RFSL-vykort med nazisthälsning i kyrkan...
- Trådstartare ulltand
- Start datum
Heather Star
Medlem
Jaha så det är okej att göra narr av andra?
hansen2
Aktiv medlem
Generellt kan det vara det ibland. Men det var inte min avsikt, tycker flintskämtet var ganska harmlöst. Jag menade att ge min syn på saken, dvs att jag tycker det är konstigare om en man i kvinnokläder kallar sig för Berit än om han egentligen heter Bertil och även kallar sig så. Ja, du förstår vad jag menar.
/Johan
Heather Star
Medlem
Jag känner en som heter Bertil och bär kvinnokläder ibland? han är inte ett dugg konstig, jo i andras ögon men själv tycker han att han är hyvens.
Det du pratar om är det som kallas för normativitet dvs att kvinnor bär kjol och män bär byxor.... vänta nu! Kvinnor bär byxor, kostym och slips ops men va fanken de har jo manliga kläder?
Heather Star
Medlem
Elisabeth Ohlson Wallin är troende kristen?
Jag vill bara poängtera att det INTE är ok med fejkade profiler, och speciellt inte i trådar med starka åsikter och debatter. Alla skall våga stå för vad de säger, och det gör man enklast genom att ha sitt riktiga namn. Har vi inte denna regel så blir det vara pajkastning och oseriöst.
ektober
Aktiv medlem
Vet inte riktigt om jag kommer in rätt i debatten. Har läst början på tråden och ser många inlägg där jag har en helt annan åsikt.
I snart 50 år (som jag uppfattar det) har man brutit ner den ena normen efter den andra. Sanningar har trampats på och kastats i soporna. Kvar är? inget. Inget fast, inget hållbart. Men människan kan inte leva utan att hålla fast sig vid något. Så vad blir det? shopping? sex? De behov som blir tillfredställda är så fruktansvärt ytliga medan de djupare behoven skriker efter att få något slags erkännande. Om vi inte lär oss att leva lyckliga utan denna tids "frihetsmöjliggörare" så tror jag inte att framtiden blir så bra.
I snart 50 år (som jag uppfattar det) har man brutit ner den ena normen efter den andra. Sanningar har trampats på och kastats i soporna. Kvar är? inget. Inget fast, inget hållbart. Men människan kan inte leva utan att hålla fast sig vid något. Så vad blir det? shopping? sex? De behov som blir tillfredställda är så fruktansvärt ytliga medan de djupare behoven skriker efter att få något slags erkännande. Om vi inte lär oss att leva lyckliga utan denna tids "frihetsmöjliggörare" så tror jag inte att framtiden blir så bra.
Daniel_L
Aktiv medlem
Samuel, det är möjligt att jag tolkat in helt fel saker i det du skrev. Rätta mig gärna i så fall.
/Daniel, som känner en förundran över universum, inte minst dess komplexitet som den moderna vetenskapen visat den, och att världsaltet, eller skapelsen om du vill, är värd all vördnad utan att för den sakens skull tro på något högre medvetande eller andra gudomligheter.
Du menar det man tidigare tog för sanningar eller menar du att det är absoluta sanningar som kastats i soporna?
Du menar att religionerna (eller kanske bara kristendomen?) är något fast och hållbart? Jag menar att de är något mänskligheten skapat ur ett behov av något att hålla sig fast vid. Religoner förändras, kommer och går, och fler går än kommer nuförtiden. Andra fenomen, som inte innefattar gudomligheter, tar ofta dess plats numera. Samma sökande, andra uttryck.
Jag tycker detta låter som det gamla vanliga 'det var bättre förr'. Tala om för mig när det var som bäst så lovar jag att det går att finna bevis för att den tidens moralpredikare tyckte det var bättre förr och att den nya tiden ledde mot fördärvet. (OK, väljer du en tid före skriftspråkens intåg så kan jag få lite svårt att bevisa min tes.)
/Daniel, som känner en förundran över universum, inte minst dess komplexitet som den moderna vetenskapen visat den, och att världsaltet, eller skapelsen om du vill, är värd all vördnad utan att för den sakens skull tro på något högre medvetande eller andra gudomligheter.
Senast ändrad:
pial
Aktiv medlem
Och vilken annan "grupp som lever ett icke norm liv" utesluts idag från möjligheten att bli adoptivförälder, enbart baserat på denna sin grupptillhörighet? Jag kan då inte komma på någon sådan grupp, om vi nu bortser från kriminella och psykiskt sjuka personer som är uppenbart olämliga för ansvaret att ta hand om ett barn.
Dessutom skulle man väl kunna säga att det inte "är norm" att vara aktivt religiös i dagens Sverige. Så tycker du att det vore rimligt att konsekvent utesluta kristna från möjligheten att bli adoptivföräldrar då?
<ironi> De lever ju inte som normala människor! Risken är stor att de indoktrinerar ungarna och så blir de religiösa också! Och då kommer samhällsutvecklingen att gå bakåt, och alla våra surt förvärvade rättigheter att leva vårt liv som vi vill, utan fördömande och tal om syndighet och "onormalt beteende" från folk som inte har med det att göra, kommer att ryka all världens väg! </ironi> Hemska tanke.
/Pia
Johan Okker
Aktiv medlem
Vilket också är - om det stämmer - är bekymmersamt/besynnerligt om hon är modig nog att göra en sådan bildsvit, få den på utställning men blir ivägskrämd av mentala dvärgar. Det lite knepigt. SvK rymmer en stor bredd och hennes verk hade ett stöd.
mvh
Senast ändrad:
ektober
Aktiv medlem
Ja, jag tror att det var bättre förr, innan det blev modernt att vara individualist och att "utveckla sig själv" och att "finna sig själv" (med konsekvensen inskränkt navelskåderi, egoism och självuptagenhet)
Moral, respekt och någon sorts hederskänsla tycker jag heller inte är fel men det är något som jag uppfattar som begrepp som är omoderna eftersom de inkräktar på individualiteten.
Egentligen är det väl vanligt sunt bondförnuft jag är ute efter, något jag tycker alltför många verkar sakna.
Vad gäller sanning så tror jag att det finns en absolut sanning och jag tror på en Gud som vill tala om för mig vad denna sanning är. Därmed inte sagt att just jag vet den absoluta sanningen fullständigt, men jag tror mig veta var jag ska leta efter den. Tro, hopp, rättfärdighet, kärlek, ödmjukhet och respekt är väl de ord som jag vill ha som ledljus genom livet, fast främst är kärleken (1:a Korinthierbrevet 13:13).
Bibeln är för mig ett rättesnöre. Att tillsammans med andra samt med Gud läsa och tolka bibeln ger någon sorts fasthet i tillvaron, en ankarplats. Om jag bara hade haft bibeln som en vanlig roman så hade jag kanske inte upplevt den som så fast, det finns motsägelser i den, men med Gud så hittar man inspiration.
Steget från resonemanget att man tror på en helig bok och dessutom att Gud (oinskränkt) säger till mig hur jag ska tolka texten är väl kanske det som driver många till vanvettighetshandlingar, men tyvärr så kan jag inte beskriva det på annat sätt. Utan Gud så skulle jag inte se det som står i bibeln eller kunna ta det till mig. Men man får ju heller inte glömma att det viktigaste bibeln lär är kärlek, ödmjukhet, "vända andra kinden till", osv.
Moral, respekt och någon sorts hederskänsla tycker jag heller inte är fel men det är något som jag uppfattar som begrepp som är omoderna eftersom de inkräktar på individualiteten.
Egentligen är det väl vanligt sunt bondförnuft jag är ute efter, något jag tycker alltför många verkar sakna.
Vad gäller sanning så tror jag att det finns en absolut sanning och jag tror på en Gud som vill tala om för mig vad denna sanning är. Därmed inte sagt att just jag vet den absoluta sanningen fullständigt, men jag tror mig veta var jag ska leta efter den. Tro, hopp, rättfärdighet, kärlek, ödmjukhet och respekt är väl de ord som jag vill ha som ledljus genom livet, fast främst är kärleken (1:a Korinthierbrevet 13:13).
Bibeln är för mig ett rättesnöre. Att tillsammans med andra samt med Gud läsa och tolka bibeln ger någon sorts fasthet i tillvaron, en ankarplats. Om jag bara hade haft bibeln som en vanlig roman så hade jag kanske inte upplevt den som så fast, det finns motsägelser i den, men med Gud så hittar man inspiration.
Steget från resonemanget att man tror på en helig bok och dessutom att Gud (oinskränkt) säger till mig hur jag ska tolka texten är väl kanske det som driver många till vanvettighetshandlingar, men tyvärr så kan jag inte beskriva det på annat sätt. Utan Gud så skulle jag inte se det som står i bibeln eller kunna ta det till mig. Men man får ju heller inte glömma att det viktigaste bibeln lär är kärlek, ödmjukhet, "vända andra kinden till", osv.
d-drum
Aktiv medlem
Eh...
Nu hänger jag ärligt talat inte med.
Är detta en fråga eller?
Jag vet inte om Elisabeth Ohlosn Wallin är troende kristen (för övrigt ett uttryck som implicerar att det finns något som heter icke troende kristen, vad nu det skulle vara...(jmfr.heterosexuell homosexuell))
Det var ju inte specifikt henne jag talade om heller. Jag skrev att jag inte tycker om att någon gör narr av någon annan, som tex när homosexuella gör narr av kristna bara för att de har en speciell trosuppfattning.
För övrigt har jag svårt att tro att Elisabeth Ohlson Wallin är kristen i den meningen kyrkan menar med kristen. Vore hon det så skulle det tex vara mer passande att hon bedrev sin kampanj inom den kyrka hon är med i, och tror på, istället för offentligt. Precis som man gör i alla andra sammanhang, man bedriver inte en, för ett samfund, organisation, företag, klubb, stiftelse intern konflikt offentligt utan naturligtvis bara med de som är berörda.
/D
matnyttige
Aktiv medlem
Håller nog inte riktigt med dig där. Många religioner ger just en fast punkt i tillvaron för många människor (förutom norra europa). Förändringen i tex Judendomen är väl inte så stor? Kristendomen kör väl fotfarande efter Bibeln som är nästan 2000 år gammal. Visst finns det olika förgreningar men kärnan är ju kvar. Vilka religioner har försvunnit?
Däremot kan jag hålla med dig om att det verkar som om tex svenska kristendomen förändras då vissa ledare inom tex svenska Kyrkan ljuger bra när de läser sin trosbekännelse.
Här i Göteborg finns det gott om invandrare i de nordöstra stadsdelarna. Speciellt somalier har blivit hårt kritiserade främst av andra invandrare för att de inte vill anpassa sig och integreras i det Svenska samhället. De blir istället mer troende här jämfört vad de var i sitt hemland. Inget jag (eller du kanske) gillar men faktum är ju att för dem så har de ju något som knyter dem samman. En grund att stå på i en främmande värd.
hansen2
Aktiv medlem
pial skrev:
Dessutom skulle man väl kunna säga att det inte "är norm" att vara aktivt religiös i dagens Sverige. Så tycker du att det vore rimligt att konsekvent utesluta kristna från möjligheten att bli adoptivföräldrar då?
<ironi> De lever ju inte som normala människor! Risken är stor att de indoktrinerar ungarna och så blir de religiösa också! Och då kommer samhällsutvecklingen att gå bakåt, och alla våra surt förvärvade rättigheter att leva vårt liv som vi vill, utan fördömande och tal om syndighet och "onormalt beteende" från folk som inte har med det att göra, kommer att ryka all världens väg! </ironi> Hemska tanke.
Jag är helt övertygad om att individer i diverse sekteristiska föreningar (kristna eller av annan livsåskådning) får nej av adoptionsmyndigheterna.
Och vilka remissinstanser sade *inte* nej till homoadoptioner? Vill minnas att samtliga tunga instanser sade nej.
Jag trodde det var självklart att vi inte utsätter barn för sociala experiment.
Får passa på att langa in brasklappen om att jag inte tror homosexuella vare sig är bättre eller sämre som individer att fostra barn, så ni kan ju vänta en stund med homofobstämpeln.
/Johan
d-drum
Aktiv medlem
pial skrev:
Och vilken annan "grupp som lever ett icke norm liv" utesluts idag från möjligheten att bli adoptivförälder, enbart baserat på denna sin grupptillhörighet? Jag kan då inte komma på någon sådan grupp, om vi nu bortser från kriminella och psykiskt sjuka personer som är uppenbart olämliga för ansvaret att ta hand om ett barn.
Dessutom skulle man väl kunna säga att det inte "är norm" att vara aktivt religiös i dagens Sverige. Så tycker du att det vore rimligt att konsekvent utesluta kristna från möjligheten att bli adoptivföräldrar då?
<ironi> De lever ju inte som normala människor! Risken är stor att de indoktrinerar ungarna och så blir de religiösa också! Och då kommer samhällsutvecklingen att gå bakåt, och alla våra surt förvärvade rättigheter att leva vårt liv som vi vill, utan fördömande och tal om syndighet och "onormalt beteende" från folk som inte har med det att göra, kommer att ryka all världens väg! </ironi> Hemska tanke.
/Pia
Hej Pia,
För det första så svarar du ju delvis själv på din egen fråga. Det är riktigt, kriminella och psykiskt sjuka har svårt att bli adoptivföräldrar.
När det gäller adoption så görs alltid den sociala myndighetens bedömning utifrån barnets bästa, det är så att säga ointressant vad, eller vilken, "åkomma" föräldrarna har. Så länge den kan anses vara till skada för barnet så avvisas dessa tänkta adoptivföräldrar. Detta gör att tex handikappade i hög grad inte heller kan tillåtas bli adoptivföräldrar.
När regeringen utredde frågan om huruvida homosexuella skulle få adoptera barn eller inte så skickades frågan på remiss till en rad olika instanser. Tex så sa Socialstyrelsen, Rädda barnen, BRIS, Adoptionscentrum, Svenska läkaresällskapet, Sveriges Psykologförbund, Adopterade Koreaners förening plus en rad andra instanser Nej till möjligheten att homosexuella skulle kunna prövas som adoptivföräldrar.
Detta inte för att dessa instanser i första hand har någonting emot homosexuella utan för att de inte anser det gagna barnens bästa.
Varför inte homosexuella skulle vara bra för barn (naturligtvis generellt och inte absolut) får du fråga dessa instanser om. Själv kan jag tänka mig att deras övervägande byggs på att tex pedofili är ca 25 gånger vanligare bland homosexuella än bland heterosexuella, något som självklart inte talar till barnens fördel.
Att religion skulle föra utvecklingen bakåt har jag mycket svårt att förstå. Genom historien har religion i allmänhet fört utvecklingen framåt med några undantag naturligtvis.
Jag kan tex bara nämna att de första univesiteten i europa startades och bedrevs inom de katolska klostren. Men det finns ju naturligtvis en rad andra exempel på detta.
/D
Senast ändrad:
