Hur komponerar du dina bilder?

[Hassan]

Känslan är väl det som styr och som får mig att ta bilden. När jag tar bilden försöker jag komponera dom ingående objekten så att känslan går fram och kanske förstärks.

 

[Jago Svensson]

ursäkta, jag har inte fotograferat så mycket i mina dagar, undrar bara vad det är för regler ni pratar om. Har alldrig använt några regler när jag komponerar, kanske därför korten ser ut som dom gör.
Kan någon vara snäll o förklara.
//Jago

 

[jimh]

Jago, här är en bra introduktion.

 

[Pollifaxen]

En bra bild, tagen med känsla har ofta de ingredienserna som kallas tumregler.

 

[dig]

Jag gör som hockeyspelarna, tittar upp och åker lite skridskor sedan skuter jag... enkelt. Jag tycker att alla dessa tumregler verkar mer begränsa än utveckla, eller?
Såhär tänker jag när jag fotograferar: jag har en yta där bilden fasnar och inom den ytan ska jag berätta vad som händer utanför.

Man måste ha en historia att berätta, annars är bilden värdelös. Så sa en galen gubbe till mig en gång och det är väl sant...

Vilket svammel

 

[molla]

i och med att man överhuvdtaget kikar i sökaren måste det väl anses som att man komponerar med någon slags grundide´om vad som bör vara upp och ner, fram och bak. sen är det ju naturligt att man efter den femte filmen där horisonten lutar 30 grader kanske börjar fundera på att försöka lägga den rakt. gyllene snitt i all ära men jag tror att man bör själv leka med kompositionen för att sedanse resultatet och där av ta lärdom

 

[jharmala]

Varje bild har en själ/känsla

För att andra ska få ut något av bilden man publiserar så borde man berätta om den känsla man skälv har för bilden. Annars blir det som att dyka på ett vrak, man inte vet något om, det blir bara förvridet järn som man ser på botten. Vet man däremot historien om vraket, varför, vem, när, hur gick det o.s.v. då får vraket en skäl och blir ett attraktivt objekt.

Därför är det synd att det finns mycket och fina naturbilder på denna sait som inte är kommenterade av fotografen. En björn, jaha än sen då. Jag vill veta mer om, avstånd, hur våga fota en björn, hur många timmar man satsat på att få fotot, fotografens sinnesstämning o.s.v.

Jag ska skärpa mig skälv också, de bilder jag har ute nu, kom som en sidoprodukt av en resa med bågen som jag gjorde för att blåsa ur skallen efter att jag fyllt 40. Nu efter jag hitta denna sida så har jag skälv börja se på bilder på ett helt annat sätt.

 

[grevens]

För mej måste bilden till tala mej typ att man lägger märke till den.

Älskar bilder som sticker ut från mängden om man säger så typ man ser en vacker tjej på stan och man tittar lite extra på henne.

så det är känslan som får mej att älska bilden.

Ha en underbra dag // Henrik

 

[Guffa]

Jag utgår från den känsla jag vill ha med bilden, sedan använder jag mest regler för att komponera bilden. Slutligen använder jag ren känsla för att finjustera komponeringen, så att jag får en balans jag är nöjd med.

Fast reglerna sitter ju mest i ryggraden numera... det är ju inte precis så att man behöver en checklista längre...

 

[Marie Andersson]

mycket mer känsla än regler..

 

[Lelle70]

Eftersom jag jobbar med sport så är det inte mycket komponerande.
Men där emot så anser jag att man skall kunna en del om sporten man fotar för att kunna få de bästa bilderna.
T.ex. ishockey, där måste man nästan uteslutande ha båda ögonen att se med och vara kall.
För övrigt så är det känslan som styr.

 

[ariadne]

jag tror att tumregler är bra, men inte allt. jag e inte så jävla hemma i reglerna, än, men det kan vara en väldigt bra kunskap att ha i bagaget tror jag. för även om man kan tycka, att det är en generalisering och en allmän smörja så tror jag inte att vad vi uppfattar som estetiskt tilltalande skiljer sig så himla mkt pass åt. i grunden alltså. däremot tror jag inte på att bli alldels fixerad vid regler, det är nog aldrig bra. jag tror att om man väl "lärt" sig dem så finns de där omedvetet, och det kan naturligtvos vara lika bra att bryta mot dem. men för att kunna göra det måste man nästan känna till dem.

men som sagt, vilken regel man ska använda sig, eller vilken man ska bryta i, eller om man ska skita i det fullständigt ( även om jag tror att de alltid finns där på nåt sätt) får känslan avgöra. känslan står för det finfördelade, det som reglerna inte klarar av

 

[Arleklint]

Tänker inte medvetet på tumregler i fotograferingsögonblicket, men dom finns nog i bakhuvudet och blir ofta tillämpade ändå.

 

[Bossebarrskog]

utan regler

Eftersom jag inte fotograferat så länge(ca 6mån) har jag inte läst så mycket om regler men det kommer väl med tiden. Har i era komentarer på mina bilder fått tipps om vad jag ska tänka på. Så jag lär mig nya saker av er alla hela tiden..