Annons

Hdr för press

Produkter
(logga in för att koppla)
Jag ser inte riktigt problemet. Det finns ju regler för vilken redigering som får göras hos en del aktörer i mediabranschen, men varje tidning får väl själv avgöra hur man ställer sig? "Tone mapping" är ju i grunden samma sorts redigering som "kurvor" eller "skuggor och högdagrar", även om det arbetar mer specifikt på bildelementen och ökar lokal kontrast men håller tillbaka den övergripande. I den aktuella bilden ändrar det ju inte bildens budskap, dess egentliga innehåll. Jag föreställer mig inte att den skulle ge en förvrängd bild av vad som verkligen pågår, även om man ser de döda barnen mera tydligt än om man enbart hade ändrat kurvor. Den motsvarar snarare ganska väl vad man hade tagit fram vid vanlig mörkrumsbehandling (i svartvitt).
 
Ser ut som en bild från ett spel, i mina ögon kraftigt efterbehandlat vilket jag trodde man inte fick för press?

Efterbehandling i meningen att man förvränger innehållet vill jag tro att alla redaktioner med självaktning håller sig i från. Men att använda kurvor och andra verktyg för att ljusa upp eller tona ner för att göra ett foto bra och lättbegripligt för läsaren tror jag inte är några problem.
 
Jag ser inte riktigt problemet. Det finns ju regler för vilken redigering som får göras hos en del aktörer i mediabranschen, men varje tidning får väl själv avgöra hur man ställer sig? "Tone mapping" är ju i grunden samma sorts redigering som "kurvor" eller "skuggor och högdagrar", även om det arbetar mer specifikt på bildelementen och ökar lokal kontrast men håller tillbaka den övergripande. I den aktuella bilden ändrar det ju inte bildens budskap, dess egentliga innehåll. Jag föreställer mig inte att den skulle ge en förvrängd bild av vad som verkligen pågår, även om man ser de döda barnen mera tydligt än om man enbart hade ändrat kurvor. Den motsvarar snarare ganska väl vad man hade tagit fram vid vanlig mörkrumsbehandling (i svartvitt).

Jag trodde att det var ok med kurvor, typ en och på en stor del av bilden, men att ändra ljuset på i princip varje ansikte anser jag är att gå för långt. Då kan man ju göra det på hur liten del som helst, tom på pixelnivå och då finns det inga gränser på hur man kan ändra en bild.

Nåja, om det alltså är ok så får jag väl också utnyttja det. Kan vara bra om man vill klona bort något, till att börja med. Bara att sänka den lokala kontrasten.
 
Efterbehandling i meningen att man förvränger innehållet vill jag tro att alla redaktioner med självaktning håller sig i från. Men att använda kurvor och andra verktyg för att ljusa upp eller tona ner för att göra ett foto bra och lättbegripligt för läsaren tror jag inte är några problem.

Sen tycker åtminstone jag att trovärdigheten i en bild förminskas när den ser ut som en målning eller en scen från ett 3D-spel.

Men om det är bara jag som tycker så här så kommer jag ändra mina egna pressbilder, jag gillar egentligen denna typ av bildbehandling som ju har blivit lättare med D800/D4 dynamiken men har hittills bara gjort det för icke-redaktionellt material.

Edit: ...redaktionen kan knappast veta om man tex dolt innehåll med hjälp av samma teknik.
 
Jag trodde att det var ok med kurvor, typ en och på en stor del av bilden, men att ändra ljuset på i princip varje ansikte anser jag är att gå för långt. Då kan man ju göra det på hur liten del som helst, tom på pixelnivå och då finns det inga gränser på hur man kan ändra en bild.

Nåja, om det alltså är ok så får jag väl också utnyttja det. Kan vara bra om man vill klona bort något, till att börja med. Bara att sänka den lokala kontrasten.

Nej, det finns inga gränser för hur man kan ändra en bild, men det kan finnas gränser för hur mycket det är lämpligt att ändra den, och det kan finnas kriterier som sätts av respektive redaktion eller bildbyrå. Vi har ju nyligen sett exempel på att en bild underkändes i en tävling, för att en helt obetydlig detalj hade klonats, medan man inte hade haft någonting att invända mot att den hade tonats ner eller beskurits bort. Det måste vara upp till redaktionen hur man ställer sig till olika sätt att hantera en bild. En i princip "obehandlad" bild avviker ju också från hur samma motiv kunde upplevas när man är på plats. Varsamt hanterat ger tekniken med lokal förstärkning av kontrasten resultat som kanske stämmer bättre med vad man upplever i verkligheten.

Att klona bort saker är som jag ser det något helt annat. Det behöver inte ändra bildens budskap på det plan man avser att den ska verka. När man gör det på andra bilder än pressbilder kan det vara av samma skäl som man ändrar kontrast och toner, att förstärka bildens budskap, genom att tona ner, eller som vid kloning, helt ta bort, saker som man inte vill visa. En bild är alltid ett urval av vad man vill visa fram, och det kan ibland vara egalt om man klipper bort en plastpåse i kanten, tonar ner den, eller om man klonar bort den. Men om man har satt upp regler för vilka åtgärder som tillåts, blir man nog tvungen att underkänna det till exempel i en tävling, och även en bildbyrå, eller en redaktion, kan ha olika utgångspunkter för vad som godkänns och vad man underkänner.

Det är ett bra diskussionsämne, men jag har svårt att kritisera att andra kan ha en uppfattning som skiljer sig från min. Våra åsikter i frågan går isär, och det handlar som jag ser det mest om en fråga om var gränsen ska dras. Jag tycker att lokal kontrastförstärkning kan förbättra en bild utan att ändra dess egentliga innehåll, själva budskapet den för fram. När W Eugene Smith gjorde sina bilder från Minamata blev de inte mindre sanna för att han använde vanlig mörkrumsteknik för att ändra kontrast lokalt när negativen kopierades, och de förstärkte budskapet han förde fram. Hans bok är ett starkt dokument. Pjattning, masker och gnuggning är teknik som har använts så länge jag kan minnas, också på nyhetsbilder.
 
Jag ramlade på denna bild:

http://www.dn.se/Images/2013/02/10/gazpuff_500.jpg

Ser ut som en bild från ett spel, i mina ögon kraftigt efterbehandlat vilket jag trodde man inte fick för press?

Dvs jobbar man med kurvor och annan upplättningsteknik trodde jag att det var tvunget göras på större ytor.

Jag har också lite svårt att se vad problemet är: Det här är bara ett exempel på vad moderna kameror är kapabla till. De har idag dynamiskt omfång nog för att ge bilder som ser HDR-artade ut för oss som har fått våra bildmässiga preferenser påverkade av hur film fångade verkligheten.

De flesta redaktioner har stengårda regler kring att lägga till eller ta bort i den bild som återstår efter beskärning, men accepterar däremot att man gör globala ändringar i form av att dra i kurvor eller färgreglagen. Jag skulle tro att så som bilden ser ut mycket väl kan vara hur den som var på platsen såg det hela - vi människor gör ju nästan ständigt HDR av det vi ser med hjälp av hjärnan.
 
Nej, det finns inga gränser för hur man kan ändra en bild, men det kan finnas gränser för hur mycket det är lämpligt att ändra den, och det kan finnas kriterier som sätts av respektive redaktion eller bildbyrå. Vi har ju nyligen sett exempel på att en bild underkändes i en tävling, för att en helt obetydlig detalj hade klonats, medan man inte hade haft någonting att invända mot att den hade tonats ner eller beskurits bort. Det måste vara upp till redaktionen hur man ställer sig till olika sätt att hantera en bild. En i princip "obehandlad" bild avviker ju också från hur samma motiv kunde upplevas när man är på plats. Varsamt hanterat ger tekniken med lokal förstärkning av kontrasten resultat som kanske stämmer bättre med vad man upplever i verkligheten.

Att klona bort saker är som jag ser det något helt annat. Det behöver inte ändra bildens budskap på det plan man avser att den ska verka. När man gör det på andra bilder än pressbilder kan det vara av samma skäl som man ändrar kontrast och toner, att förstärka bildens budskap, genom att tona ner, eller som vid kloning, helt ta bort, saker som man inte vill visa. En bild är alltid ett urval av vad man vill visa fram, och det kan ibland vara egalt om man klipper bort en plastpåse i kanten, tonar ner den, eller om man klonar bort den. Men om man har satt upp regler för vilka åtgärder som tillåts, blir man nog tvungen att underkänna det till exempel i en tävling, och även en bildbyrå, eller en redaktion, kan ha olika utgångspunkter för vad som godkänns och vad man underkänner.

Det är ett bra diskussionsämne, men jag har svårt att kritisera att andra kan ha en uppfattning som skiljer sig från min. Våra åsikter i frågan går isär, och det handlar som jag ser det mest om en fråga om var gränsen ska dras. Jag tycker att lokal kontrastförstärkning kan förbättra en bild utan att ändra dess egentliga innehåll, själva budskapet den för fram. När W Eugene Smith gjorde sina bilder från Minamata blev de inte mindre sanna för att han använde vanlig mörkrumsteknik för att ändra kontrast lokalt när negativen kopierades, och de förstärkte budskapet han förde fram. Hans bok är ett starkt dokument. Pjattning, masker och gnuggning är teknik som har använts så länge jag kan minnas, också på nyhetsbilder.

För redaktionellt/editorialmaterial tyckte jag det var ok att klona bort damm, använda typ en kurva och förstås exponeringen och färgmättnaden.

Brusreducering, kurvor bör inte användas för att förändra bildens innehåll, stor varsamhet bör iaktas.

Om det är en tävling får förstås arrangören sätta upp vilka regler de vill men samma krav som ovan är väl lämpligt. Dvs ett bortklonat rep är inte ok i tävlingen men ingen bildbyrå skulle tveka att acceptera den i kategorin icke editorial.

Redaktionella bilder har ju problemet att de måste vara trovärdiga eftersom annars kan hela nyhetsrapporteringen tappa i värde. En tonmappad bild ser konstlad ut i mina ögon och ger just det, en förtroendesänkning eftersom jag vet att bilden har efterbehandlats. Men det är som sagt i mina ögon.

Samtidigt lockar tonmappningen, det öppnar möjligheter.
 
Det finns redan kameror som gör såna här saker redan när man tar bilden, och det görs till och med sammansättningar direkt i kameran. Man kan med en del kameror svepa längs horisonten och helt automatiskt skapa ett panorama, och en del kameror kan ta en serie bilder och sätta ihop dem till en bild med större dynamiskt omfång än sensorn klarar i en tagning. Jag tror att vi ganska snart kommer att se kameror som kan använda den tekniken också med snabbare serie av skilda exponeringar. Det finns redan några som kan ta bilder med otroligt hög seriehastighet. Det är bara en fråga om firmware för att utnyttja den möjligheten till HDR. Sådana bilder kommer med lokal kontrastförstärkning direkt ur kameran. Kanske kommer vi att se kameror som tillämpar tekniken redan på sensorn, så att varje pixel kan tas med olika känslighet, för att öppna möjligheten att mappa tonerna redan i exponeringen.

Att inte tillåta lokal förstärkning av kontrasten skulle alltså underkänna bilder tagna med den tekniken? Man tillåter enligt vissa kriterier inte kompositbilder, men när en komposit kan tas inom rymden av en hundradels sekund, och när ingenting egentligen tas bort ur bilden eller läggs till, utöver vad som fanns där vid tagningen, finns det då orsak att underkänna den på teknikaliteter? Varje digitalbild är ju tekniskt sett en komposit av olika numeriska nivåer placerade på olika håll över ytan. En HDR ändrar nivåerna, men representerar fortfarande innehållet i luminanserna som sensorn tog emot vid det aktuella tillfället. Var ska vi dra gränsen?
 
Om det är en tävling får förstås arrangören sätta upp vilka regler de vill men samma krav som ovan är väl lämpligt. Dvs ett bortklonat rep är inte ok i tävlingen men ingen bildbyrå skulle tveka att acceptera den i kategorin icke editorial.
Jag håller med, men det är verkligen inget nytt att retuschera bort detaljer i bilder för att de ska se bättre ut. Även för dramatiska nyhetsbilder.

http://www.petapixel.com/2012/08/29/the-kent-state-massacre-photo-and-the-case-of-the-missing-pole/
 
Om jag minns rätt så tog det 25-30 år innan ursäkten kom, men det berodde nog mest på att ingen upptäckte "fusket" innan dess.
 
Vaddå HDR? Det är en helt vanlig bild fast med lite mindre färgmättnad (typ jämför den med den som finns på förstasidan här på fotosidan). Folk har verkligen urusel koll på vad HDR är för nåt, o det finns väl ingen som helst anledning att den inte skulle vara okej för press oavsett om den har högt dynamiskt omfång eller inte?
 
Vaddå HDR? Det är en helt vanlig bild fast med lite mindre färgmättnad (typ jämför den med den som finns på förstasidan här på fotosidan). Folk har verkligen urusel koll på vad HDR är för nåt, o det finns väl ingen som helst anledning att den inte skulle vara okej för press oavsett om den har högt dynamiskt omfång eller inte?

HDR, Tone mapping eller vad man nu vill kalla teknikerna att jämna ut ljuset i bilden med bibehållen lokal kontrast verkar ha använts i bilden för att få alla ansikten lika exponerade samt att skuggorna lyfts för att matcha de mer solbelysta delarna.

Effekten blir behaglig, mer som en målning eller ett first-person-shooter-spel och jag gillar det. Frågan var bara om det generellt ska vara ok för redaktionella bilder. Svaret verkar vara ja så jag kommer börja med tekniken för mina egna editorial/redaktionella bilder. Får se om bildbyråerna håller med fotosidans medlemmar om att det är ok.

Bilden på fotosidan har bearbetats mer/annorlunda, massor med färg, (alldeles för mycket, alla blev röda), skärpning och mer kurvor / ökad kontrast. Är det möjligen gjort med automatik? Tycker det motverkade den fina orginalbehandlingen.

Eller är det tvärtom, att det är DNs bild som är felvisad? Finns det något orginal någonstans?
 
Eller är det tvärtom, att det är DNs bild som är felvisad? Finns det något orginal någonstans?

DNs bild borde väl vara originalet? Eller snarare så borde originalet återfinnas i den tryckta DN-upplagan som hade med bilden i ett reportage. Sen har bilden antagligen processats annorlunda för webpublicering. Kanske går det att hitta rätt nummer av DN på ett bibliotek?
Annars kan man läsa reportaget på webben om man prenumererar på "DN Plus" (se länk på sidan som jag länkar till ovan).
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar