Långt skärpedjup/hyperfokal - hur tänker ni?

[pby]

Jag tar ofta bilder med ganska långt skärpedjup. Dels av bildmässiga skäl - jag vill ofta ha med miljön/bakgrunden. Jag vill inte heller styra betraktaren för hårt - det kan ju finnas intressanta detaljer i bilden att upptäcka, som jag som fotograf inte såg. Men också av tekniska skäl - jag gillar vidvinkel, och då är det svårt att få kort skärpedjup. Långt skärpedjup har också fördelen att vara mer förlåtande vid actionbilder, när det är svårt att hinna fokusera exakt. (Jämför gatufoto med hyperfokal.)

Men ofta har man ett val att göra hela bilden skarp, eller skapa lite oskärpa i förgrund/bakgrunden för att förstärka huvudmotivet som blickfång. Hur brukar ni tänka kring detta?

Min andra fundering är i vilken grad skärpedjupet bestäms av teknik respektive bildspråk? Både kort och långt skärpedjup kan vara svårt att få till i många situationer. Hur kompromissar ni mellan vad ni vill och kan åstadkomma? Eller finns det en koppling mellan teknik och estetik, så att vi ofta gillar långt skärpedjup i bilder tagna med vidvinkel, men föredrar kortare skärpedjup i tele- och närbilder?

 

[Niclasfoto]

Skärpedjupet är ngt jag menar är väldigt viktigt att respektera vikten av när vi pratar om de viktiga aspekterna kring visuell kommunikation.

Jag använder skärpedjupet aktivt för att styra fokusen inom formatet.

Men detaljerna som skapar komplexiteten/enkelheten i en bild förblir de styrande faktorerna. Det är ju det som skapar oskärpans utseende.


Långt skärpedjup = mer förlåtande vid actionbilder. Jag ser det lite motsatt. Jag tror att när man kastar bildelement ut ur fokus och in i den oskarpa dimman så kammoflerar man många annars störande element.

Jag tror att väl insmorda/inkörda fotografer hanterar bildelementen inom formatet rättså autonomt utifrån de egna preferanserna.. Då menar jag att om man gillar vidvinkel och är van med verktyget så hanterar man situationerna på ett omedvetet strategiskt sätt.


Jo et blir nog lite kompormisser här och där. Men kompromisser tror jag at jag kan glömma i mina önskade bilder. Jag tror att de som fotograferar rent journalistiskt är e som inte har annat val än att "få bilden", oavsett omstandigheterna.

Visst kan det handla om kompromiser även för mig och i mina bilder men jag har åtmindstånde en stor frihet jämfört med journalisten! Tackar Gud för den skapandefriheten!




Det var ngr tankar.

MVH Niclas,

 

[pby]

Tack Niclas! Det var intressant att höra hur du resonerar. Jag har tidigare tittat på dina bilder och är mycket imponerad av både dina bilder och hur du hanterar skärpedjupet. Många av dina bilder är ju tagna med tämligen kort skärpedjup (och tele förmodar jag). Nu fotar jag själv inte så mycket med tele, och är därför mest intresserad av hur hantera skärpedjupet med vid vidvinkel, då skärpedjupet oftast blir relativt långt. Jag håller med om att ibland vinner man på att ”kastar bildelement ut ur fokus”, men i andra fall tycker jag att långt skärpedjup är att föredra. Det vore också kul att höra från er som sysslar med mycket med gatufoto eller liknande, där är långt skärpedjup är ganska vanligt. Hur tänker ni?