Årets första

Nu har de kommit, årets första guldgula kantareller.

Det blev inte så många men precis lagom...

....till en förrätt med smörstekta kantareller toppad med riven prästost som fått smälta i ugnen. Lite mer regn skulle vara bra för kommande skörd, åtminstone i våra trakter. Till veckan måste jag i alla fall ut och kolla på mina andra kantarellställen.

Hälsningar Lena

Sälar och lite annat

Vi ser mycket säl när vi är vid Väderöarna runt midsommartid. De ligger på klipporna och de små öarna där det också råder sälskydd. Vår dykbåt har tillstånd att lägga till på ett par platser där inga andra båtar får stanna, men det är med största respekt för sälarna. 

Sälungarna är ganska små så här års och båten navigeras alltid för att störa så lite som möjligt. Bilderna är tagna med 400 mm och beskurna en hel del. 

Trots att det finns så mycket säl är det väldigt ovanligt att vi ser dem när vi dyker. Just i år fick vi dock se sälar under ytan då vi kom upp väldigt grunt vid en ö där det verkade som att de hade lite lekstuga i vattnet. De var dock på för långt avstånd för att fotografera med vidvinkel. Vi fick bara njuta av att se dem och sedan simma ut från ön så båten kunde komma och hämta oss. Sälar är generellt skygga i vattnet och kommer sällan fram till dykare. Den enda gång vi fått möta säl på nära håll var faktiskt i Stockholms skärgård, under ett vrakdyk sent på hösten för många år sedan.

Här kan man se flera ungar som diar och vi passerade på rejält avstånd från dem.

Här är vi närmare men vi skulle plocka upp en dykare som drivit med strömmen en bit. Sälen tittar på oss och tvekar lite om den ska ligga kvar eller hoppa i vattnet. Den låg kvar så den tyckte nog inte att vi var så farliga. 

Den här sälen verkar mest ligga och skvalpa runt i det skummande vattnet. 

När en större våg sköljde in försvann den helt men den dök upp igen när vattnet sjönk undan. Det här är typiskt en sådan plats som man absolut inte vill hamna på som dykare. Om man ser "vitt vatten" ovanför sej går man absolut inte upp där för det kan vara väldigt besvärligt att ta sej därifrån. 

Skarv finns det förstås. Om det här varit i Norge hade det kunnat vara en havsörn istället...men inte här på svenska västkusten. Havsörn får vi spana efter på östkusten där de är betydligt vanligare.

Vi brukar se en hel del ejder och här är det några som tar det lugnt på klipporna. Det är en grupp hannar och om ni tycker de ser olika ut i färgerna beror det på att de ruggar till eclipsdräkt vid denna tid. Den är diskretare är praktdräkten som de har under vår och försommar. Sälarna vilar i bakgrunden.

Det finns fortfarande ganska små ejderungar och det är honorna som tar hand om dem. 

En koloni med fisktärnor huserar där vi ofta äter lunch och de talar minsann om att de bor där. 

Tobisgrisslor kan man nästan alltid se ute bland öarna men i år blev det inte så mycket bilder på dem, även om det är fåglar som jag normalt inte ser någon annan stans.

Avrundar med en liten sälfamilj. Det var allt från västkusten för denna gång.

Hälsningar Lena