Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Hur går DU till väga när du komponerar en bild?

Produkter
(logga in för att koppla)

sacha_

Aktiv medlem
Hur går du till väga när du komponerar en bild?
Planerar ni i förväg vad ni ska ta för bilder genom att skissa ner ideér och möjliga vinklar eller går ni på känsla? Det här med att ödsla dyrbar tid till att tänka ut hur en bild ska se ut, funkar inte för mig.
Har märkt att det är mycket lättare att ta bra bilder om man inte lägger någon som helst energi bakom bilden, utan bara tar randompicks då och då när man känner fört.

Tex. i skolan får vi ibland som uppgift(vi får samma uppgift flera ggr i månaden eftersom läraren är kräsen och vill att vi är på topp allthetime) i att förmedla lycka, eller sorg genom bild. Då blir det så (iaf för mig) att jag tänker på något helt annat än det som jag borde tänka på och så slutar det jämt med att jag tar ett foto föreställande något helt annat än vad jag igentlingen skulle avbilda.

Någon som håller med?
 
Det är ytterst sällan som ett "snapshot" blir bra för mig, är mycket noggrann när jag tittar in i sökaren & komponerar, förändrar vinkel, beskär m.m. Det är oerhört sällsynt att jag i efterhand behöver beskära bilder, gillar liksom att göra det till 100% i kameran.

Däremot så är det vissa gånger helt hopplöst, får inte till nånting. Nästa gång så funkar helt plötsligt allt & man kommer hem med flera bilder man är nöjd med. Vet inte vad detta beror på & har inte hittat nåt mönster men helt klart så avgör "dagsformen" hur jag lyckas...

//Larsa
 
ha, såpass, tycker dock själv att snapshots bilder (iaf mina) blir mycket bättre än när jag lägger ner en tanke bakom de.
 
sacha_ skrev:
ha, såpass, tycker dock själv att snapshots bilder (iaf mina) blir mycket bättre än när jag lägger ner en tanke bakom de.
Beror ju lite på motivet också. Ofta har man ju inte mycket tid på sig & då hinner man inte, beroende på erfarenhet, tänka så himla mycket på komposition. Då måste det på nåt sätt ske automatiskt, finnas i ryggraden så att säga.

Jag förstår din tanke litegrann för att dagar det fungerar för mig så behöver jag inte fundera så himla mycket, de dagar inget funkar så kan jag fundera & komponera hur mycket som helst & det blir ändå inget bra av det...
 
Jo, håller med om det där med beronde på motivet ,tidspress och erfarenhet.

Pressfografer måste jue vara kvicka i sin handling när de står på tur
 
När jag började fota var jag så inne i att skjuta bilder och få med så många bilder hem som möjligt.

Det har jag lämnat bakom mig nu och försöker se motiven och låta dom växa fram i min sökare och i mina tankar.

Denna bild te.x Jag såg ljuset som strilade genom fönstret. Jag stog och tittade en stund, (njöt av ljuset och känslan) för att sedan ta upp kameran.

mina tankar gick till död, liv, återfödelse och de där magiska som man kan uppleva i sitt liv.
Bilden tog ungefär 5 minuter att ta Vilket jag tycker är "billigt" för en så pass bra bild som jag fick med mig hem

http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/620430.htm?set=lp


Så, stressa inte runt, försök njut lite av vår omgivning också.

/Adam
 
Intressant, Intressant bild med

Jag har försökt att "känna stunden" flera ggr, fast det verkar inte gå för mig
 
Bildkomposition är ju något djupt personligt och ändå finns det urgamla "regler" som ofta stämmer. Bilder med horisont: Horisonten i mitten ger ofta tråkig bild. Sned horisont: Oftast störande.
Balans: nån sorts balans på bildytan.
Diagonaler: Snett uppåt höger funkar ofta bäst.

En del stora fotografer var mästare på detta. Andra bröt i stället mot alla regler.

Det finns fotografer som också i ord kan förmedla vad dom håller på med. Jag tycker att det är inspirerande att läsa Terje Hellesö och så se bilderna. T ex bilden av grässtrået med en gigantisk svart älgtjur som en knappt skönjbar bakgrund. Normalt skulle man ju tagit ett snapshot på älgen och varit jättelycklig om det blivit något. Icke Terje. Har sedan dess försökt vända ut och in på många (fullständigt annorlunda) motiv.
 
För mig är det viktigt att göra en färdig komposition i kameran. Detta av två skäl:

- Jag är snål. Jag vill dra nytta av den upplösning kameran kan ge.
- Jag tycker det är tråkigt att jobba med bilder i datorn. Jag fotar hellre.

På stillastående motiv skär jag mycket sällan bilder. Jag tänker inte kompositionsregler utan komponerar så att det känns bra. Ofta lägger jag ner mycket tid på detta. Dagsform avgör här.

På rörliga motiv är det svårare. Ambitionen är fortfarande att göra bilden i kameran, men här tvingas jag ofta till beskärningar.
 
Ju längre erfarenhet man får , ju starkare blir magkänslan att det blir en ok bild.
Mvh/Gunte..
 
Jag tar hänsyn till vad jag vill med bilden, generellt.
Vad skall förmedlas, vilka känslor vill jag väcka, trigga eller spela på..osv.



Erfarenheten är redan nämn här ovan av Gunte H.
Erfarenheten och en ständigt levande spakandeprocess (i med och motgång) ger grundlaget för att en utveckling skall ha sin gång.

Jag är av den typen som satsar såÅÅ mycket på förarbetet att jag släpper det till stoOOra delar när jag är på plats ute, där det händer.

Jag tillhör de som tror/menar att inlärda kunskaper och färdigheter lägger sig latent, och det är då de skall fram och det får inte ske 100% medvetet eftersom man då har för stor kontroll! Jag tycker mig se allt för många fotografer som medvetet och/eller omedvetet har allt för stor kontroll i skapandesituationen. Då blir ju också bilderna livlösa därefter, tyvärr. Men detär ju mITT sätt att betrakta det hela.


Övning & studier upprepning! (praktiskt & teoretiskt)
- ger kunskap & erfarenhet,

Förståelse för/över VAD man egentligen vill med bilden
- ger grundlaget för vilka latenta kunskaper och erfarenheter som skall/får forma bildens uttryck..


Låter uppstyltat så här med ord. Men det visar lite hur jag tänker iaf;)

Mvh Niclas,
 
Senast ändrad:
För mig kan kompositionen variera högst betydligt, men i alla bilderna måste betraktaren lätt kunna identifiera huvudmotivet. Min ledstjärna är alltid att visa huvudmotivet tydligt! Jag kan planera en bild hemma men oxå komma på en ny bild utifrån vad som uppenbarar sig i sökaren. Det kan vara speciella händelser och det kan man ju aldrig planera. Då gäller lika fullt att ta fram huvudmotivet i bilden.
 
Jag har börjat ta mig mer tid till komposition och eftertanke och har märkt att det ger resultat. I stort sett alla bilder jag är nöjd med har jag tagit under 2005 och 2006.

Precis som Janne A är jag snål med upplösningen och vill inte behöva beskära i efterhand. Dessutom fotar jag dia och då måste ju bilderna se bra ut direkt. Svårt att beskära i projektorn.

Jag använder nån slags blandning av "regler" och känsla. Ibland utgår jag från magkänsla och putsar kompositionen lite efter hur det "ska vara" och ibland tvärtom. Vissa gånger får det blir enbart på känsla.

Det är en fördel att fota med dia eftersom det då kostar mig en massa pengar att slösa iväg bild efter bild. Eftertanke lönar sig. Då fotar jag ju enbart stillastående motiv och kan kosta på mig att fundera en stund extra.
 
gunte skrev:
Ju längre erfarenhet man får , ju starkare blir magkänslan att det blir en ok bild.
Mvh/Gunte..

Visst är det så. Kompositionsregler är bra och kanske nödvändiga för den mindre erfarna. Reglerna blir något att utgå från.

Ju mer erfarenhet fotografen sen får så kan han släppa tänkandet på reglerna och upptäcka att bilderna funkar av "bara farten".
 
Just det...En som verkligen kan spela ett instrument behöver inte tänka på var och hur de olika tonerna skall tas fram...De bara sitter där de skall!
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar