Det tar ett tag att lära sig hur histogrammet kan användas. Den mest intressanta delen av det är alltid längst ner till höger, där man i de allra flesta fall vill att det ska sluta precis i eller pyttelite före det nedre högra hörnet.
Om histogrammet klättrar på vänster kant när man har exponerat åt höger, dvs sett till att det slutar precis nere i högra hörnet, så behöver man större dynamiskt omfång om man ska kunna få med mer toner där. Det kan man ofta få om man använder lägre ISO, och beroende på hur mycket teckning man vill ha i de djupaste skuggorna kan man välja ISO efter det, eller om det är viktigare med kort slutartid är det i skuggpartierna man oftast offrar teckning.
Ett "platt" histogram betyder ofta att bilden har god kontrast. En hög kulle på mitten betyder oftast att kontrasten är låg. Mycket hög kontrast syns ibland som två berg som är vitt skilda åt, ett till höger och ett till vänster med en dal och "lågland" emellan.
Histogrammet kan vara till hjälp när man vill se om det kan löna sig att göra lokal kontrastförstärkning, det som kallas "tone mapping". Om det saknas toner i det allra ljusaste och det allra mörkaste, så kan man med fördel förstärka kontrasten lokalt, vilket man så klart helst gör när man har ett enda högt berg, en kulle på mitten, vilket visar att det är låg kontrast i bilden. Om histogrammet går ända ut till kanterna åt höger och vänster, kommer man att förlora en del data om man gör lokal kontrastförstärkninng, eftersom de ljusaste partierna kommer att frätas ur och de mörkaste sotar igen.
Men medan man fotograferar kan man för det mesta strunta i hur histogrammet ser ut åt vänster eller i mitten och bara titta på hur det är längst till höger. Kombinerat med högdagervarning är det en god hjälp att hitta rätt exponering.
