Nostalgi och minnen

Nostalgi (av grekiskans nostos, hemkomst, hemresa och algos, smärta, lidande) betyder längtan efter ett ofta idealiserat förflutet. (Wikipedia)

Att minnas är inte riktigt samma sak, även om det inte sällan bara är en hårfin skillnad, eller att snarare minnen kan få oss att bli nostalgiska.

På Facebook har det nu varit en sån där drive som ibland är där, att visa bilder på oss som unga eller till och med barn. Ändå ett lite kul inslag, ibland väldigt märkligt att se hur man blev, hur man ser ut idag jämfört med exempelvis när man var i tonåren, eller så, hur åren har satt sina spår hos oss, hur våra liv ch vad varit med om sannolikt och faktiskt har gjort avtryck. Inte minst i selfietider är det intressant – hur vi ser ut, hur vi tar oss ut verkar ju vara viktigt för många. Sen är det också viktiga tidsdokument; frisyrer, kläder, accessoarer etc – den här länken till det som varit från det som är. Det sägs ju visserligen att vi ska leva i nuet, men för att kunna göra det bra så måste vi ha nåt att stå på, dvs det som var.

 Emellertid, och med detta sagt: Året är (mest sannolikt) 1969. Jag har sedan nåt år flyttat ner till Göteborg från Skövde. Här är jag på besök i föräldrahemmet, sitter i mitt gamla pojkrum med tidsenlig outfit – mockaväst, hemsydd skjorta och manchesterbrallor. På väggen hänger min märkestavla med en del av mina simpriser från min tid som tonåring i bassängen. Frisyren är ju så typisk den kan vara, skägget har jag behållit sedan dess, om än i olika former, och numera också avseende färg. Musiken är fortfarande en stor del av mitt liv, även om jag inte tar fram gitarren så ofta längre, nu sjunger jag mest.

Nåt som slår mig när jag ser alla bilderna på ynglingar och unga kvinnor är ändå hur lika vi var när det gäller hur vi tedde oss i stort, hur vi såg ut etc. Men så är det ju i det stora hela, olika generationer i olika tider.

Jag minns hur det var, jag ser ofta på bilden – har den uppnålad på min anslagstavla ovanför skrivbordet - men jag blir inte särskilt nostalgisk. Det blir jag emellertid av andra minnen. Men det är en annan historia.

På återseende//Göran