Engelska parken

I dag på promenaden mötte jag kungen, han hade lite bråttom och hade ingen krona på sig. Men ståtlig var han även om han såg ganska ung ut.

Men vi tar det från början, dagens promenad gick i Engelska parken. Lite lummigare där än runt slottet.

I dag hade vi en promenadkompis med oockså. Alltid trevligt ned sällskap. Ronja har hunnit bli 11 år och lite grå om nosen,  men pigg fortfarande. 

En trevlig sak med Drottningholmsparken är att de satt upp en hel del informationsskyltar. Alltid kul att få läsa och veta mer om det man ser.

När Gustav III tog över Drottningholm  hade han stora planer, det var då idén om Engelska parken kom till. Den skulle efterlikna ett naturligt landskap med skog, gräsfält, kullar, sjöar och floder. Möblerat med exotiska byggnader och lusthus. Det som då hette Karusellplan och där karusellspel anordnades ( historiska skådespel), där är det nu en stor parkeringsplats. Förr var det många som använde den som infartsparkering, men efter att en avgift på 15 kr/timme infördes så är den ofta tom. 

Runt Karusellplan anlades geometriska boske'r, med höga väggar av klippt lind. Men efte Gustav III död fick det mesta av det förfalla, nu försöker man återskapa så mycket som möjligt. I bilden under ser man stenläggningen efter en stor rund plan som var omgärdad av klippta lindar och i gräset kan man på flera ställen gå och följa där det fanns gångvägar förr.

På andra sidan om Ekerövägen ligger Hemmet som var ståthållarbostad, efter 1960 stod det övergivet men renoverades på 80-talet för att användas som magasin av Kungl. Husgerådskammaren. Nu är det bostäder och läkarmottagning där.

Lite längre fram på promenaden ser vi något på andra sidan en bäck och vid rododenronbusken som står och spanar på oss.

Ronja är van vid rrådjuren på vår tomt så hon bryr sig inte, rådjuret verkar mer intresserad av henne.

Vi kommer till Götiska tornet,  från det här hållet syns det bättre än där vi gick häromdagen.  Det började byggas 1792, men blev aldrig färdigt inuti.

På taket finns en optisk telegraf, med den kunde man sända meddelanden. Första sändningen gick från  Katarina kyrktorn till Drottningholm  slott med en födelsedagshälsning till Gustav IV Adolf.  Huvuduppgiften för den optiska telegrafen var inte att sända födelsedagshälsningar utan att varna för eventuellt fientliga angrepp. Fanns många olika mellanstationer, såg vid ett besök vid Vaxholms fästning att det finns en där.

Eftersom jag ska undvika att gå i backar nu så får jag nöja mig med att gå runt det och se tornet från flera håll.

Vi går tillbaka genom Ormholmen, men som kallas för Hundholmen för där får man släppa hundarna lösa.

Ronja är inte på lekhumör utan vi kikar på  Monumentholmen, där skulle det bli ett kärlekens tempel men blev inte mer än en skiss och en stensockel. Inte ens något minnesmonument för Gustav III blev det. Lite tråkigt att han inte hann fullfölja alla sina storståtligaoch romantiska planer. Tänk vilken praktfull par det skulle ha varit. 

Har du orkat läsa ända hit så förstår jag att du undrar lite över det där kungamötet. Jo det var verkligen en stor överraskning när vi fick syn på den här. Tänk att skogens konung tagit sig till Drottningholm. 

Visst har jag sett älgar förut men aldrig i Drottningholmsparken. Först sprang den så det såg ut som om den tänkte sig ut på den starkt trafikerade Ekerövägen, men ändrade sig och kom mot oss.

Den såg ganska stressad ut och fortsatte med stora kliv bort mot slottet och parkeringen. Såg inte vart den tog vägen sedan. Vi mötte en man som sa att han skulle gå och varsko jägmästaren så han kunde hjälp älgen på något sätt. 

Saknade verkligen riktiga kameran och telet i dag.

klarar att gå 3 km nu, men får inte bära tungt ännu.

Från vår till sommar

Det har gått fort från vår till sommar. Tiden mellan hägg och syren blev kort, tog ungefär en vecka. 

Den här bilden tog jag den 7 maj då jag tog första promenaden på Drottningholm. 

Stod på ungefär samma ställe i dag  den 15 maj och nu ser det ut som full sommar där i parken.

I dag hälsade jag på vakterna när vi kom till Drottningholm,  de stod och småpratade vid grinden in till slottet. Men stramare upp sig då jag frågade om jag fick ta en bild. Det gick så bra men närmare än så här fick jag inte komma.   Finns en stenlagd rundel där i grusplanen, den måste man stå utanför, sa de. Har inte tänkt på att det var en grind där, vår yngsta dotter var lekkamrat med Madelein och då hon skulle lämnas vid slottet körde jag in där utan att någon grind öppnades. Var bara att köra fram till vakten och berätta vilka vi var och vilket ärende vi hade. Sedan gällde det att parkera på rätt ledd. Ordning och reda. 

Ser att det även kommit upp en bom lite längre fram. Större säkerhetsanordning nu än på 80-talet.

Vi lämnar vakterna och börjar dagens promenad. Går ut genom den pampiga porten där jag nyligen fick lära mig att det står HERS i monogrammet. Tack Peter för den lärdommen.

Parken grönskar och fler och mer blommor slår ut. Påskliljorna sjunger på sista versen och gullvivor,  maskrosor och smörblommor tar över. I en slänt lyser det alldeles gult av smörblommor. Där lutar det så pass att min ännu stela rygg når ner till några. Tror det är smultronblommor som skymtar i det gula.

I dag går vi så Götiska tornet anas mellan träden. För en del år sedan när det var öppet hus på Drottningholm då fick nan komma in där i tornet, måste ta och leta reda på de bilderna. Nu nöjer jag mig med att vända åter mot bilen.

Vi promenerar utmed dammarna och ser att knipan har fått tre dunbollar som simmar med henne, en hane närmar sig och då blir det dramatik i dammen. Honan far iväg med en rasande fart och ett rejält plaskande blir det när hon ger sig på honom. Ungarna pilar iväg åt andra hållet så fort som deras små ben förmår. De väntar snällt där tills mamman har jagat bort hanen. Fast jag är inte helt säker på arten, kollade på nätet och fågeln liknade knipa, men en fågel vart det är jag helt säker på ;). Har inga bilder att visa på dem, de var för långt bort. 

Ser att gässen ungar har växt till sig, hela familjen är ute på promenad. 

Kom inte för nära säger pappa gås.

Ser lite ut som gässens dagis.

Bakom teatern står det en slaga mätutrustning, undrar vad de mäter?

Lådan den är kopplad till liknar den som var vid vårt hus då de sprängde kraftledningen och även när de sprängde här under för nya avloppsledningar, den mätte vibrationer i marken. 

Slaget om Vukovar

Innan vi lämnar Ungern är det en massa passformaliteter, först ska tulltjänstemännen gå igenom alla pass. Vet inte om de är extremt noggrann, för god tid tar de på sig. Sedan är det ansiktsigenkänning. Passen jämförs med våra ansikten och trots att jag själv inte tycker att jag är mig speciellt lik på bilden i passet så blir jag godkänd. Alla klarar sig igenom kollen och efter sina modiga timmar vid den här kajen i Mohacs, så får vi lämna Schengen och flyta vidare in i Kroatien.

Några fåglar iakttar oss.

Vid gränsen för bilarna är det lång kö med långtradare. 

Även fåglarna på stranden har bildat kö. 

Deras kö löses upp i ett nafs.

Några roar sig i loungen med att lära sig baka apfelstrudel, jag inser att det kommer jag nog aldrig baka så jag passar på att titta på landskapet vi flyter förbi. Men när vi sedan får det till lunchen med vaniljsås till så hoppar jag inte över dem.

Vi seglar nu fram på Donau mellan Serbien och Kroatien, ser inga broar men färja kan man åka över med.

Staden Vukovar drabbades väldigt hårt under jugoslavienkriget 1991. Striderna förstörde så gott som allt i staden.

Jag minns tidningsrubrikerna om Vukovarmassakern där människor torterades och sköts till döds för att sedan dumpas i massgravar, senare dömdes tretton serbiska soldater för krigsförbrytelser.

Fortfarande ser man hus som drabbades under kriget.

Inne i själva staden ser man inte så många spår från kriget.

Men vissa rester har sparats.

Som vattentornet i Vukovar, det reparerades aldrig och finns kvar som minne av belägringen. Det byggdes på 60-talet och var då ett mycket populär plats med restaurang på toppen. Under belägringen var det ett av det mest beskjutna föremålet. Det träffades över 600 gånger.

Efteråt beslöt man att inte bygga om tornet och är nu ett skyddat monument och en sorglig påminnelse om det tragiska historien.

Vi gör oss beredda för att gå iland och promenera runt i staden och även besöka fransiskanerklostret. Vi hinner iland och då börjar det regna lite smått, åskmolnen tornar upp sig.

Innan jag hinner tillbaka ombord på vår båt, vi ligger som båt nummer två vid kaj och måste över en båt för att komma till vår, då vräker regnet ner åskblixtar ljungar och hagelkorn slår som spikar i ansiktet. Pustar sedan ut genomblöt i hytten.  Även svanarna som simmade så lugnt runt vår båt inser att det är dags att ge sig iväg.

Budapest och skorna på stranden.

Den judiska synagoga i Budapest är den näst största i världen. Den ligger i det distrikt som är känt som det judiska gettot och var inhägnat med murar runt om under andra världskriget. Judar kunde bara lämna området med särskilda tillstånd.

Totalt dog det  550.000 ungerska judar och i Raul Wallenbergs trädgård vid synagogan hittar man Livets träd eller silverträdet. På silverlöven står namnen på de judar som dog i Budapest.

Vi går vidare till Frihetstorget och träffar på ett annat minnesmonument. Överst står det på ungerska, "Ett monument över den tyska ockupationens offer".

I mitten står är ärkeängeln Gabriels bronsfigur med armarna utspridda, med landsäpplet i sin högra hand. En av hans vingar saknas, den ersätts av ena änden av draperiet som vrider sig runt kroppen. Landsäpplet ser ut att falla ut ur handen och den  kejserlig örnen gör sig beredd på att slå ner på det. Örnen representerar Nazityskland. Den har en ring på höger ben som lyder "1944". Vid sidan av finns tretton delvis stympade kolonner,
Ända från att monumentet planerades och även i fortsättningen har det här monumentet varit  mycket omgärdats av stor upprördhet, eftersom många anser att dess symbolik är en historieförfalskning.

Trots alla protester så står monumentet där och senare har en hel del judiska minnessaker placerats intill det.

Den bilden med skuggorna var väldigt speciell.

Raoul Wallenberg är inte bortglömd här i Ungern.

Nere vid Donaus strand står nog det mest känslosammamonumentet. Här vid kajen står 60 par tidstypiska skor fastgjutna, alla är i brons.

Dessa skor ska vara som en påminnelse om alla de människor som avrättades här.

Människor radades upp här på kajen för att avrättas. De sköts och föll sedan ner i Donau, en del var fastbundna två och två då sköts bara den ena av dem och den drog då med sig den andra ner i floden. Detta bara för att spara ammunition.

Skor var dyra så även om de var slitna skulle de återanvändas, därför måste alla ta av sig skorna.

Många kommer hit och tänder ljus och lägger ner blommor.

Många judar sökte efter gömställen eller skydd. De fick hjälp av den svenske diplomaten Raul Wallenberg och andra utländska diplomater som organiserade falska papper och "säkra hus" åt dem. Dessa handlingar räddade tiotusentals judar. Det är omöjligt att uppskatta exakt hur många som räddades genom Raoul Wallenberg och hans medhjälpares insatser. Men det är obestridligt att det var tiotusentals.

Ganska nära skorna sitter den här mannen, vet inte vad den symboliserar men han ser både ledsen och uppgiven ut.

För oss återstår en spårvagnstur tillbaka till vår båt. Kvinnan jag då ser på spårvagnen visar att alla har det inte så bra nu heller. Önskar jag hade kunnat ge henne ett par skor, men jag hade ju bara en normal sko med mig.

Kvällen sänker sig och vi ska lämna Budapest.

Vi får en tur förbi de upplysta prakthusen. Slottet.

Parlamentsbyggnaden.

De ljusa prickarna som syns ovanför huset, det är inte stjärnor utan fåglar som tyckte om att hålla sig där i ljuset som spreds från husen.

Budapest – En pärla vid Donau

Budapest består av två delar, Buda och Pest, som ligger på var sin sida om floden, Buda på västra sidan och Pest på östra sidan. Tidigare var de två separata städer, men under åren växte de samman allt mer och 1873 slogs Buda, Pest samt den mindre staden Óbuda samman till en stad.

Om man tycker det är svårt att hålla isär vilken stadsdel som är vad så kan man komma ihåg, Buda börjar på B som i berg och Pest med P som i platt. På den platta sidan ligger det stora parlamentshuset. Fina sidan ut mot floden, så man förstår att det var den viktigaste vägen in till staden.

Det är Ungerns största byggnad och säte för den ungerska regeringen och även den ungerska premiärministern har sitt kontor i byggnaden. Den kommunistiska regimen i Ungern satte upp en stor röd stjärna på utsidan av byggnaden, men efter deras fall plockades den ner igen. I parlamentet finns idag de ungerska kronjuvelerna och man förvarar även den heliga Stefanskronan här.

Numera finns det bara en enda av alla de kommunistiska stjärnorna kvar fast den här är gul.

Den sitter på ett monument som hedrar sovjetiska soldater som dog i strid i Budapest. Vi gick inte fram till den men med tanke på diskussioner som är nu om att ta bort en massa statyer och minnesmärken på sådant som är obekvämt så är det intressant att det minnesmärke fått stå kvar. Man vill inte radera all historia och vi kommer väl aldrig sluta diskutera om vi ska radera spåren av från det förflutna eller ej. 

Budaslottet är också en viktig byggnad med historia från 1200 talet då Kung Béla IV byggde det första slottet. Kung Sigismund byggde senare ut slottet rejält under sin tid och gjorde det troligen till sin tids största Gotiska palats. Sedan dess har slottet förstörts och byggts upp igen tre gånger och de äldsta delarna av dagens slott härstammar från 1400-talet. Stora delar av slottet förstördes i en brand under andra världskriget. Efter återuppbyggnaden har slottet blivit ett kulturområde.

Mattiaskyrkan ligger på Slottshöjden. 
Officiellt heter kyrkan "Vår frus kyrka" men kallas för Mattiaskyrkan eftersom kung Mattias Corvinus höll bägge sina bröllop i kyrkan.
Kyrkan användes också som stadens centrala moské under turkarnas belägring av Ungern under 1500-talet. Det så kallade "Maria miraklet" skedde år 1686 då Buda återigen blev fritt och samma dag som detta hände trädde en igenmurad madonnastaty fram ur en av kyrkans kollapsade väggar, på grund av trycket från en kanonsalva. Staden var inte längre under turkisk ockupation och Maria kom att symboliserade detta.

Frihetsstatyn står på Gellertberget. Efter andra världskriget var ungrarna tacksamma för stödet som Sovjet hade gett och som gjorde att de kunde befria sig från den nazistiska ockupationen. Statyn håller ett stort palmblad över huvudet. Den ursprungliga inskriptionen lydde ungefär så här: Till minne av de sovjetiska frihetshjältarna restes av det tacksamma ungerska folket 1945. Inom några år började dock de sovjetiska befriarna betraktas som ytterliga en ockupationsmakt. I oktober 1956 ledde studentprotester till ett regelrätt uppror. Under upproret sköt Sovjetsoldater på Budapests invånare från Citadella. Över 20000 människor dog i ett tidigt skede och ytterligare tusentals fick sätta livet till under de två decennier som konflikten varade. 1988 släppte Sovjet slutligen greppen och ungrarna kunde ta kontroll över staden och landet igen. Snabbt ändrades inskriptionen för att den skulle stämma bättre överens med den nya verkligheten. Den nya inskription kan översättas så här: Till minnet av alla de som offrade livet för Ungerns oberoende, frihet och välgång. Så här kändes det viktigt att inte hylla de forna ockupanterna.

Vi åkern en busstur genom stan och på paradgatan Andrassyboulevarden, som numera är ett världsarv. Där framför Terrorhuset står en bit av berlinmuren, min fot klarar inga långa promenader så jag får nöja mig med att försöka få en bild genom fönstret. Gick inte så bra. 

Men när vi kommer  till  Hjältarnas torg blir det en promenad ändå, på torget är det full fart med basketturneringar. Massor med ungdomar och högmusik. de flesta håller till bakom den gröna raden av "major". En viktig match är på gång.

Högt över allt vakar ärkeängeln Gabriel med kröningskronan i handen.

Vi tar en promenad i stadsparken i stället, rundar båtsjön/skridskobanan. Fast skridskobanan ser lite blöt ut, inte mycket skridskoåkande så här års men traktorn som plogar isen står redan beredd. 

Här i parken finns ett riktigt törnrosaslott, Vajdahunyad Castle.

Slottet är trots sitt utseende byggt 1896 och är i själva verket en fantasipastisch som visar upp den arkitektoniska utvecklingen genom århundraden och stilar i Ungern.

På ett hörn på slottet finns en staty av Béla Lugosi, en ungersk-amerikansk skådespelare känd för att ha porträtterat greve Dracula i den ursprungliga filmen från 1931.

Även en staty av krönikören Anonymus finns här i trädgården. Anonymus levde på 1100-talet (hans sanna identitet är okänd, men han var notarie hos Béla III av Ungern), som skrev krönikan Gesta Hungarorum.

Visst får man lite törnrosakänsla när man går runt här. "Häcken växte kämpahög".

Stefanskyrkan får man inte missa i Budapest, men för att komma in måste man köpa biljetter och stå i kö så vi tar en promenad stället.

Trodde först den här skylten var ämnad för mig med käpp, men förstod av tilläggskylten att det var en pilgrimsled som gick där.

Vi träffar i alla fall på ett modernt lejon, en man visar var vi ska stå för att det ska se ut som ett lejon.

En godmodig polis råkar vi också på.

Den här filuren vill ha lite sällskap, och texten på fönstret säger att om man rör vid handtaget på hans piska så ska man snart hitta sig en partner. Den berättar också att hans fina pulihund heter "Fellow".

På den här promenaden har vi också kommit till ett av de minnesplatser för judeutrotningen under andra världskriget. Men det tar vi sen.

Nu ska vi åka lite spårvagn, här i Budapest får alla över 65 år åka gratis och det gäller även EU-medborgare.

På helgerna kör de med de gamla fina vagnarna.

Budapest har även världens näst äldsta tunnelbana, bara den i London är äldre.

Med spårvagnen kommer förbi Valen.

En modern byggnad inklämd mellan två äldre hus. 

Jag har varit i Budapest en gång tidigare, 1968 och minnet har förstås bleknat på 54 år, men den här platsen kommer jag ihåg. Då gick jag, en sen kväll en romantiskt promenad över bron och upp till det där monumentet.

Kommer också ihåg att vi då var till ett av de termetiska badhusen, Széchenyibadet. Där de ungerska männen spelad schack med varandra samtidigt som man tar ett dopp i 38-gradigt vatten.

Den här plaketten på en husvägg upptäckte jag inte då.

Budapest har många broar över Donau, den vackraste är nog Kedjebron.

Inte så långt från Kedjebron finns den här statyn, som blev min favorit.