Bildrättighet som anställd (ej fotograf)?

[brutusostling]

Det här låter kanske grymt: men hade jag plåtat med en arbetsgivares kamera på betald arbetstid hade jag aldrig bråkat om att få betalt en gång till. Men jag betonar: för mig är detta inte en juridisk fråga, juridiskt sett kan man kanske bråka.

Att man sedan kan ha en konflikt om något annat är en annan sak och har inte med detta att göra.

Att ta betalt två gånger tillhör inte den praxis jag vill se uppmuntras -- då får vi till slut en ekonomi där ingen kan lita på den andre. Och den samhällsekonomin lär inte bli framgångsrik. För någon.

Jag hade möjligen på ett vänligt sätt bett dem skriva mitt namn som fotograf vid en bild.

Men jag vill betona att jag kanske är litet gammaldags.

 

[vonD]

brutusostling skrev:
Det här låter kanske grymt: men hade jag plåtat med en arbetsgivares kamera på betald arbetstid hade jag aldrig bråkat om att få betalt en gång till. Men jag betonar: för mig är detta inte en juridisk fråga, juridiskt sett kan man kanske bråka.

Hej Brutus!
Tack för ditt svar!

Klart frågan har flera sidor, ingenting är svart eller vitt. Som jag skrev längre upp så först uppmanade jag dem att namge mig eller ta bort bilderna. Åberopade mao den ideella rätten till namnangivelse utan att sätta ekonomiskt krav. Så girighet kan kanske uteslutas? Detta ignorerades till utsatt datum som var satt med god mariginal, varpå ekonomisk krav ställdes.

Vad gör du då? Det beror på dig som person samt på motparten och andra omständigheter. Men eftersom detta är ett motdrag till motparten fackförbundets tidigare drag är det en juridisk och framför allt principiell fråga för dem inblandade. Att man sedan sätter ett pris på ärendet är kanske för att markera för motparten att ignorering av den ideella rätten har ekonomiska konsekvenser. Hur kan du annars sätta press på dem? Med snälla ord? Med Flower Power?

Så jag lär ana viss moralisk rätt bakom mitt krav på ersättning förutom den juridiska. Staffan Teste (Bildombudsmannen) ser möjlighet till framgång och är villig att sätta sig i frågan, men jag tänker efter in i det sista, för det kostar engagemang, gråa hårstråar, tid och magsår.
En seger som man oftast inte har råd med.

Så detta är en i hög grad moralisk, principiell och juridisk fråga.

mvh/Attila

 

[brutusostling]

Lycka till!

Hej,

det var snålt av dem att inte sätta ut namn.

Jag är kanske en sån där som helst undviker konflikter --de kostar oftast precis som du säger för mycket för mig personligen.

Jag brukar dessutom uppnå mycket mer genom en försiktig taktik, kräver jag något istället för att bara be om det kan jag räkna med att "motparten" uppfattar det som en aggressiv handling och uppträder aggressivt tillbaka.

Men ibland måste man kräva saker och uppträda aggressivt -- tyvärr.


Lycka till i förhandlingarna!

Brutus

 

[froderberg]

Det är bara när du är anställd som fotograf som företaget har rätt att fritt använda bilderna inom koncernen.

Om du fotograferar på uppdrag i tjänsten men där fotografering inte är din egentliga uppgift får bara bilderna användas som avtalats, alla annan användning ska betalas. Det spelar ingen roll vem som betalat vad. Bilderna får bara användas som avtalats.

Om du plåtar på eget initiativ måste företaget betala för varje bild vid varje tillfälle.

Du har alltid kvar din ideella rätt som fotograf även om någon köper den kommersiella rätten. Därför kan du alltid stoppa en publicering med hänsyn till till den idella rätten. Det är bara att säga att du inte vill att dina bilder ska förknippas med företaget mer, att du inte trivs med det.

Jag har fått detta utrett av en jurist och kan mejla dokumentet när jag är på jobbet nästa gång.

Det är viktigt att företaget erkänner att detta faktiskt är de regler som gäller. Sen kan ni utifrån detta göra er överrenskommelse. Att företaget erkänner sina fel och att de inte fortätter göra fel tycker jag är viktigare än pengar hit och dit. En räkning kan dock vara ett medel att nå dit. Jag tycker definitivt att du ska varas beredd att förhandla om fakturan när de väl erkänt sina fel.

 

[froderberg]

brutusostling skrev:
Det här låter kanske grymt: men hade jag plåtat med en arbetsgivares kamera på betald arbetstid hade jag aldrig bråkat om att få betalt en gång till. Men jag betonar: för mig är detta inte en juridisk fråga, juridiskt sett kan man kanske bråka.

Jag hade skickat en faktura som en stridsåtgärd. När arbetsgivaren väl erkänt att de gjort fel och rättat till det som återstår att rätta till kan man styka fakturan. Tyvärr krävs det ibland konkreta protester som får dem att inse att det är allvar.

 

[Yoohan]

Attila Gál

... till min uppfattning ...

Det känns som hela poängen med att fakturera företaget handlar om att du är sne för att dem avskedade dig, eller behandlade dig illa, och du såg chansen att använda lagen för att "ge igen"? Har jag missuppfattat eller är det såhåär det ligger till?

För inte låter det väl i dina öron vettigt att kräva 50 lax för några digitalfoton du bränt av i en hotellreception på din fikapaus? 50.000 ex moms, det låter som 3 månadslöner för en hotell-receptionist, och med detta i ryggsäcken blev jag helt plötsligt väldigt intressera av att se bilderna.

However, det är inte hit jag vill komma, dit jag vill komma är att rättsystemet urholkas pga. sånt här... rättsystemet belastas med en massa skitsaker medans mördare, våldtäktsmän, pedofiler, rattfyllerister och barnmisshandlare går fria, eller får tid på sig att dra till thailand innan dem kan häktas. Allt för att någon annan minsann ska bevisa sin rätt.... i Efterhand. Jag är ledsen, men jag tycker bara sådant här är väldigt töntigt.

Om du kännde till lagen, publikationen, och förfarandet när du tog bilden, så varför börjar du strida så lång tid efter? Principer i all ära, men i paritet till vad?

PS. Länka gärna till sidan/bilderna, jag är som sagt lite nyfiken av mig.

Peace Out.