OmTag. En sväng på stan

Jag tog en sväng med kameran på stan här om dagen, vintern har övergått i någon form av höstlik vårvinter, det kom lite snö för några dagar sedan men den försvann fort. Den här vintern måste vara den mildaste jag upplevt här i Stockholmstrakten.

Jag och hunden promenerade från Hornstull till Slussen och sedan ned till Riddarfjärden och efter Södermälarstrand tillbaka hem. Det har inte blivit så många längre promenader på sista tiden, hunden börjar bli gammal och i och med detta är hon känsligare för vägsaltet och gruset.

Jag gillar ljuset och rusket som fotoväder, kanske inte så kul när man är ute men det brukar ge lite stämning till bilderna.

OmTag. Fototgrafiskt museum och kulturstöd

Debatten om det dokumentära har rullat på ett par dagar, det är en nyttig debatt men risken finns nog att den dör ut ganska snart. Behovet av ett fotografiskt museum är skriande, men här i huvudstaden tycks politikerna förutsätta att fotografiska tagit på sig den rollen?

Fotografiska har många bra utställningar, men det är ett kommersiellt galleri om än i lite större format. Det skulle behövas en institution som tog ansvaret för fotografin som inte platsar på moderna och deras inriktning mot konstfotografi (knasigt begrepp förresten). Som det nu fungerar är den dokumentära fotografin ganska hemlös i det här landet.

Umeå försöker hålla fanan högt med Sune Jonsson centrum för dokumentärfotografi, och det är värt all respekt. Hörde på nyheterna att de skulle få 750 000 kr/år i anslag för verksamheten, det skulle i och för sig delas med kultursatsningar för minoritetsspråk eller något liknande.

Staten är verkligen generös ibland, Stockholmsoperan får något hundratal miljoner varje år. Men det är klart, det är säkert många fler som hänger på operan, en kulturyttring med ett verkligt brett folkligt stöd, än de få udda kufar som är intresserade av fotografi?

Men om man leker lite med tanken att dagens nationalscener skulle få en roll som motsvarade deras popularitet så skulle det gå att få en herrans massa kultur för pengarna som frigjordes? Nu vill jag inte ställa det ena mot det andra, men något konstigt är det med fördelningen av pengarna inom kulturen. Man håller liv i institutioner som ganska få efterfrågar till vilket pris som helst och på bekostnad av allt annat verkar det som?

Annars var jag ute och fotograferade en sväng på stan igår, det var länge sedan sist. Framkallaren hade gulnat så det fick bli FX39 i stället, den ger ett grövre korn men jag tycker att det funkade hyfsat i gråvädret.

OmTag. Den hårda bildestetiken

Jag har ju själv debatterat lite om detta med fotografi och om det är konst eller inte, och vad som eventuellt är konst och vad som kanske inte är det. Egentligen är det en diskussion som är ganska meningslös tycker jag, om det inte vore för dess påverkan på agendan.

I dagens SvD var det en diskussion där Aida Chehrehgoshas gav uttryck för sitt ogillande när det gäller Anders Petersens och JHs med fleras bildstil. Hon ansåg att det var buskigt och gubbsjukt och hade vad jag förstår svårt att förstå hyllningskörerna.

Jag kan väl hålla med om det hon säger och tycker väl också att mycket blir objektifierande och spekulativt i den genren. Den säger mig helt enkelt ingenting, och jag kan inte heller identifiera mig med bilderna. Kort sagt förstår jag inte vad man vill säga?

Men å andra sidan förutsätter jag att det finns någon form av kontrakt mellan de avbildade och fotograferna så egentligen skiter jag i vad de håller på med. Detta är ju en ganska smal och liten gren inom den dokumentära fotografin, om man ens skall betrakta den som dokumentär, så i det stora hela har den ju föga betydelse.

Jag skulle tro att den just i Sverige får ta betydligt större plats än på andra håll i världen. Man verkar ofta bara kunna se en sak i taget här och nu är det sedan en tid till stor del Petersen, JH och den typ av fotografi som ligger deras nära som gäller.

Hur som helst är det egentligen ingen idé att peka finger åt speciella fotografer, de gör ju sin pryl sedan är det upp till oss andra vad vi tycker. Tycker man att det är skit så gör man, och jag personligen tycker att det till stora delar är skit.

OmTag. Kan dokumentär fotografi vara konst?

Är fotografi konst? En fråga som många tycker det är lätt att besvara med ett ja eller ett nej. Men först kanske man skall fundera lite över vad de olika begreppen betyder? Vad är egentligen fotografi? Och vad menar man med konst? Då dessa begrepp rymmer så olika betydelse hos olika människor tror jag knappast att man kan nå någon koncensus om vad som egentligen menas. Och för mig blir då hela debatten meningslös.

Om intendent x på museet y till exempel menar att dokumentär fotografi inte är konst därför att konst skall kräva något mer av sin betraktare, hur tänker hen då? Kan det inte till och med användas som motargument att intendent x själv inte har förmågan att finna något djupare än den rena ytan i dokumentärfotografi?

Egentligen borde denna diskussion vara helt betydelselös, men tyvärr får den en viss betydelse då olika institutioner, som museer, även fungerar som smakdomare och avgör vad som skall visas och vad som inte skall göra det. När det dessutom är så att den (förmodligen) viktigaste svenska samlingen av samtida dokumentärfoto innehas av en institution där man går ut med att man inte ser det som sitt uppdrag att hantera den typen av fotografi blir förvirringen nästan total.

Då man sedan frångår sina egna principer när man tycker det passar och ställer ut delar av materialet blir det ännu konstigare. Som jag ser det borde moderna avyttra sin samling av dokumentärfotografi till någon institution som är intresserad av den, som Umeå till exempel. Dessutom borde man agera konsekvent och inte visa lite dokumentärt för att dra billiga poänger bara för att man vill få lite publik.

Det läge som nu uppstått med ett moderna som tagit sin hand ifrån dokumentärfotografin, men inte riktigt, och som samtidigt håller på de största samlingarna av just dokumentär fotografi har skapat en situation som är ohållbar på sikt.