Budget mot säkra klassikern - vilken är bäst?
Förmodligen första och sista gången jag pixelpeepar och håller på. Det är liksom inte riktigt min grej. Men jag vill jämföra de svartvita filmerna Ilford FP4 och Fomapan 100 på storformat, och då på 8X10 tum. Ilford FP4, en klassisk och beprövad svartvit film, kostar dubbelt så mycket. Därav mitt högst ovetenskapliga test, plus att jag sett frågan dyka upp ibland.
Utomhusbilderna är tagna vid samma tillfälle med en Svedovsky 8X10 och Fujinon 300 mm. Studion; samma optik, ljuset är två stripbouncers med Elinchromblixtar men här är kameran en Sinar 8X10.
De är framkallade på samma sätt; Cibachrometrumma, förvätning 5 minuter, D76 1+1 20 grader (Ilford i 11 minuter, Fomapan i 10 minuter), konstant agitering, stopp, fix, skölj, vätmedel. Scannade i Epson V850, skannerprogrammet Vuescan i raw, svartvitt 16 bitar, sedan behandlade i Photoshop Camera Raw.
Resultatet:
Ilford FP4 har lite finare korn, den verkar också teckna något bättre i det svarta, men det kan mycket väl hänga på hur jag framkallar. Filmen är något tjockare och ”stabilare” än Fomapan.
Fomapan 100 är lite "sladdrigare" (vilket inte behöver vara en nackdel, den är tillräckligt tjock för att bli plan i skannern). Den har lite mer korn. Min upplevelse är också efter att ha kört mycket Fomapan 100 i 4X5 är att den är känsligare för repor och mekanisk påverkan än Ilford och Kodak. Inget jätteproblem om man scannar, men för dig som kopierar i traditionellt labb kan det innebära visst besvär. Jag har också känslan av att Ilford håller en jämnare kvalitet än Foma. Jag har råkat ut för oförklarliga fläckar på Fomapan 100 i 4X5.
Det här är grundat på det sättet jag framkallar och behandlar. Andra får kanske helt andra resultat. Det är även baserat på att scanna negativen; du som kopierar har kanske helt andra referenser.
Jag skulle eventuellt få ett annat resultat om jag jämförde 4X5 istället eftersom jag framkallar det annorlunda; i dosa och Mod54-hållaren. Konstant agitering som jag gör med 8X10 kan ge ett annat resultat.
Men min slutsats är denna; för bilder jag inte kan ta om, till exempel porträtt, håller jag mig till Ilford FP4. Främsta skälet är inte det mindre kornet, det är såpass liten skillnad att det inte spelar någon roll. Det hänger mer ihop med att Ilford har en jämnare kvalitet i sin produktionslinje. Jag litar mer på den filmen helt enkelt.
Men för allt annat fungerar Fomapan 100 minst lika bra. Och den kostar ju hälften!
Har kört småbild och framkallat och kopierat själv tidigare - blev mest Leica, Tri-X och D76 som jag (och väldigt många andra) var nöjd med. Testade Ilford HP4 tror jag att det var, bra kontrast men kornigare än Tri-X som var ganska kornig även den. Behöver ju inte vara en nackdel, jag gillar korn - ger struktur.
I den digitala världen har det ju blivit mycket enklare att jämföra, men inte ens det orkar jag längre. Kör bara på känsla. Som t.ex. att mitt nya Canon 24-70/4 IS är fantastiskt bra - men det är bara en känsla. Eller att CCD-sensorer (M9) ger ett mer "dialikt" utseende. Har inga alls belägg för det egentligen.
/Tomas
Sedan är det faktiskt så, speciellt inom det analoga, att man bör ha hyfsad koll på sin råvara. Lite extrajobb nu sparar mycket svett i framtiden.
Fungerar bra. Framkallar bladen och är lat med att ta fram bilderna. För lat för mörkrummet och funderat på att scanna i Epson eller fota av.
Kornet gör att jag gillar det analoga.
Hur bra blir det att scanna 8x10 i Epson V850
Epson V850 är bäst bang for the buck. 8X10 blir riktigt bra, men man bör ha ett extraglas så filmen kommer upp en bit från scannerglaset. 4X5 blir också kalas, 120 likaså. Snabb och enkel.
Förr (innan det digitala) körde jag i princip aldrig Ilford, utan det var Kodak för hela slanten, främst Plus-X på porträtt. När jag tog upp det analoga för ett par år sedan igen fanns ju inte den kvar, så FP4 var den som låg närmast. Jag tycker det är en ganska enkel film, tålig och med rätt mycket slarvmarginal. Men framför allt jämn kvalitet.
När körde du FP4? Det är nog mycket så också att det inte är samma film idag som förr; kolla bara på Tri-X, i princip en ny film. Säger de som vet, för som sagt, trots att jag soppat film sedan typ -81 har jag aldrig varit någon finlirare med tekniken. Slarvet ligger i ryggraden, har ju lärt mig genvägarna i tidningslabb där det ska gå fort:-)
På husbilden ser jag ingen skillnad.
Det var länge sen jag tittade så här noga på kemiskt framställda bilder. :-)
Nä, jag pixelpeepar sällan, vare sig kemiskt framställda bilder eller digitala:-)