Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Den största myten

Produkter
(logga in för att koppla)

Comanche

Aktiv medlem
Fråga till er som har några år på nacken som fotografer, vad kan ni säga är den största myten som ni trodde på och levde efter när ni började fotografera?
 
Att man behövde lägga pengar på autoexponering i kameran. Min första kamera var en Minolta X-700 som hade både P och A läge. Redan då ville jag hellre haft X-500 med bättre sökarindikering men inget P läge. Enl vad jag vet idag hade det räckt med M läge i en billigare kamera och valt dyrare optik istället. Det var på den tiden mer automatfunktioker kostade pengar (80-tal).
 
Flera "myter" som var sanning då har den nya tekniken (digitala) tagit hål på. Autofokus, skakreducering, brusfritt hög-iso, korta slutartider, bildkostnad=kamerapris/200.000. Många pixlar att beskära. Osv.
Idag är det bara att skjuta på. Misstag kan korrigeras efteråt.
 
Kan inte direkt komma på några myter. Det mest slående var väl butikers vurmande för UV-filter och hur fotografer försöker lyfta fram sig själva genom att hävda att utrustning inte spelar någon roll samtidigt som man lägger 50 000 kr på en kamera. Men det är ju inte direkt myter.
 
Att man måste ha ett normalobjektiv.
När en artikel i FOTO på 70-talet föreslog att man skulle skippa normalen och istället skaffa ett vidvinkelobjektiv (cirka 35 mm) kombinerat med ett kort teleobjektiv (cirka 85 mm) så var det nästan som att svära i kyrkan (“klart du måste ha en normal, det begriper du väl”).
Jag lydde FOTOs råd och har levt större delen av mitt fotoliv utan ett fast normalobjektiv.
 
Använd bara blixt om befintliga ljuset inte räcker eftersom ljuset blir vitt och kallt.
Ja, att alltid fotografera i naturligt ljus var för mig en naturlag väldigt länge. Dels för att jag blev lärd att blixtljuset blir hårt. Men lika mycket självupplevt.

Jag hann bli över femtio år innan jag lärde mig att fotografera med blixt, och se vad mycket man kan skapa med artificiellt ljus.
 
Att negativ färgfilm var skit och att det var bara diafilm som Kodachrome och andra som gällde om man var lite seriös. (Låg iofs lite i det på 70-talet).
 
Att man måste ha ett normalobjektiv.
När en artikel i FOTO på 70-talet föreslog att man skulle skippa normalen och istället skaffa ett vidvinkelobjektiv (cirka 35 mm) kombinerat med ett kort teleobjektiv (cirka 85 mm) så var det nästan som att svära i kyrkan (“klart du måste ha en normal, det begriper du väl”).
Jag lydde FOTOs råd och har levt större delen av mitt fotoliv utan ett fast normalobjektiv.
Igenkänning på det! När jag i slutet av 70-talet (-78?)köpte min Olympus OM-2 var det just tillsammans med en 35/2,8 och en 100/2,8
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar