Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Gatufotografering - hur gör man?

Produkter
(logga in för att koppla)

Dimage7d

Aktiv medlem
Skulle vilja fota lite mer spontant i stadsmiljö. Men det tar emot att "peka lins" på folk jag inte känner. Hur gör man? Tips välkomna.
 
långt tele? ;)
eller så tränar du på att uppskatta vad du får med och tar bilder med kameran hängande på magen, det har funkat bra för mig. Annars är ju en klassiker att låtsas fota något annat...
 
Gå närmare!

Använd vidvinkel, det klassiska objektivet för gatufotografering är 35 mm. Själv så använder jag mig till största delen av objektiv från 16-50 mm när jag fotograferar människor. Allt för att de ska vara medvetna om att jag är där och ha möjlighet att avstyra om de så vill (vilket bara hänt en gång).

Med vidvinkel så hamnar jag mitt i händelsens centrum och är inte en betraktare som kikar in i händelsen från långt håll...

Fota alltid med kameran för ögat, smygtagningar från höften ger jag inte mycket för, den avfotograferade ska alltid ha möjlighet att säga nej till att vara med på bild.

Använd dig av en enkel men bra utrustning, att klampa omkring med stora kameror och objektiv drar bara onödig uppmärksamhet till dig.
 
Senast ändrad:
Det fanns på 70-talet (även idag?) ett "rör" man satte över gluggen med ett hål i sidan som fungerade som ett periskop. Framifrån såg det ut som ett objektiv. Detta gjorde att man kunde fotografera i 90 graders vinkel utan att det syntes allt för mycket.

Greven
 
Skaffa en liten, tyst och diskret kamera. T.ex. någon Minox 35 eller Hexar RF eller liknande. Själv föredrar jag vidvinkel snarare än tele. Överdrivet tele-perspektiv tycker jag ger ett någon sorts paparzzi-känsla, vilket är precis det man brukar vilja undvika i gatufoto.
 
Kör på

Trotsa känslan att det tar emot & peka lins. Var inte rädd för vad folk ska tycka eller hur dom ska reagera. Ta bilden, gå runt o träna på det & till slut blir det lika lätt som att promenera.

Ett bra tips är att inte ha ögonkontakt med dom du plåtar utan tittar "längre" bort efter att du tagit bilden. Håller själv på o spara till En Leica m7 för att kunna gå runt ännu mer diskret o ta bilder. För Gatufoto är det roligaste man kan hålla på med tycker jag.
Lycka till
/ Jim
 
Köp en gammal Hasselbladare, människor blir inte lika rädda om du tittar ner som om du riktar ett objektiv rakt emot dem.
 
Skaffa en X-pan, den bästa gatukameran som finns.
Med panoramaformatet känner sig inte folk nära dig sig hotade trots att de är dem som mest syns på fotona.
 
Eller billigare: Rolleicord.

Men min erfarenhet är att folk är oväntat förstående över att man vill plåta dem. Har bara fått en sur min en enda gång tror jag. Och en utskällning en annan, men det var av någon som inte verkade riktigt klok i övrigt.

Helgen då påven just dött sprang jag omkring i Gdansk. Fick syn på en karl som hängde upp vatikanflaggor utanför sin butik. Jag sprang upp på en trappa, kanske en meter ifrån honom med 28mm på kameran, sökte ögonkontakt. Han brydde sig inte alls. Tyvärr blev den bästa bilden oskarp....
 
Dimage7d skrev:
Skulle vilja fota lite mer spontant i stadsmiljö. Men det tar emot att "peka lins" på folk jag inte känner. Hur gör man? Tips välkomna.

Undvik att plåta folk i förnedrande sittuationer, smyg inte med att du fotar, resten är vana. De flesta har inget emot att hamna på bild bara man öppet visar vad man håller på med, i tveksamma fall kan man alltid fråga om det är ok. Personligen föredrar jag 50 eller 35 mm då de återger verkligheten på ett naturligt sätt.
/Affe
Ps. Det är alltid bra träning att prata med folk på gatan.
 
Jag har märkt att det funkar bättre att fotografera folk när det händer någonting.

Som häromdagen ett miljöjippo med dykare som vid kajen röjer botten från cyklar, shoppingvagnar och papperskorgar. Fina bilder både på dykare och åskådare som glatt står och låter sig fotograferas. Även fina bilder från... hrm.. det som fanns på botten.

Vid gatufotografering använder jag inte blixt, ett diskret kameraklick räcker. Skulle själv inte
uppskatta få en blixt rätt i ansiktet utan förvarning.
 
Det är inte fotandet som är det svåra...

Utan att få alla medgivanden från dom som kommer med på bild. Många bilder i papperskorger när folk vägrar bli avbildade i nått sammanhang.
Men ibland blir det fina bilder på personer som tycker det är kul att komma med på bild.

För ni glömmer väl inte PUL? om ni tänkt lägga ut bilderna på internet (inklusive fotosidan), i tryck eller på annat sätt. För att undvika trassel med rättsväsendet.

Själv föredrar jag 50mm eller mindre, tycker om närkänslan i porträtt. Och då är du automatiskt också på nära håll när du ska prata med dom, och få tillåtelse för publicering etc.. Ibland kan man träffa på någon intresserad så det blir en lång pratstund, eller till och med en fika. :)
Så smygfoto och papparazzi ger jag verkligen inget för!
Alltså tveka inte, utan sadla kameran med ett juste objektiv, en glatt humör och ger er ut i gatuvimlet så ska ni se att ni träffar många trevliga personer/motiv.

/Ingvar
 
Man får inte vara blyg om det ska bli några bilder. Och samtidigt inte vara för i ögonfallande vad det gäller klädsel eller utrustning, En enkel smidig mätsökare (Leica) med ett 35 eller 50mm objektiv 400 asa film. Sedan ställer du in skärpdjupet med hjälp av bländaren tex mellan 3-6m bl8. Sedan är det bara upp med kameran och exponera när något lämpligt dyker upp. På en rulle blir det i vanliga fall ett fåtal som är användbara, men vad gör det, man slutar aldrig försöka fånga bilden med stort B / ThomK
 
Smyg

Men om man vill fånga ögonblicksbilder, där man inte vill att folk tittar in i kameran och säger cheese så blir man ju tvungen och ta "smygbilder", alltså ta bilder i situationer där det händer något, då kan man ju inte stanna upp och fråga: får jag ta en bild?

Nä gott folk, rikta er kamera på allt ni tycker är intressant och som ni tror/vet kan bli en bra bild. Undantag är just att fota folk i förnedrande situationer, vill ni ta porträtt på en intressant människa på stan då blir det till att fråga.

Det värsta som kan hända är att få ett nej.
/ JIm
 
Re: Det är inte fotandet som är det svåra...

marvin4u skrev:
Utan att få alla medgivanden från dom som kommer med på bild. Många bilder i papperskorger när folk vägrar bli avbildade i nått sammanhang.
Men ibland blir det fina bilder på personer som tycker det är kul att komma med på bild.

För ni glömmer väl inte PUL? om ni tänkt lägga ut bilderna på internet (inklusive fotosidan), i tryck eller på annat sätt. För att undvika trassel med rättsväsendet.

För publicering i tryck behövs inga tillstånd såvida det inte gäller reklam. PUL gäller enbart Internet men om den gäller på fotosidan är mycket tveksamt. För konstnärlig fotografering och journalistiskt foto är ju undantagna från PUL. De fotoreportage/dokumentationer/forumdiskussioner/debatt mm som finns på fotosidan ser jag som sådan verksamhet.
 
Re: Det är inte fotandet som är det svåra...

marvin4u skrev:
Utan att få alla medgivanden från dom som kommer med på bild. Många bilder i papperskorger när folk vägrar bli avbildade i nått sammanhang.
Men ibland blir det fina bilder på personer som tycker det är kul att komma med på bild.

För ni glömmer väl inte PUL? om ni tänkt lägga ut bilderna på internet (inklusive fotosidan), i tryck eller på annat sätt. För att undvika trassel med rättsväsendet.

/Ingvar

Jag visste att jag hade glömt nåt!
 
Re: Re: Det är inte fotandet som är det svåra...

Graal skrev:
För publicering i tryck behövs inga tillstånd såvida det inte gäller reklam. PUL gäller enbart Internet men om den gäller på fotosidan är mycket tveksamt. För konstnärlig fotografering och journalistiskt foto är ju undantagna från PUL. De fotoreportage/dokumentationer/forumdiskussioner/debatt mm som finns på fotosidan ser jag som sådan verksamhet.

Utan att i denna tråd inveckla oss i lagar och förordningar, så visst är det så att PUL i första hand gäller internet, och annan elektronisk bildhantering. Men i övrigt finns det faktiskt lagar och förordningar för det mesta.

Så varför chansa när det är så enkelt att fråga om lov?
Och inget säger ju att du måste fråga först. Ta action/situations bilden först, men glöm inte att fråga sen. Du kommer bli överaskad av hur positiva och glada dom flesta blir, och kanske vill ha/höpa en bild dessutom.

/Ingvar
 
Visst frågar man när möjligheten och tiden finns. Men ibland försvinner personerna lika fort som bilden.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar