Jag håller inte med om att man ska skaffa enklare grejer för att lära sig grunderna. Det känns rätt gammalmodigt - vem säger att din första bil måste vara en utan ABS och servo, så att du lär dig grunderna? ;-)
Jag har haft Canon länge och använder nu D30. Genom åren har jag fått ett antal favoriter bland objektiven och samlingen omfattar allt färre zoomar. Ju kräsnare man bli desto mindre lockar zoomarna. Nu förlitar jag mig på 50/1.4, 50/2,5 Macro, 85/1.8 och 300/4.0. Nyligen skaffade jag dock en 16-35/2.8 och den är jag verkligen nöjd med, kalaskvalitet, men tyvärr attans dyr.
De objektiv som fått ryka är Canon 35-135, inget dåligt objektiv egentligen men för ljussvagt. 28-80 USM håller inte måttet rent optiskt sett, för låg kontrast. Min gamla 50/1.8 var mycket bra men fick ryka när jag skaffade 1.4-an. Får du tag på en begagnad 1.8 med metallfattning ska du slå till, det är ett mycket skarp och kontrastrikt objektiv för pengarna.
Sen hade jag en Sigma 18-35 som var totalt värdelös. Däremot var Sigma 14/2.8 EX rätt okej för pengarna, men skarpt i hörnen var det aldrig - det sålde jag när 16-35:an kom. När det gäller Sigma är min åsikt att endast deras finare serie (EX) är tänkbara, lågprisvarianterna är helt enkelt för dåligt byggda och går sönder ofta.
Det jag framöver vill ha om pengarna skulle råka rinna till är ett nytt macro, 100/2.8 USM. Och så drömmer jag om 200/1.8... det kan man hitta för 25.000 begagnat. Rena fyndpriset men fortfarande för dyrt för mig.
Min egen utveckling har alltså varit till de fasta linsernas fördel. Jag ryser när jag ser nybörjare köpa svindyra kamerahus och sen haka på en 28-200-glugg med usel optisk kvalitet. Har man begränsade ekonomiska resurser borde man göra tvärtom - lägga pengarna på ett bra objektiv och köpa ett kamerahus för det som blir över. Jag samlade på mig bra objektiv som jag visste skulle hålla länge och så sparade jag i väntan på att ett överkomligt digitalt kamerahus skulle komma. Nu har jag D30:an och trivs utmärkt!
