Canon EF 100/2,8 Macro USM dubbla bländare?

[Håkan Bråkan]

Kan denna artikel föra oss närmare lösningen?
En bit ner finns några rader om dagens makrogluggar.

"Moderna makroobjektiv åstadkommer hög avbildningsskala genom en kombination av utdrag och reducerad brännvidd (flytande linselement). De fördelar man får man detta är kompaktare format, optimal bildkvalitet både på korta och långa avstånd samt något minskad ljusförlust pga utdraget."

det svarar nog dessvärre inte på något av vad denna tråd behandlar. Men Anders länk beskriver ju att det finns en andra bländare för att förhindra ströljus på full öppning, men ser man youtubeklippet i trådstarten så verkar ju den vara igång även nedbländat, så det stämmer ju inte heller.

 

[Flash Gordon]

Här hittade jag en textsnutt...
(http://www.amazon.com/Canon-100mm-Macro-Lens-Cameras/dp/B00004XOM3)

"Secondary diaphragm blocks stray light at f/2.8 for increased contrast"

Tror du är på rätt spår där. Det är ju inte en bländare i vanlig mening.
Den rör sig enbart när man fokuserar. Helt borta vid oändligt och som minst vid skala 1:1 = 31 cm. Tittar man genom objektivet monterat på kameran och ljus genom sökaren, ser man att den minsta öppningen är lite större än den riktiga bländarens 3,2.

Så här säger B&H, Secondary diaphragm to block stray light at f/2.8 & increase contrast when shooting in backlit conditions.
Tilläggas bör väl att detta sker framförallt vid närgränsen.

 

[The_SuedeII]

Precis som andra redan anmärkt är det en ströljusblockerare - den "andra" bländaren ska alltså inte störa den fria ljusbanan (som definieras av huvudbländaren) på någon punkt av projektionsytan (sensorn då alltså)... Hade det varit så - då hade den extra bländaren tillfört assymetriska bokeh-cirklar och mer vinjettering - inget man vill ha.

Se det som en "ljusfälla" där ljus inkommande snett framifrån fångas upp mellan de två bländarytorna i stället för att reflekteras via innerväggarna på tuben vidare in i objektivet - eller reflekteras till "rundgång" mellan de två omkringliggande glasytorna. Att göra denna reflektions-skjöld variabel med arbetsförhållandet (styrd av vald bländare och fokuseringsavstånd) maximerar effektiviteten på "fällan".

Canon har tre objektiv som jag känner till som använder detta, 100 o 180 makro samt 24L.

Det enda objektv jag känner till (i "normal produktion") som faktiskt använder sig av två bländare som med avsikt är placerade på olika distanser i objektivet är Minolta/Sony STF, där det steglöst variabla bländarsteget är placerat på ett annat avstånd från apodiseringselementet för att ge ytterligare förstärkning av detta objektivs väldigt speciella defokuseringskaraktär.

 

[voitcanon]

Det enda objektv jag känner till (i "normal produktion") som faktiskt använder sig av två bländare som med avsikt är placerade på olika distanser i objektivet är Minolta/Sony STF, där det steglöst variabla bländarsteget är placerat på ett annat avstånd från apodiseringselementet för att ge ytterligare förstärkning av detta objektivs väldigt speciella defokuseringskaraktär.

Vad menar du med normal produktion? De humant prissatta gluggarn?

 

[Pupillen]

Precis som andra redan anmärkt är det en ströljusblockerare - den "andra" bländaren ska alltså inte störa den fria ljusbanan (som definieras av huvudbländaren) på någon punkt av projektionsytan (sensorn då alltså)... Hade det varit så - då hade den extra bländaren tillfört assymetriska bokeh-cirklar och mer vinjettering - inget man vill ha.

Se det som en "ljusfälla" där ljus inkommande snett framifrån fångas upp mellan de två bländarytorna i stället för att reflekteras via innerväggarna på tuben vidare in i objektivet - eller reflekteras till "rundgång" mellan de två omkringliggande glasytorna. Att göra denna reflektions-skjöld variabel med arbetsförhållandet (styrd av vald bländare och fokuseringsavstånd) maximerar effektiviteten på "fällan".

Canon har tre objektiv som jag känner till som använder detta, 100 o 180 makro samt 24L.

Jag håller med om att det borde vara så Och det är det säkert också i fallet med 24 och 180 mm objektiven eftersom det i dessa två finns ett rejält avstånd mellan de två bländarna. I 100-mm objektivet är däremot avståndet mellan bländarna mycket litet så om det är avsett som ljusfälla så är det i alla fall ingen vidare effektiv sådan.

När man ser youtubefilmen i trådens inledning är det också svårt att se hur extrabländaren där skulle kunna göra någon nytta som ljusfälla (i alla fall på den bländare som är inställd). Det kan i o f s bero på att objektivet är borttaget och inte får någon ström men det ser i alla fall misstänkt ut

Tittar man genom objektivet monterat på kameran och ljus genom sökaren, ser man att den minsta öppningen är lite större än den riktiga bländarens 3,2.

Menar du att det är "extrabländaren" som begränsar ljusinsläppet på "full glugg" och att den ordinarie bländaren inte tar över kommandot förrän efter ungefär ett tredjedels steg?

Som Joakim säger så ska det inte vara så om den extra bländaren bara är en simpel ljusfälla så det ger mig en förevändning (som om jag skulle behöva någon att spekulera lite runt en alternativ förklaring:

OM det skulle vara så att extrabländaren övertar den ordinarie bländarens uppgift på full öppning vid närgränsen innebär det att den används i syfte att begränsa objektivets maximala ljusstyrka vid närgränsen (utöver den ljusstyrkeförlust man får av rent optiska orsaker alltså). Att det skulle kunna tänkas behövas en sådan här begränsning är i o f s inget underligt med tanke på svårigheterna i samband med internfokuseringen (det handlar ju om stora förflyttningar av linsgrupper så en grupp som har tillräcklig diameter i ena ändläget kanske är lite för liten i det andra och det kanske inte är ekonomiskt rimligt att göra den större för att vinna lite marginell ljusstyrka vid skala 1:1 som lejonparten av användarna ändå inte märker eller är beredda att betala för). Om detta skulle råka vara riktig så är nog orsaken till att ha två bländare helt enkelt bara att det är tillverkningsmässigt enklare att göra två stycken än att göra en enda mycket mer komplicerad bländarmekanism. Observera dock återigen att detta är en ren spekulation utifrån antagandet att extrabländaren begränsar ljusinsläppet, gör den inte det är det säkert ljusfälleförklaringen som är riktig.

 

[Walle]

Lennart, jag tror du är inne på helt rätt spår. När objektivet är ställt på full glugg (avskruvat från kameran) så syns det tydligt att det är "extrabländaren" som tar kommandot. När man fokuserar från oändligt till närgränsen, och tittar in genom objektivet bakifrån, så börjar öppningen bli åttakantig ungefär när objektivet är fokuserat på en meter. Kollar man genom frontlinsen ser man tydligt hur ingångspupillen går från perfekt rund till åttakantig när man fokuserar från oändlighet till närgränsen.

Om man dock bländar ner till f/3.2 så syns inte längre "extrabländaren" genom frontlinsen, oavsett fokusering.

 

[Arne S]

Tack Lennart, Joakim m.fl. som bidrar till ökade kunskaper!

 

[The_SuedeII]

Då är det antagligen en korrigering av aberrationer på näravstånd som spökar, precis som Lennart säger. För att kunna hålla ihop alla parametrar i IF-systemet och samtidigt maximera arbetsavstånd osv så har det säkert gjorts vissa kompromisser. Inte för att F/2.8 (plus okänd mängd utdragsförlust) är speciellt användbart på näravstånden, men iaf...

 

[voitcanon]

Mitt objektiv var inställt på f/8 då jag tog bort det. Ska försöka fixa ny film immorn som inte är nedbländad

 

[Olle]

Inte för att F/2.8 (plus okänd mängd utdragsförlust) är speciellt användbart på näravstånden, men iaf...

Enligt tidningen Foto är utdragsförlusten vid 1:1 två steg.

Olle

 

[Walle]

Utdragsförlusten spelar ju dock ingen roll vad det gäller skärpedjupet, och skärpedjupet på närgränsen och f/2.8 räcker inte ens till för en myra. Undrar dock hur denna extrabländare påverkar skärpedjupet?

 

[Flash Gordon]

Jag tittade genom objektivet med okularet riktat mot ett belyst papper.
Det syns tydligt att den normala bländaren ger en betydligt mindre öppning vid bl 3,2 än den minskning av öppningen som den andra så kallade bländaren ger.
Förmodligen är det som Canon hävdat att det motverkar ströljus och inte sluter ihop tillräckligt för att påverka skärpedjupet.

 

[bengt-re]

Som kuriosa fanns motsvarande "motljusskydd" i ett objektiv som satt till en tv-sikte när man valde "solslutare" så fällde man in 3 (!) "bländare" varav bara en var så liten att den var egentlig bländare, de andra två mattsvarta skivorna var bara till för att öka kontrasten i extremt ljusa exponeringsfall. Observera att detta var på en sen 50-tals konstruktion och objektivet matade en gammal Vidicon rör sensor. Allt var inte bättre förr, men samtidigt finns det inget nytt under solen...

 

[voitcanon]

La upp en film lite hastigt som visar hur det ser ut vidöppet.

 

[lars2]

Även i ef-s 60mm är där blad som bländar ner när man vrider på avståndsinställningen, om detta är samma som den ordinarie bländarfunktionen vet jag inte då jag inte har kameran här och kan blända ner.

 

[voitcanon]

Upptäckte nu att min 24-105 också ändrar bländare fast då när man zoomar konstigt nog... Orkar tyärr inte lägga upp en film på det.

 

[The_SuedeII]

Många zoomar kompenserar för lite av ljusförlusten mot längre brännvidder genom att ha en mekanisk koppling mellan zoom-bländare så att bländaren stängs lite, lite när zoomen är ställd på korta brännvidder. Detta gäller zoomar med fasta största bländartal. Konstruktionen är ofta sådan också att SA-linjen "knycker" på olika avstånd från det optiska centrat beroende på zoomläge. Detta hade sänkt detaljkontrasten på full fysisk bländare om man inte snörpt till lite. AFS24-70 är ett annat exempel på detta.

Sony har en ny variant på 16-80F/2.8-3.5 på gång med två "fasta" lägen - fast F/3.5 mellan 25-80 och fast F/2.8 mellan 16-24 - specialanpassat för video verkar ju då troligt, eftersom registeravståndet är anpassat till ett spegellöst system..

 

[Walle]

Även 17-40/4L snöper åt bländaren en liten aning när man zoomar mot 17mm. Jag har idiotförklarats många gånger av duktiga fotografer, när jag har berättat att den funkar så, som bestämt hävdat att det är ett optiskt fenomen. Trots att man faktiskt utan några större besvär faktiskt ser själva bländarbladen och hur de rör sig i förhållande till varandra.