Beskärning - standardformat eller "frispel"

[fredrikb81]

Vet inte om detta blir rätt forumavdelning, men det kan nog funka.

Apropå beskärning av bilder: Själv känner jag mig ofta mentalt begränsad av "standardformat" (dvs. 2/3, 3/4, 5/7 etc.). Helst använder jag mig av 2/3 eftersom det är så mina originalfiler kommer ut. Jag känner mig alltid lite besvärad när jag börjar dra i kanterna helt utan "kontroll".

Hur resonerar ni andra? Har ni någon relation till standardformaten, eller kör ni hej vilt?

 

[Helmetrock]

Hej vilt

 

[fredrikb81]

Jag kanske skulle försöka släppa sargen då...

 

[Rommel]

Oftast kör jag på originalmåtten. Men är inte låst av dom. Beror på motiv och användningsområde.



/Stefan R. Nilsson
Http://digitaliz.se
Http://blogg.digitaliz.se

 

[Lars_E]

Jag försöker hålla mig till 3/4, 6/7 och kvadrat.
Panoramor, då ska det vara låångt på ena sidan men jag är lösare i tänket.
Det är inte det jag vanligtvis sysslar med heller.

Nu är det inte huvudsyftet att hålla formatet och det farligaste som finns är att låta principer bestämma så det blir en hel del avsteg.
Däremot är det bra att ha i bakhuvudet, det hjälper till när man står där och funderar hur man ska attackera ett motiv. Även om slutresultatet inte blir alls något i närheten.

Varför formaten då?
3/4
Alla bilder jag tar blir ju 2/3 men jag försöker få lite luft i långsidorna så att jag kan skriva ut en förstoring utan att sabba kompositionen. Alla vanliga utskriftsformat är ju litet knubbigare än 2/3.
50/70cm är en vanlig och trevlig storlek på utskrifter som det går att få tag på billiga ramar till.

6/7 och kvadrat.
Bara för att jag älskar gamla foton med taskig gråskala
Skämt åsido, det finns en väldokumenterad charm i kvadraten men ibland tycker jag det blir lite mjäkigt. Då funkar en litet "felaktig" kvadrat så mycket bättre.
Gärna på fel ledd, det brukar kunna ge en viss laddning.

Annars får man tänka litet på var bilden hamnar.
Wordpresshuvuden är en genre

Det här är också lättare att vara bestämd med när man tänker på saken snarare än när man står där bakom kameran

 

[Makten]

Om jag beskär så gör jag det endast för att motivet ska framstå som estetiskt mer tilltalande. Det vore då ganska dumt att hålla sig till färdiga mallar, men oftast blir proportionerna nånstans kring 4:3 från digitalkamerans eländiga 3:2-sensor.

 

[Erik Schalin]

Vi hade en äldre herre i Bankeryds fotoklubb som var MYCKET duktig.
Varje år gjorde han en resa ngnstans i världen och brukade visa upp ett bildspel av dia.
Fantastiska bilder.
Men det var inte bara bilderna utan det var en rytm i visningen som var behaglig.
EN gång bad han om ursäkt för att han var tvungen att vända kameran på fel håll.
Han visade bilder på redwoodträden i USA.

Och plötsligt blev det så uppenbart varför en beståndsdel av hans rytm alltid var behaglig.
Alla bilder var samma format och lika stora på duken.

 

[fredrikb81]

Vi hade en äldre herre i Bankeryds fotoklubb som var MYCKET duktig.
Varje år gjorde han en resa ngnstans i världen och brukade visa upp ett bildspel av dia.
Fantastiska bilder.
Men det var inte bara bilderna utan det var en rytm i visningen som var behaglig.
EN gång bad han om ursäkt för att han var tvungen att vända kameran på fel håll.
Han visade bilder på redwoodträden i USA.

Och plötsligt blev det så uppenbart varför en beståndsdel av hans rytm alltid var behaglig.
Alla bilder var samma format och lika stora på duken.

Intressant!

 

[Erik Schalin]

Intressant!

Ja och det är mycket tänkvärt om man skall ställa ut bilder.
Framförallt om man är många.

 

[aasaboe]

Och plötsligt blev det så uppenbart varför en beståndsdel av hans rytm alltid var behaglig.
Alla bilder var samma format och lika stora på duken.

Det är stor skillnad vid olika sätt att presentera bilderna, citatet visar på hur det nog upplevs av de allra flesta vid visning på duk eller skärm. För utskrifter och böcker är det helt annorlunda, inte minst böcker kan må bra av skiftande format, både i form och storlek.

 

[Erik Schalin]

Det är stor skillnad vid olika sätt att presentera bilderna, citatet visar på hur det nog upplevs av de allra flesta vid visning på duk eller skärm. För utskrifter och böcker är det helt annorlunda, inte minst böcker kan må bra av skiftande format, både i form och storlek.

Nej det ser normalt väldigt hattigt ut i böcker.
Framförallt om samma uppslag har olika format.
Men det är vad JAG tycker.

Tittar man i de finare tidningarna så väljer de normalt konsekvent.

 

[aasaboe]

Nej det ser normalt väldigt hattigt ut i böcker.
Framförallt om samma uppslag har olika format.
Men det är vad JAG tycker.

Tittar man i de finare tidningarna så väljer de normalt konsekvent.

Jag hade tänkt lägga till "säger en som just gjort två böcker med allt i samma format" ;-) Men nog finns det tillfällen när det kan vara både motiverat och snyggt med olika bildformat? Tänker man på fotoböcker i stil med "uppvisning" håller jag nog med dig även om jag kan tänka mig undantag, men nu när jag skall göra en egen bok med fjärilsbilder har jag tänkt prova med olika format och storlek, mer än en bild per sida. Hur det blir får framtiden utvisa, jag har just börjat samla ihop tänkbart bildmaterial, jag riktigt hör hur det rasslar tomt i "lådan" när jag lägger till bilder i Lightroomsamlingen ;-)

Även för utskrifter kan ändamålen ge olika utformning, du tog upp utställning och där kanske man skall akta sig för att bluddra för mycket, inte minst om man är flera som du skrev. Hemma på väggarna är en annan sak, det blir nästan konstigt om allt är i samma storlek som jag ser det.

Ändamålet får helga storleken, eller hur det nu var ;-)

 

[Agent00soul]

Jag brukar låta motivet styra. Bilder med en massa tom asfalt/gräs/grus i förgrunden blir aldrig kul. Givetvis ska man försöka undvika sådant redan i fotograferingstillfället men ibland går det inte att kombinera med resten av bildidén.

 

[gorse]

Det starkaste skälet till att hålla sig till standardmåtten är att färdiga pappersramar och vanliga ramar passar direkt. Vill man inte spendera så mycket pengar på sina monteringar så finns det ganska billiga pappramar på tex claes olhsson. Andra skälet är lite mer vagt, att nån har tänkt ut att proportionerna skall vara av någon sorts harminisk natur på standardmåtten. Om detta kan säkert diskutera för evigt.

Starkaste skälet till fristajla med beskärningen att är beskärningen kommer ingå som en väsentlig del av kompostionen (det är ifs standardmåtten med). Motivet är av sådan karaktär att standarmåtten inte gör bilden rättvisa. Då får man frångå standardmåtten. Jag är åsikten att man skall (som vanligt) beskära efter vad som passar bäst och att det är beskuret med eftertanke. Jag tycker att om man inte beskär efter standardmått skall det inte råda någon tvekan om varför man valt att inte göra det.

Helt på frihand på alla led tycker jag kan se rätt slarvigt ut och planlöst ut. Om man tänker sig, man öppnar bilderna om ett par år när man utvecklats lite mer, ser det fortfarande bra ut eller kommer man tänka "Hur tusan kunde jag beskära så dumt?"

 

[AFJ]

Hur resonerar ni andra? Har ni någon relation till standardformaten, eller kör ni hej vilt?

Jag beskär nästan alltid till något "fast" format. För närvarande har jag en period där jag gillar 4x5 men många bilder blir i 2:3.

Ytterst sällan beskär jag till ett "fritt" format. Det kan hända om det är en felkomponerad bild men som hände har ågon form av värde men ändå innehåller något som jag absolut vill ta bort.

 

[Drogen]

Tidigare använde jag i stort sett alltid fritt format. När jag senare gick tillbaka och tittade på bilder så gav de i de flesta fall ett ganska rörigt intryck. Numera använder jag 3x2, 4x5 och 1x1 i säkert 90% av fallen. Lite beror det nog också på att jag har blivit bättre på att komponera direkt i kameran. Behovet av att beskära har helt klart minskat.