”Porträtt” är dessvärre inte något entydigt begrepp, beroende på vem man frågar kan det betyda allt från ”bilder av enskilda människor, även i helfigur” till ”tajtare än head-and-shoulders”. ”Porträttoptik” är för mig en glugg som lämpar sig för head-and-shoulders och ibland tätare än så, och då gräver jag gärna fram klassiker ur Nikons katalog, köpta begagnade för förhållandevis måttliga pengar.
Med gott om tid och en välkontrollerad situation (= poserade porträtt) monterar jag gärna en riktig klassiker: 105/2.5 Ais, vars enda (?) nackdel (om man kan arbeta med manuell fokus) är en benägenhet för kromatisk aberration som kan ställa till det t.ex. om modellen har silverörhängen. Behöver jag autofokus blir det istället ofta den något nyare och unika 105/2.0 DC med dess, rätt använda (läs: försiktigt), helt underbara Defocus Control-effekt. Många talar också väl om dess ”storasyster”, 135/2.0 DC, men den har jag aldrig provat. Vill jag komma riktigt nära utan att sitta i knät på modellen finns den gamla fina AF 180/2.8 – snacka om ”subject isolation”! För bilder som kräver ”analytiska” kvaliteter hos optiken (t.ex. när personen inte är huvudmotivet, utan en mössa eller ett halsband eller liknande) finns 85/1.8 G, en superskarp glugg, men den är nog annars vanligare att jag använder för halvbilder eller vidare utsnitt. För de egenskaper som utmärker 85:an har du ju redan Tamron 90 som ett mycket kompetent alternativ. Däremot skull jag nog inte välja så kort optik som 50-60 mm för den typ av porträtt jag vill ta, även om jag har sett mycket fina resultat från Nikons nya och dyra 58/1.4G (aldrig provat själv).
Ska man jaga lekande barn eller av någon annan anledning behöver en zoom för att fånga rörliga motiv är 70-200/2.8 VR1 ett bra val. Jag hör till dem som aldrig (n.b. för den typ av bilder jag oftast tar) har besvärats av dess ofta upprepade kritik för softa kanter på FX-hus, och jag använder en D800 som primärt hus. Eventuell bristande kantskärpa är väl dessutom mera av en tillgång än ett problem för porträttfoto.
Det här blev längre än jag hade tänkt mig, men hoppas något av innehållet gör det läsningen värd.
// Grelber