Den första fotografen

[AlexanderB]

Just bilden på Marine i trappan är en bild, som så många andra av de jag tagit, där vi samarbetat i hur vi ville ha bilden arrangerad.

Jag såg trappan som ett oerhört häftigt komplement till hennes kropp och försökte att göra någonting med det hela helt enkelt.

Jag älskar det trapphuset med de gamla knarrande trappstegen och det härliga kalla ljuset som sken in från innergården och kände att här Måste jag porträttera Marine.
Och resten av bilderna kom väldigt naturligt till oss.

Det är ett väldigt bra flöde mellan just mig och henne, både som vänner och som modell-fotograf.
Och allting improviserades ihop helt och hållet.
Grundidén var att vi ska fota i trapphuset och vi hade inga andra utgångspunkter än så.

Sen sker det någonting i mina fotografiska möten som jag inte kan eller ens Vill försöka sätta ord på eller försöka förklara... och detta gör det något svårt för mig i situationer som denna.
Mycket för att det kräver av mig att jag ska öppna mig på ett personligt plan, vilket helt enkelt inte känns bra (framförallt inte inför främmande människor).

Sedan så dras jag också till att jag inte heller vill ha någon förklaring allt som oftast när jag ser andras intima bilder de tagit.
Jag vill drömma ihop en berättelse kring det som sker i bilden jag ser på alldeles själv utan att få allting serverat.
För mig är det lite som att gå på en magishow... jag vill inte få allting förklarat för mig för att jag ska "förstå" eller "uppskatta" det jag sett eller ser.

Och så fungerar jag mycket som fotograf i min egen relation till mig själv.
Just att jag inte ifrågasätter mina impulser utan istället låter det ske.
Kanske att jag ifrågasätter långt efteråt, men oftast då för att jag sett ett mönster i det jag gjort och vill veta mera om varför jag dragits till en viss typ av komposition eller annat i mina bilder.

Jag värdesätter min egen integritet väldigt mycket på fler än ett sätt.
Och jag värdesätter min egen väg och mitt eget sätt i hur och vad jag fotograferar.

Jag söker någonting som ska komma ur Mötet mellan mig och den jag porträtterar mycket mera än att jag vill visa någonting jag redan innan jag tagit bilden bestämt mig för hur det ska se ut eller vara.

Det Kan också hända att jag vill visa den jag porträtterar någonting jag ser i denna person och att detta blir huvudmålet för en plåtning.

Men oftast är allting en enda stor improvisation där jag inte innan kameran kommer fram har några som helst bestämda mål.
Jag vill att mina fotografier kommer till mig, inte att jag gör mitt allt för att "fånga dem"... om ni förstår hur jag menar?

Men nu är det dags att sluta skriva för en stund, det känns så frustrerande att inte finna orden tillräckliga nog för att förklara.
Jag vill ändå pröva att göra det litegranna, för att se vad som sker.
Men jag märker mer och mer att jag inte kommer att lyckas utan att behöva bli mera personlig än vad jag känner mig bekväm i att vara.
Internet och jag verkar fortfarande ha svårt för att komma överens helt enkelt.


Mvh,
Alexander

 

[J_A_S]

Jag har inga formella studier i fotografins stora konst. Men jag formligen älskar att sitta och titta, beundra, förundras och bara betrakta bilder som skapats med stor planering eller helt utan. Jag vill skriva ett par rader i denna tråden just bara för att få lämna lite tankar, kanske jag kan tillföra något, vem vet?.

Det finns många bilder här på FS.
Alexanders bilder får mig att stanna upp.

De berör på ett sätt som jag har svårt att sätta fingret på. De väcker melankoli, ibland tragi... likt en le Marc-låt i moll...

Kanske för att de känns sådär planerat eller oplanerat planerade. Alltid med en mild ton och alltid välexponerade. Eller ibland så väl genomfört med en ljusstörning över hela bilden som bara skapar ett magiskt ljus.

Det känns ibland även som om han vill lämna oss att vilja se mer, att vilja veta mer. Detta gillar jag, som att efter en film vilja veta ännu mer, eller efter en låt vilja höra mer och få veta mer om artisten.

Men om jag ska sammanfatta min känsla ifrån många av hans bilder så är det en känsla av lugn, så långt bort från stress och ytlighet det bara går... och en känsla av värme och melankoli.

Tiden stannar upp för en stund.

 

[Maverick]

Jag tycker det är bra att du försöker prata lite om hur du tänker kring dina bilder Alexander. Kan förstå varför du inte vill prata sönder dem heller för den delen. Jämförelsen med magi tycker jag är rätt bra när det kommer till bilder. För det blir lite som ett korttrick eller trolleritrick. Om man berättar i detalj hur det går till så försvinner ju magin och det roliga med tricket.

Det vore intressant att höra om fler har tankar till hur olika motiv blockerar på ett eller annat sätt när vi betraktar bilder.

Mvh
Maverick

 

[Inga N]

Jag är illa berörd av främst två skäl.

Till att börja med något enkelt och lättförståeligt. Bilder på nakna sensuellt provocerande kvinnor är obehagliga för att jag är heterosexuell. Alexanders bilder är nästan bara på kvinnor, unga kvinnor i "nakna, utsatta" situationer. (Ingen likhet med van Goghs Sorg t ex.) Självklart gör nakenheten och det blottade könet att bilderna blir mer påträngande.

De riktar sig inte till mig och jag måste inte se på dem.

- Andra typer fotografier är också obehagliga att titta på ss misär, svält, elände, mänsklig ondska, krig och mycket mera. De är tunga bilder. Jag klarar inte alltid av att titta på dom, men man kan inte låta sig bortse från dem -.


Det andra skälet till att nakenbilderna berör mig så illa är dess likhet med otillbörligt utnyttjandet av svaga och utsatta. Hur ser man i det enskilda fallet skillnaden på hur "objektet" uppmuntrats att ställa upp? I vad mån droger, alkohol, våld, utpressning eller lögner och falska förespeglingar används för att gå med på fotograferingen?

Ett problem är att motivet/händelsen är skapat enkom för att betraktas - till skillnad från misär och krigsbilder -. När "jag" tittar på bilderna är det svårt att bortse från att "jag" är skälet till att bilderna tas och det gör mig till medagerande.

Inga

 

[Maverick]

Fast jag förstår inte det riktigt Inga. För jag ser inget direkt sensuellt i Alexanders bilder. Utsatthet kan jag se i många bilder men det rimmar dåligt med sensuellt för mig, det är på många sätt motsatsen till vad jag tänker mig krävs för att det ska sensuellt.

Det blottade könet skrev jag om tidigare och visst är det så att det har en starkt dragningskraft, blickmässigt sett. Men det jag gillar är att många av Alexanders bilder så är det nått annat som drar mer, det blir inte påträngande. Inte heller av de, få, bilder av män känner jag som du. Så hur kommer det sig att vi kan känna så olika, den ena påträngande och den andra mer som void.

När det kommer till det andra med att "objektet", vilket jag antar är modellen eller huvudmotivet du menar, skulle uppmuntrats på diverse oetiska sätt är egentligen inte unikt för nakenmodeller. Det är mer vår inställning som betraktare som avgör att vi förutsätter att folk måste uppmuntras till att ställa upp på nakenbilder, gärna med droger av olika slag. Det är fullt möjligt att modellerna själva föreslagit att dessa bilder ska tas, efter att sett att Alexander är kompetent fotograf.

Populäriteten av att ta så kallade "Morgongåvebilder" eller "Secret Box" visar på att det till och med är ganska populärt att själv initiera nakenfotograferingar, dessutom verkar det öka i populäritet. Nu är det inte bara till bröllop som låter göra denna typ av fotograferingar utan även som födelsepresenter och julklappar.

Men frågan om hur vi skiljer mellan de som själv föreslår eller i vart fall inte har något emot att göra denna typ bilder och de modeller som på olika sätt kan ha tvingats att göra dem är adekvat tycker jag. Inte helt lätt att svara på heller. Inte heller är det en svartvit värld.

Att utnyttja folk som är drogberoende är ju inte schysst, men i viss mening är det vad vi gör som reportagefotografer också. Att utnyttja folk som behöver pengar blir lite mer flytande. Ingen i det här landet lär behöva gå så fattigt att den riskerar att dö. Det blir därför nån form av val man gör, i likhet att man tar vilket annat jobb som helst. Stigmatiseringen är till stora delar ett resultat av omgivningen snarare än att det skulle vara så hemskt att vara naken på bild.

Även krigsbilder och misär skapas för att betraktas. Det är lätt att tro att det bara är saker och råkar komma framför linsen men så funkar det inte. James Nachtwey och Paul Hansen har tagit i stora drag exakt samma bild på en stenkastande palestiner. Hur är det möjligt egentligen? Om inte det hela är en del av en arrangerad verklighet. Fotografer bussas runt i grupper för att få "schyssta" bilder. Så det är farligt att tro att alla bilder på krig och missär är "äkta". Alla bilder, nästan, tas utifrån att någon ska se dem. Så däri ligger det ingen skillnad mellan krigsbilder och nakenbilder.

Mvh
Maverick

 

[Tomasz]

Jag tänkte ungefär likadant som Maverick men ville fundera ett tag till innan jag skrev, och nu har han gjort det bättre än vad jag skulle gjort.

Vill bara tillägga ett litet tankeexperiment jag gjorde med Ingas inlägg: Om man kastar om begreppen "nakenbild" och "krigs/misärbild" så kan man göra ett ungefär likadant inlägg utan att egentligen vara speciellt kontroversiell eller flummig.

Detta är ingen värdering av Ingas inlägg utan en iakttagelse om bilder och deras betydelse i vår värdegrund.

 

[Inga N]

Tomas

Ett kul och kreativt uppslag, men jag får inte till det.
Inga

 

[Inga N]

Hej Fredrik

Kommunikation är svårt och som så ofta talar man förbi varandra. Det är inte svårt att instämma i mycket av vad du säger. (Med förhoppning att jag förstått dig rätt.) -Den avbildade på nakenfoton har en mycket låg status och föraktas ofta, även idag och här.-Det är inte ovanligt med uppenbart frivilliga nakenfoton med Morgongåvebilder o d, som ett gott, och alltmer populärt, exempel (För privata bruk väl?). -Bedrägeri, förtryck och våld förekommer i en mängd sammanhang. -En reportagebild är inte nödvändigtvis sann utan är alltid ett val och emellanåt en ren förfalskad efterkonstruktion.

Att vi känner olika inför bilderna är väl bara att konstatera. Människor är alla olika och reagerar olika.

Men du svarar faktiskt inte på min huvudpunkt.

Men frågan om hur vi skiljer mellan de som själv föreslår eller i vart fall inte har något emot att göra denna typ bilder och de modeller som på olika sätt kan ha tvingats att göra dem är adekvat tycker jag. Inte helt lätt att svara på heller.

Ja, det rör det sig om. Nakenfoto är en del av ett vittomfattande geschäft med människohandel, hot, våld och bedrägeri.

Som konsument bidrar och stödjer man verksamheten så det är väl angeläget att undvika det.

Förstår jag dig verkligen rätt. Menar du att titta på krigsbilder skulle vara jämförbart därför att:

Även krigsbilder och misär skapas för att betraktas

Absolut, bilder skapas och fotografen väljer/gör bilden på sitt sätt och för att den skall betraktas. Skillnaden är att krig inte uppstår för att fotograferas. Inte heller används falska krigsbilder på en vittomfattande lukrativ marknad som involverar människohandel.

Du nämner också lite olika saker ss drogberoende och talar om reportagefoto, och ett val, som vilket annat jobb som helst. Men jag kan inte se att det är ett svar på problemet.

Som väl tydligt framgår har jag inte förstått vilka slutsatser jag ska dra?

Inga

 

[Maverick]

Nu vart det mycket blandande tror jag. Det finns antagligen en del bilder i omlopp som kan sättas i samröre med människohandel. Men jag gissar att det inte är särskilt många. De som sysslar med människohandel är rätt ljusskygga personer och jag tror inte de vill riskera att avslöjas genom bilder.

Det är rätt vanligt att folk sätter likhetstecken mellan t ex porr eller prostitution och människohandel, men då har man nog inte så stor koll på vad människohandel handlar om. Kolla gärna vad Röda Korset och FN har att säga om den saken.

Jag kan tycka att jag gav ett svar, men det var kanske inte av typen att så här är det. Så enkla svar finns det nog inte på den här frågan.

Mekanismerna bakom nakenbilder och krigsbilder kan skilja sig åt. Men det är fortfarande så att bilderna skapas utifrån att någon ska se dem, och i de flesta fall för att nån vill tjäna på dessa på ett eller annat sätt. Tidningar åker inte till oroshärdar av idealistiska skäl längre. Nu för tiden skickar man ner en billig kamera till nån stackare som får riskera livet för nån hundring om dan.

Men vi kan inte utgå från att folk gör nakenbilder för att de är tvingade eller beroende. Vi ser inte på det på det viset i någon annan form av arbete. För egentligen, hur många av oss skulle jobba om vi inte behövde pengarna? Skillnaden ligger i att samhällsnormen säger att "ingen vill synas naken på bild". Därmed måste alla, eller i vart fall de flesta, vara utnyttjade eller beroende på ett sätt som "vi normala" inte är. Vi skapar alltså ett "vi" och ett "dom", där vi självklart är de normala som står för de sunda idealen. I mångt och mycket är det "vi" som skapar "doms" utanförskap.

Går man och snuskar till det ännu mer och börjar kika på porrbranschen så finns där mycket övrigt att önska. Men samtidigt som vi rynkar på näsan och fördömer branschen och dess aktörer så gör vi egentligen ingenting för att förbättra den. Bortsett från att ropa på förbud möjligen. De får inte vara med i facket många gånger, de portas från de flesta samhällsinrättningar som i vanliga fall ska se till att vi har drägliga arbetsförutsättningar.

Så kärnfrågan, hur vet vi skillnaden? Det vet vi inte för det mesta, men det vet vi inte om någon annan bild heller. Så varför är behovet av att veta så mycket större när det kommer till nakenbilder? Det har gjorts studier på vad som fotograferas och av vem. Dessa studier kom fram till att man fotografera, generellt sett, neråt i samhällsklasserna. Det vill säga att jag som förhållandevis välbärgad europe kan åka fota det mesta i fattiga länder. Men jag kan t ex inte fotografera överklass, för jag får aldrig tillträde dit. Funderar man lite på det där så blir frågan hur frivilligt någon över huvud taget är med på bild om det går att se så tydliga skillnader kopplat till samhällsklass.

Så jag har väldigt svårt att se nakenfoto i allmänhet har så mycket med människohandel att göra och fine art i synnerhet. Inte en porr ingår normalt i det som RK och FN kallar människohandel. Människohandel för sexuella ändamål anses dessutom vara en liten del av den totala människohandeln som i huvudsak handlar slavhandel för arbete, men som av oklara skäl sällan nämns. Av vare sig dom som engagerar i sex-traffic frågor eller andra.

/Maverick

 

[EGW]

Jag tycker att Ingas inlägg var väldigt bra. De kommentarer hon fått visar också att det hon sagt inte alls är så självklart. Är kärnpunkten verkligen att sådana här nakenbilder kanske kunnat komma till för att modellen mer eller mindre förmåtts göra något hon inte vill? Eller är det en (feministisk?) kvinnas spontana reflexion rörande en situation som i hennes ögon speglar kvinnans underläge och utsatthet?

Personligen har jag inte föreställt mig att någon av Alexanders modeller ställt upp annat än frivilligt. Men jag kan ju ha fel. Det är dock inte uppenbart att hans bilder i något avseende är en spekulation på modellens bekostnad, så jag föredrar att diskutera dessa bilder utan avseende på just den frågan. Och resonemanget om modellens förhållande till fotosituation kan också mycket väl tolkas som ett försök från Inga att förstå varför hon reagerat med motvilja (förlåt om jag spekulerar nu). För motvilja känner hon ju, och jag kan förstå det. Jag gör det på sätt och vis själv.

I mitt eget försök att förklara min motvilja ville jag avstå från att ventilera vad som kanske skulle uppfattas som fördomar mot nakenhet och nakenfoto. På den punkten nöjer jag mig med att säga att jag inte tycker den genren är så intressant för just mig. I stället lyfte jag i mitt inlägg fram detta med en respons på att se gränsen mellan privat och offentligt kränkt. Jag föreställde mig att ett sådant gränsöverskridande kunde vara nog för att framkalla en reaktion – av intresse eller motvilja, beroende på hur viktigt man tycker det är med integriteten för det privata.

Jag tror fortfarande att detta är den egentligen springande punkten, men ingen här tog upp den uppslagsändan.

PS. Inga säger sig sakna den konstvetenskapliga bakgrund jag ”misstänkte” henne för, men om hon söker sig in på den banan är jag säker på att hon har en framtid där!

 

[gatosi]

Själv har jag också lite svårt att tänka mig att modeller tvingas till fotandet. En fotograf skulle väl inte behöva tilltvingade modeller, det finns tillräckligt med frivilliga, framför allt bland unga. Enligt min uppfattning jobbar framför allt amatörfotografer med modeller man har ett vänskapligt förhållande med. Ett bra foto kräver bra samarbete. Det blir det knappt med tvingade eller drogade modeller, iaf inte sådana bilder som Alexanders skulle jag tro.

Jag får som sagt en bitter smak i munnen bara när jag får intrycket av att man använder sig av en naken kropp som av en möbel som man sätter någonstans i bilden och kallar det fine art nude.
Det hade jag inte lika svårt för om samma bild var målat och då ser jag ett samband till Ingas inlägg: En målad bild har mer distans till betraktaren. Vissa frågor, t.ex. vem var modellen och hur hamnade hon där ställer sig inte på samma sätt. Jag menar inte att man måla i stället för att undvika misstanken att droga sina modeller. Jag vill bara säger att fotandet inte alltid är tillförande för det man egentligen kanske vill visa och nå. Då behöver man inte börja måla, man behöver bara sluta tro att man borde måla med sin kamera.

 

[Inga N]

Nakenfoto berör mig illa för att det alltför ofta är ett led i att utnyttja svaga och utsatta och att det är ett allvarligt problem för såväl framställning som konsumtion.

Som jag uppfattar det tycker du, Fredrik att det är överdrivet och för övrigt så sker förtryck på så många sätt så varför fastna för detta.

Vi har bägge framfört vad vi tycker. Fortsatt diskussion lär inte tillföra något, så jag avser att sluta här.

Inga

 

[Walle]

Nakenfoto berör mig illa för att det alltför ofta är ett led i att utnyttja svaga och utsatta och att det är ett allvarligt problem för såväl framställning som konsumtion.

Som jag uppfattar det tycker du, Fredrik att det är överdrivet och för övrigt så sker förtryck på så många sätt så varför fastna för detta.

Vi har bägge framfört vad vi tycker. Fortsatt diskussion lär inte tillföra något, så jag avser att sluta här.

Inga

Inga, vart har du fått från att "det alltför ofta är ett led i att utnyttja svaga och utsatta"? Visa gärna lite statistik, för i mina öron låter det helt uppåt väggarna felaktigt.

Men vad du gör, Inga, anser jag är att du marginaliserar kvinnornas (som ställer upp som modeller för nakenfoto) egna fria vilja. Som jag ser det så kommer kvinnoförtrycket här främst från dig, som väljer att anse att de avfotograferade är "svaga och utsatta". De tjejer jag känner som har modellat för nakenfoto skulle troligtvis bli rejält upprörda om någon antydde att de var "svaga och utsatta".

 

[xlxl67]

Utan att kunna ngnting om någonting när det gäller fotokonst så måste jag säga att jag gillar de vackra formerna mskan har tillsammans med det vi har runtom oss. Att fotografera naket gör detta ännu tydligare. Gillar själv rörelse, uttryck och liv tillsammans med omgivning vilket jag tidigare bara har hittat i naturen. Gillar också det allvarsamma uttrycken i ansiktena (som fan av stumfilmskonst). Det gör att mskan och tingen flyter ihop. Precis det man kan se i naturen. Sedan är det härlig blandning mellan alla färger/tonerna i alla bilderna vilket gör att bilderna verkligen blir unika och berättar sin egen historia.

 

[Maverick]

...

I mitt eget försök att förklara min motvilja ville jag avstå från att ventilera vad som kanske skulle uppfattas som fördomar mot nakenhet och nakenfoto. På den punkten nöjer jag mig med att säga att jag inte tycker den genren är så intressant för just mig. I stället lyfte jag i mitt inlägg fram detta med en respons på att se gränsen mellan privat och offentligt kränkt. Jag föreställde mig att ett sådant gränsöverskridande kunde vara nog för att framkalla en reaktion – av intresse eller motvilja, beroende på hur viktigt man tycker det är med integriteten för det privata.

Jag tror fortfarande att detta är den egentligen springande punkten, men ingen här tog upp den uppslagsändan.

...

Du får gärna utveckla detta för jag förstår det inte riktigt. För nu uppfattar jag det som att man per automatik är kränkt om man blir plåtat naken, oavsett om det är privat eller offentligt. Sedan kopplar du ihop det med den privata integriteten, som om det vore ett motsatsförhållande mellan att anse att den privata integriteten är viktig och att uppskatta nakenbilder. Som sagt utveckla gärna.

@Inga
Jag uppfattar nog inte inte din reaktionen som överdriven, utan mer känslodriven och inte så kunskapsbaserad. Det är också det som jag finner lite intressant och var kärnpunkten i ett av mina tidigare inlägg. Hur vi hanterar bilder som på ett eller annat sätt drar igång känslor i oss så att vi faktiskt får svårt att göra en rättvis bedömning av bilden. Som jag sa då så är det lika vanligt att man dissar som hyllar bilder pga detta.

Mvh
Maverick

 

[EGW]

EGW skrev: ...

Du får gärna utveckla detta för jag förstår det inte riktigt. För nu uppfattar jag det som att man per automatik är kränkt om man blir plåtat naken, oavsett om det är privat eller offentligt. Sedan kopplar du ihop det med den privata integriteten, som om det vore ett motsatsförhållande mellan att anse att den privata integriteten är viktig och att uppskatta nakenbilder. Som sagt utveckla gärna.



Mvh
Maverick

Jag är rädd att vi pratat förbi varandra nu. Vi kan diskutera fotografens relation till modellen, och likt Inga misstänka att allt inte gått rätt till. Eller att det helt enkelt är fel att fotografera nakna flickor på det här sättet, oavsett vad de själva tycker, eftersom situationen i princip speglar kvinnans traditionella underläge och utsatthet. Vi vet ju dock att detta är en fråga där det inte finns någon samhällelig konsensus i dag. Ingas reaktion uppfattar jag närmast som feministisk (inte kritiskt menat från min sida). Visst finns det mycket att säga i den frågan, men mitt eget intresse var faktiskt inte att diskutera just det, utan hur vi berörs av bilden som sådan. Oavsett vad vi anser om tillkomstsättet. Men det kanske inte går, jag vet inte.

Min uppfattning är i alla fall att för många av oss är det själva bilden som utmanar gränsen mellan det privata och det offentliga. Om bilden visar en naken modell som inte kan identifieras som individ, och om det dessutom uppenbart är en studiomiljö, då har den nog inte den effekten. Men en i princip igenkännbar flicka i ett trapphus, det är ju en annan sak. Varken grabbar eller tjejer brukar uppträda nakna i trapphuset.

Nu är ju detta delvis en generationsfråga förstås. Många unga människor i dag tycker säkert inte att det är så märkvärdig att uppträda nakna offentligt. I min generation (och kanske i Ingas) sätter nog de flesta lite mer traditionella (läs: snävare) gränser. Det är pinsamt att uppmärksammas ”med brallorna nere” i fel situation.

Sådana här saker är för övrigt i regel ganska undermedvetet styrda.

Vi kan ju också fundera över hur vi i verkligheten skulle reagera, om vi var på hemväg till vårt hyreshus, och i trappen stötte vi på en naken person lättjefullt (men obekvämt) utsträckt i trappen. Om vi inte snabbt fick en trovärdig förklaring till detta skulle vi nog tycka att det var en smula störande.

Har jag förklarat mig tydligt nog nu?

Troligen inte

Vi ska dock ha klart för oss att nakenhet är utmanande till följd av ett djupt rotat kulturellt mönster. Hur utmanande är beroende på allt möjligt: individens känslighet och sociala roll, den specifika situationen, tidens rådande mode etc. Men det är inte bara klimatet som gör att vi mestadels har kläder på oss.

Jag avslutar här med en liten anekdot. Jag bodde en gång på sjätte våningen i ett hyreshus i en Stockholmsförort. I lägenheten under bodde en familj med en grabb, Robban, i förskoleåldern. En dag ringde det på min dörr. När jag öppnade stod Robban där och tittade allvarsamt upp på mig. Och så sa han: ”Jag är alldeles naken!”. Vilket var med sanningen överensstämmande. Straxt efter kom Robbans mamma farande uppför trappen, mäkta upprörd över Robbans tilltag. Hon tog det väl inte alltför högtidligt, men det är tydligt att hon tyckte det var en smula pinsamt att hennes Robban betedde sig på det sättet. För egen del fick jag mig ett gott skratt. Men varför Robban fått detta infall, det är något för en psykolog att bita i.

En sak är klar: om det varit en 18-årig flicka och inte lilla Robban, så hade vi alla inblandade reagerat annorlunda. Precis hur kan jag inte säga, men annorlunda.

 

[Maverick]

Jorå, det vart klarare.

Att jag valde en fotograf som gör mycket nakenbilder var ett medvetet val med tanke på de svårigheter den ställer oss betraktare inför. Det är kulturellt betingat till stor grad, den uppfattningen delar jag också. Men det jag finner intressant är varför vi i just denna genre är snabba på att associera till sex-trafficking, utnyttjande och rad andra moraliskt och etiskt negativa tankar när vi inte gör det i andra genres.

Visar vi bilder på folk som arbetar under vidriga förhållande så tänker vi inte främst på trafficking utan kanske mer på fattigdom och u-länder. Vi tänker i synnerhet inte på vår roll som konsument, generellt sett. Jag upplever det som det finns en ganska tydlig skillnad i hur vi bedömer, associerar, och tittar på nakenbilder jämfört med andra genres.

Mvh
Maverick

 

[Hans_Andersson]

Alexanders bilder är väldigt farscinerande och jag har lite svårt att inte bli stött av Ingas inlägg då jag tycker att dom är lite trångsynta. Men det är Ingas åsikter och även om jag och kanske andra inte håller med dom så behövs dom vare sig man gillar det eller inte.


Som fotograf så kan man välja vilka perspektiv man vill ge personen man fotar. Man kan fotografera dom som offer eller som starka personer som är i en situation som kanske inte är allt för trevlig och bekväm.

Jag har svårt att uttrycka mig i ord men jag ska försöka. Många sånna här diskussioner är som att prata om musik, vissa gillar extremt hård deathmetal med någon annan lyssnar på det som är på radion (förutom just deathmetal ). Det är även svårt att ibland acceptera att någon verkligen inte klarar av att lyssna eller intressera sig för dom bilderna som man själv tycker är otroligt intressanta. Svårt att acceptera att någon verkligen inte VILL gilla det man själv har blivit helt såld på.

Men att det är nakenhet som är hyshpysh tycker jag börjar bli lite fånigt. Visst är det en industri som handlar om att människor är nakna och har sex med varandra. Men om någon är naken måste det handla om sex? Har media verkligen gett oss den vinkeln att nakenhet är alltid sårbarhet? I ett förhållande så är det nog många som känner sig stärkta av att vara naken med någon annan, fast det inte handlar om sex. Det är bara en intimitet som är inbjuden tack vare att man är kanske är hud mot hud och på vårat männskliga sätt visar strupen för någon annan.

Det är det som jag tycker att Alexanders bilder gör. Det är sällan jag har tänkt på sex när jag sett hans bilder. Även andra som jag har visat bilderna för har inte tänkt på sex. Men visst har han bilder som gör att tankarna går åt det hållet. Men vad gör det? Om man tycker att någon är sexig är det så jeffla fel?

Men för dom som tycker att Alexanders bilder är bara populära för att det är naket i dom så tycker jag att ni ska gå in på hans sida och kolla på dom bilderna det inte är naken. Dom har jeffla hög "kvalitet" dom med. Tekniken ska vi inte heller glömma. Kolla på ljuset i bilderna. Hujedamig.

Mycket snack på FS är just vad som är meningen med bilden. Det ska helst vara färdigtuggat så att man får en bild levererad som man bara kan klicka förbi. Den ska helst vara tittad på och konsumerad under en minut.

Nu ska det här inte bli ett försvarstal till Alexander (vilket är helt onödigt då han kan skriva själv).



Jag hoppas verkligen att Mannen i fråga släpper en fotobok så att man kan gå in i hans värld och bli helt omslukad av den. Fotografi ska i mitt tycke inte bara vara vackert. Det kan fylla samma syfte som en film. Man blir inbjuden till någon annans tankar och kanske värderingar. En fotograf som kan bjuda in en till en annan värld är i mitt tycke inte bara en bra och fängslande fotograf utan en människa som är duktig som är att ställa frågor. Inte frågot som fotografen har utan frågor som man själv har, som man inte ens vissta att man har ställt.


Nu är det slutbabblat för mig.



HADE!!!(Hälsningar från en medlemm som önskade att fotografer som Jan Saudek skulle posta på fotosidan.se)

 

[Catie]

Skulle gärna diskutera detta - men jag är ett halvår försent - eller?

 

[AlexanderB]

Det är bara att köra vidare du Cat!