Dina modellbilder - vad händer med dom när du dör?

[Ballz]

Anta att jag har en rätt taskig prognos. Eller att jag dör hux flux.
Jag har datorn full av bilder av vackra kvinnor, och många av dom är på en kvinna jag levt med under några år. Dom här bilderna är sköra på många sätt. Vackra, hemliga, personliga, intima. Gjorda i största förtroende. Tidsdokument, om inte annat. En vacker kvinna fångad just där, just då.

När jag dör kan jag inte styra dom längre. Mina analoga negativpärmar lär min testamentsexekutor/dödsboförvaltare få fatt i, i dom står det vem som ska ha dom när jag är borta.

Men..dom digitala bilderna?

Hur tänker ni - hur i helsike a) skyddar man dom mot illegal publicering b) ger dom till rätt ägare - min rätt till dom är ju förverkad i o m att jag är död och c) hur får man bilderna att leva vidare - för vissa av dom är magnifika och förtjänar ett liv efter mitt.

Tankar och idéer välkomna.

Hur tänker ni?

/R

 

[JoakimS]

Jag tänker så här. Om mina bilder är tillräckligt intressanta så kommer mina barn att se till att de lever vidare. Mina bästa bilder skriver jag ut på hållbart medium, de lever åtminstone en livstid efter att jag är borta. Jag har också bestämt mig för att göra ett antal fotoböcker i olika teman. Det blir inte en stor upplaga utan för den närmaste kretsen plus någon till. Man kan ju lägga ut böcker till försäljning på Blurb om man tycker det är kul
Är det tidsdokument kan du ju testamentera bilderna till Nationalmuseum.

Otillåten publicering bekymrar mig inte speciellt mycket när jag är död. Har jag inte levt på mina bilder under min livstid så är sannolikheten inte så stor att någon kan göra det när jag är död. Bilderna blir ju inte heller mer lättstulna för att jag är borta. Det är upp till mina barn. Spelar det inte dem någon roll så lär inte jag heller ha ont av det.

 

[Ballz]

Tänkvärt. Fast nu kommer det in en integritetsaspekt i det också, i o m att det är modeller inblandade och inte bara gatufoto, natur, kossor och annat som inte har nån åsikt. . Mycket Fine Art, en del fetisch/subculturebilder. Jag känner nånstans att dom bilderna är en privatsak mellan mej och modellen, och ingen ska få/behöva tröska igenom dom överhuvud taget. Men modellen har rätt att få dom allihop. I regel har modellen fått ett urval tidigare, men nu gäller det rubbet. Av anständighets- och integritetsskäl.

Bilderna ligger på krypterade externa diskar idag, för att vara skyddade vid inbrott/stöld.

Kanske skulle man gå ett steg längre och göra en krypterad mapp per modell, med separat lösenord. Sen låter man testamentsexekutorn ha huvudlösenordet för disken, och en lista med modeller, mappar och lösenord? Sen får var och en komma och ta sitt eget, liksom.
Då kan dom även välja att avstå och ändå vara säkra på att bilderna är trygga när disken förstörs. Exekutorn måste man kunna lita på. Jaja.

Rent praktiskt handlar det väl om att ta fram personnummer på damerna. Det lär ju göra det lite enklare för förvaltaren att hitta dom, även om dom bytt efternamn 3 gånger.

Den enkla vägen är att låta det vara som det är idag. Bilderna oåtkomliga bakom en kryptering om jag dör. Eller får stroke och tappar minnet. Fast det vore ju jäkligt synd.

*funderar vidare*

 

[JoakimS]

Tänkvärt. Fast nu kommer det in en integritetsaspekt i det också, i o m att det är modeller inblandade och inte bara gatufoto, natur, kossor och annat som inte har nån åsikt. . Mycket Fine Art, en del fetisch/subculturebilder. Jag känner nånstans att dom bilderna är en privatsak mellan mej och modellen, och ingen ska få/behöva tröska igenom dom överhuvud taget. Men modellen har rätt att få dom allihop. I regel har modellen fått ett urval tidigare, men nu gäller det rubbet. Av anständighets- och integritetsskäl.

Bilderna ligger på krypterade externa diskar idag, för att vara skyddade vid inbrott/stöld.

Kanske skulle man gå ett steg längre och göra en krypterad mapp per modell, med separat lösenord. Sen låter man testamentsexekutorn ha huvudlösenordet för disken, och en lista med modeller, mappar och lösenord? Sen får var och en komma och ta sitt eget, liksom.
Då kan dom även välja att avstå och ändå vara säkra på att bilderna är trygga när disken förstörs. Exekutorn måste man kunna lita på. Jaja.

Rent praktiskt handlar det väl om att ta fram personnummer på damerna. Det lär ju göra det lite enklare för förvaltaren att hitta dom, även om dom bytt efternamn 3 gånger.

Den enkla vägen är att låta det vara som det är idag. Bilderna oåtkomliga bakom en kryptering om jag dör. Eller får stroke och tappar minnet. Fast det vore ju jäkligt synd.

*funderar vidare*

Det där beror ju lite på vad som avtalades när bilderna togs, eller hur?
Jag har en hel del modellbilder. Alla bilder jag tagit tillsammans med modeller är sådana som vi båda kan stå för och vi har altid avtalat om hur de får användas. Eftersom jag har fotograferanydet som hobby, så ger jag alltid modellen samtliga bilder högupplösta, samt ett urval som jag redigerat som jag vill ha dem. Vill modellen redigera eller låta redigera så har det alltid varit ok för mig. Men det är klart att om man tagit bilder av mer privat karaktär utan att vara överens om hur och var de får användas så blir det mer komplicerat.

 

[Ballz]

Hm. Vi pratar nog ändå om olika saker. Avtal kring förvaring, publicering etc är ju en sak, men det jag är ute efter är resp modells/människas rätt till bilderna. Rätten att själv förvalta dom, om dom VILL. Hur dom vill. Det finns dessutom tusentals bilder inifrån relationer man haft som ingen SKA se, utom motparten.

Hur skyddar man bilderna fram tills man trillar av pinnen? Redan fixat, om än hjälpligt, via backuper och kryptering.

Men så trillar man plötsligt av pinnen:

Hur överlåter man dom till rätt person utan att nån annan ser dom, och utan att dom försvinner ut i cyberspace eller ner i stora arkivet. Det är nog mer en teknik/procedurfråga (med en etik-twist) än nåt annat, tycker jag.

(Med analoga negativ kan man ju göra det enkelt. Lägg negativen i ett kuvert, ett per modell, skriv namn o p-nr utanpå, klistra igen och hoppas på exekutorns ärlighet/lathet.)

/R

 

[JoakimS]

OK, det verkar nästan så, men då undrar jag. Om de inte velat ha bilderna innan du dör, varför ska de då plötsligt bli intresserade av dem nu?
Spridningsproblemet har du ju löst. Om du inte ger någon nyckeln så har du väl gjort vad du kan? Men jag kanske underskattar problemställningen. Hur som helst lycka till och hoppas du hittar en lösning du blir nöjd med.

 

[erro.se]

(Med analoga negativ kan man ju göra det enkelt. Lägg negativen i ett kuvert, ett per modell, skriv namn o p-nr utanpå, klistra igen och hoppas på exekutorns ärlighet/lathet.)

/R

Om du vill att det ska fungera lika enkelt med digitala bilder så får du nog försöka skapa en liknande procedur. Om du plötsligt trillar av pinn så gäller det ju att redan innan förberett dig så att det blir någorlunda enkelt att fördela bilder till de som ska ha dem.

Du får då och då bränna DVD-skivor med alla bilder till respektive modell. Eller kopiera till varsin hårddisk. Eller USB-minne. Eller nåt. Och detta måste du förstås göra lite då och då så att du får med nya bilder. Sen får du märka upp och lagra detta på nåt ställe, och notera i ditt testamente hur du vill att detta ska hanteras. Och för att vara "säker" på att inga extra kopior snurrar runt så lär du också så till att dina original förstörs. Kanske genom att de diskar där dina originalbilder finns eldas upp eller nåt liknande.

Och så får du, även här, hoppas på exekutorns ärlighet.

 

[Studiomats]

När döden kommer så försvinner alla bekymmer. Det som inte är gjort innan kan inte göras sen. Om bilderna tynar bort på en disk eller sprids över hela världen, vad spelar det för roll, som död lär man inte märka något.

Så är det ett bekymmer för dig, så dela ut bilderna redan nu så har du en sak mindre att tänka på i ditt levande.

Var mina Bilder finns någonstans när jag är död är inget som jag överhuvudtaget bekymrar mig om.

 

[Ballz]

Robert: Jo, precis så blir det nog. Att göra en liknande = analog (!) procedur med dom digitala är nog grejen. Måste klura ut ett bra sätt så att krypteringen funkar. Att göra DVD:er o lägga i bankfack kan ju vara en lösning också. Jaja. Löser sej Tack f input!

Mats: du tänker på bilderna, jag tänker på människorna på dom. Kan vara att deras egna versioner av dom är borta för länge sen, av olika skäl. Kan vara att det blir ett kärt återseende, vem vet. Där slutar jag bry mej.

Grejen är att mitt löfte är det viktigaste. Jag har lovat skydda/vara rädd om dom här bilderna, och det här ingår i det löftet - även om jag inte tänkte på det, där och då. När jag är borta får ägaren (modellen) avgöra vem som ska skydda dom i framtiden, och hur. Eller hur dom nu ska förvaltas.

Min eventuella släpphänthet med deras bilder ska alltså inte drabba dom. Vilket är lätt hänt om jag inte bryr mej nu.

 

[cango]

Ge bort allt du har till respektive person (dvs som hon är med på)

behåll det du vill behålla och kryptera skiten på det. Dör du, är förmodligen dina filer säkra (self destruct finns väl inte idag?).

Om de inte har sina versioner kvar när du trillar av pinn, kan väl inte du ansvara för, eller? Annars borde du ta betalt för lagringen.
mina 2c

 

[Ventures]

Kan du inte skriva i ditt testamente att hårddiskarna skall behandlas grundligt med slägga efter frånfället. Då har du i alla fall gjort ditt. Annars får du förstöra dem själv redan nu om du inte litar på att andra gör sitt.
Man kan ju bli överkörd när man går över gatan och då är det ju också utanför ens kontroll vad som händer med det man lämnar efter sig.