vara och det vore en höjdare att få möta dem. Kanske blir det en hajblogg när jag kommer hem.

Det är ju ganska OK även på land i British Columbia och vi förväntar oss många...

 ...bald eagles och andra fina fåglar. Dessutom kan man ibland se svartbjörn när det är lågvatten och de kommer för att leta efter smaskens bland stenarna. Eftersom vi är ute med båt varje dykdag har vi också goda chanser att se ...

 ...knölval och späckhuggare. Nu har jag dessutom ett extra kamerahus så jag ska ha en chans att fotografera före, mellan och efter dyken. Sälar ska det naturligtvis också bli, det har vi bokat...

På återseende

Lena