alf109 skrev:
Personligen tror jag att en grundläggande färdighet är att lära sig att se, förstå och mäta ljus. Det viktiga är inte hur man gör detta, men jag tror att ett av de bästa sätten - det enda jag känner till - är att mäta ljus manuellt tills dess att detta sitter mer eller mindre i ryggmärgen. Ju mindre marginaler man har, diafilm eller sensor, ju viktigare är det att exakt kunna avgöra hur man vill ha ljuset i bilden. Eller för att uttrycka det lite annorlunda, för att utveckla vår kreativitet tror jag att man måste börja med att bli herre över redskapen, då duger det inte att vara passagerare till kameran.
Det där var väldigt bra formulerat Alf, sammanfattar väldigt bra hur jag tycker. Framförallt sista meningen. Lite bredare formulerat: "Vara herre över redskapet, inte passagerare till tekniken" Låter nästan poetiskt och kan nog stämma in på många områden i livet.
En kamera kan ju aldrig veta hur just jag vill ha min bild, high key, low key, den vita jycken skall bli en siluett, den svarta vill jag ha fullt uttecknad osv..
Makten skrev:
Jag vet ju inte hur min pupill ställt in sig, så hur ska jag veta hur ljust det är?
Med träning kan man
till viss del lära sig det. För att ta det det enklaste och mest kända exemplet, "sunny sixteen"; är det mitt på dan och solen skiner från en klarblå himmel på mina fotoobjekt, då vet jag att det blir bra med tiden på samma som iso-talet och bländare 16, förutsatt att det är en normalexponering jag vill ha. Ställer jag in detta eller en vaiant därav, kanske f8 1/400s vid iso-100 och sedan pekar kameran på en svart hund som ganska väl fyller ut sökaren, då kommer ljusmätaren att säga att jag underexponerar ganska rejält. Är jycken istället vit så kommer den att tycka att jag överexponerar. I ett lite soldränkt vinterlandskap där det mesta av bilden utgörs av snö så funkar det lika bra, ljusmätaren kommer då i vissa fall tycka att jag överexponerar med hela två steg. Kameran begriper ju inte att det är snö jag fotar, och snö som solen skiner på skall vara väldigt ljust, bilden skall bli mycket ljus med tämligen vit snö, inte grå.
Prova att lägga ett vitt A4 ark där solen skiner, gå sedan så nära att arket fyller ut sökaren och ta en bild med automatik. Du får en ganska grå bild.. Peka sedan kameran på en gräsmatta eller en omålad betongvägg som solen skiner på (fyll ut sökaren), nu kommer kameran att välja värden som ligger väldigt nära en variant av "sunny sixteen", ställ in dessa värden manuellt och ta en ny bild av A4-arket, mätaren säger att du överexponerar, men viola! A4 arket ser nu ut som ett vitt papper och inte ett grått.
Observera dock att jag skrev "till viss del" ovan. Givetvis har du rätt i att våra ögon vänjer sig, därför behöver vi ljusmätare som en "reality check". Men problemet med evaluerande mätning är att man aldrig kan veta hur kameran "tänker". Typ: denna scen kommer kameran att prioritera så att den där detaljen i periferin inte blir utbränd, med resultat att mitt motiv blir underxponerat och därmed måste jag själv kompensera. Den raka motsatsen är spotmätning, då blir kameran så att säga "icke-tänkande" och bara mäter på torrast möjliga vis. Centrumvägt är som spotmätning där det omgivande också ges betydelse, dock mindre ju längre ut i periferin det är, och detta är en så pass enkel algoritm att man kan vänja sig vid den på ett sådant sätt att det blir förutsägbart.
Problemet är att evaluerande mätning ofta funkar mycket bra för sas. normala motiv (vad nu det är i tillverkarens uppfattning), och detta
i kombination med att vi alla är lata av naturen. Kan vi slippa tänka så gör vi oftast det, vilket med tiden leder till att vi blir till den där passageraren som Alf så väl uttryckte det. Konstruerar man för okunniga användare, så är det oftast okunniga användare man får.
Jodå, jag är också lat och slarvar med "P" läget, värsta synden gör jag när jag kör evaluerande mätning och tar en bild bara för att sekunden efter kolla i displayen och sedan ta en till med kompensation för att jag tyckte första bilden blev för ljus. Vad lärde jag mig av det? Jo, ingenting som jag kan ha nytta av i ett annat läge, jag lärde mig bara att just i detta läge så tyckte kameran att bilden skulle bli som den blev, inte varför efterom jag inte kan ha en aning om vilka komplicerade algoritmer den evaluerande mätningen arbetar efter.
Nu skall jag fota enkelt och snålt ett tag, det kändes bra. Skall nog gå över till cetrumvägt också, då har man mer kontroll.
