Mitt första råd när det gäller att börja med astro-foto, är att INTE börja med det.
Alltså, inte att det är det första man ska göra, menar jag förstås.
***********************************************
Börja istället med visuella observationer!
***********************************************
Trots att kameran, till skillnad från människans öga, inte är färgblind. Och att den dessutom genom möjlighet till långa exponeringar kan få fram massor av objekt som är helt omöjliga att se med ögat. Ögat kör som bekant i svartvitt på natten, och har ganska korta "exponeringstider" - det kan mera liknas med en liten fjuttig videokamera med ett litet objektiv med bara runt 2 cm brännvidd. Och ett otroligt litet område som blir skarpt... Sträcker man ut armen och sätter upp tummen så är området för skarpt seende inte större än tumnageln. Man skulle kunna säga att ögat är ett i många avseende tämligen misslyckat försök till att bli något slags fisheye-objektiv...
Således, för att inte gå på pumpen direkt, tycka att allt är besvärligt eller omöjligt, och stå och fumla ute i kyla och mörker med precis allting - börja med lära dig åtminstone de mest väsentliga stjärnbilderna. Samt att hitta vintergatan... Sedan är det dags att lära sig den utrustning du ev. har skaffat, genom att "torrsimma" inne i den varma och bekväma lägenheten.
Bor du på ett ställe med mycket "ljusföroreninngar" så behöver du ge dig iväg en bit för att se ljussvagare objekt. Typ stjärnor... Dock går det även i en storstad att se vissa objekt, som planeterna (och månen förstås), samt även ljusare stjärnor. Men för att se ljussvaga objekt måste man förstås ge sig iväg ut så man får en någorlunda svart himmel.
En god idé är att börja med att skaffa en stjärnhimmels-planisfär. Dock är det inte så lätt att få tag i någon - det är ju inte precis någon mängdvara...
Skulle flera vilja ha kan jag hjälpa till med att ordna ett samköp av planisfärer. Letar ni på egen hand så se till att den är ritad för våra breddgrader, dvs ca 60 grader nord (de vanligaste man hittar utomlands är beräknade för 40 grader N). Förutom med de engelska namnen på stjärnbilder och objekt så finns det även planisfärer med de svenska. Många har ett flertal versioner (t.ex. jag själv...). Läser man på nätet och letar efter tips så är det i stort sett enbart de engelska namnen som gäller.
***************************************************************
Alltså, första steget bör vara att orientera sig på himlen.
***************************************************************
Nästa steg kan vara en vanlig prismakikare. Ett tredje ett mindre teleskop (ifall man är ute även efter astro-foto).
Får återkomma senare med lite råd om olika typer av stativ och stativhuvud/monteringar. Man behöver rejält olika typer beroende på ifall man är ute efter star-trails eller astrofotografering - ifall himmelsobjekten ska avbildas skarpa eller ifall det är OK att de blir utdragna.
.
