OmTag. Det viktiga är vad du har att säga

Det var ganska länge sedan jag såg en fotoutställning som gav mig några djupare intryck. Det beror säkert på att jag sett ganska mycket fotografi vid det här laget, och eftersom jag inte är speciellt konstintresserad så handlar fotografi för mig i huvudsak om att berätta om stort och smått.

Jag tycker att mycket av fotografin jag ser idag ofta tycks handla mer om fotografen än vad denne fotograferar, andra har andra åsikter om detta och det respekterar jag. Visst finns sådana som jag gillar, som Martin Bogren, Jens Lasthein och några till, men jag tycker att det är ganska tunt.

Ofta snackas det om förnyelse och att man är nostalgisk bakåtsträvare om man tycker att fotografin var bättre förr. Vanligtvis kokar det hela ned till teknik och formfrågor, som om en digital kamera eller sneda horisonter på något sätt skulle göra berättelsen intressantare. För mig blir det lite som att påstå att litteraturens utveckling var beroende av att man bytte typsnitt då och då och kanske började trycka texten diagonalt över sidorna?

Vilken teknik som man använder beror ju på vad man anser funkar för de bilderna man vill ta, alltså först bestämmer man sig för vad man vill göra sedan vilken teknik som man tycker funkar, eller så plåtar man helt enkelt med det man har. Teknik och trixande i sig har aldrig skapat några bra bilder. Jag tror att de främsta hindren mot, i mitt tycke, bättre bilder är just att väldigt många verkar fått för sig att det är prylarna det hänger på; bara jag skaffar kameran X och objektivet Y… och dessutom att det egocentriska fotograferandet ligger i tiden.

Att som utomstående betraktare serveras pretentiösa fotografers mikroångestar i parti och minut blir bara tröttsamt. Jag tycker att fotografi, om jag skall gilla den, måste handla om något större än det egna jaget, och även när jag fotograferar sådant där jag själv är djupt involverad måste det vara allmängiltigt på något plan för att nå fram. Just detta tycker jag att tidigare fotografer ofta var bättre på.

Bilden är från utställningen Sune Jonsson möter Walker Evans på Kulturhuset i Stockholm, två fotografer som personifierade det jag menar med min snåriga text.

OmTag. Hundvakten

Jag träffade honom som hastigast i Tantolunden, han var tillfällig hundvakt åt en bekant och rastade en liten Hjorthundsvalp. Som vi stod där och snackade kom det fram en kvinna med någon sorts terrierblandning i sele; genast attackerade hon mannen för att valpen hade halsband och inte sele: Han kan få nackskador om han drar, man skall aldrig använda halsband osv. Hon lät ganska aggressiv som dessa ”vetabästare” ofta gör och dessutom snackade hon ju skit vilket inte heller är ovanligt bland ”vetabästare”, mannen tog illa vid sig det kunde jag se,.

Senare knallade hon iväg med sin egen lilla hund och som vanligt visade det sig att hon själv hade noll koll och att hunden fullkomligt sket i vad hon sa eller skrek till den, sele till trots. Så är det allt som oftast oavsett om det gäller hundar eller fotografi eller något annat, de som uttalar sig mest tvärsäkert om andras val brukar ganska sällan veta vad de snackar om och tråkigt nog saknar de oftast även insikten om att de i själva verket inget vet; ”vetabästarna”.

OmTag. Gamla Stan

Gamla Stan är tacksamt att plåta i, speciellt på nätterna. Miljön i sig gör att man knappast kan misslyckas med sina bilder. Nu var det några år sedan vi tog oss dit på natten jag och Sally, den här bilden tog vi en påskhelg natten mellan långfredag och påskafton har jag för mig.

Jag hade fått för mig att det skulle vara lugnt denna natt, när jag var i svängen var det mesta stängt. Det var det inte längre, full rulle på krogarna, men när man kom in en bit och när klockan hunnit bli tillräckligt mycket lugnade det ner sig.

Som sagt, vissa miljöer är så fotogeniska att man knappast kan misslyckas; som nätter i Gamla Stan eller fjordar i Norge till exempel.

OmTag. Att upptäcka natten

Alla dessa nätter med kamera som vi varit ute mina hundar och jag. Det tar mycket tid att få till någon enstaka bild som jag är nöjd med. När jag plåtar mellanformat blir det nästan aldrig mer än en rulle, 12 exponeringar, på en natt, fler hinner jag inte med.

Av dessa tolv rutor blir det i bästa fall ett par som jag tycker håller i längden, det mesta blir ”bara” snygga nattbilder men saknar känslan jag vill försöka fånga. När jag plåtar med storformat 4” x 5” hinner jag som regel inte med mer än kanske 4 bilder på en natt; bara att ställa upp, ställa in och exponera tar som regel minst en halvtimma.

Nattfotograferande fungerar som meditation för mig, att stå där i natten, se sina motiv, ställa in och vänta, mycket handlar om att vänta, medan filmen exponeras är rofyllt. Det har gett mig många stunder av reflektion, att stå där med sina bästa vänner och livskamrater har varit en nödvändighet för mig i svåra stunder.

Nu har det blivit mindre med nattfotografering under ett par år, Sally orkar inte trava runt som förr och själv har jag känt mig tillfälligt mätt på det. Men när jag tittar på mina bilder är det ändå dessa nattbilder som jag bäst kan identifiera mig med så det blir säkert flera framöver.

Bilden ovan tog jag från gräsmattan i Tantolunden här i närheten, en natt för några år sedan. Husse stod och väntade och kände in och Sally nosade runt i gräset i närheten.

OmTag. Den övergivna båten

Den låg där i skogen vid ån, den gamla övergivna båten. Vi brukade gå där ibland jag och mina hundar, intill gick en gammal väg som numera bara var en igenväxt stig. Det måste varit länge sedan båten drogs upp och övergavs, på landet blir saker liggande till dess att de åter förenas med naturen.

Man kunde hitta plåthinkar där det tidigare varit bebyggelse och där dessa hinkar och kanske något gammalt dörrhandtag var de enda kvarvarande spåren av tidigare liv. Ibland kunde man hitta saker som tog längre tid att bryta ned, som gamla bilvrak, eller sådant som inte bryts ned alls. Det är givetvis på gott och ont detta, naturen som avstjälpningsplats, mest på ont givetvis. Men ibland kan det skapa kopplingar och associationer att hitta gamla båtar och hinkar.