Behöver man ljusmätare när man använder studioblixtar
- Trådstartare ramses2
- Start datum
gorse
Aktiv medlem
Jag titulerar mig ständig nybörjare men man behöver ingen ljusmätare för studioblixtar. Eftersom alla mina prylar är köpta billigt och begagnat så passar ingenting utan jag får vara lite uppfinnare och prova mig fram. Så det går utmärkt att prova sig fram om någon är tålmodig med att stå modell för experimentande och inte förväntar sig bilder.
Prova Manuellt 1/180 sek (om kameran klarar det) och bländare 8. Ta en bild och kolla på displayen och histogrammet. Satt histogrammet bra så grattis, annars reglera exponeringen med rattarna på blixten eller bländaren. Blir det halva bilder valde du för kort tid på slutartiden, så byt till 1/150 eller 1/125 tills det ser bra ut. Ser det bra ut, så är det bra.
Mina nybörjarmisstag du kan bespara dig är att inte ha modellen för nära bakgrunden så det blir slagskugga mot bakgrunden och att verkligen prova att flytta runt blixtarna och kolla hur det blir. Lustigt nog blir det mjukare ljus om man går närmare (om man har softbox). Gamla tanter brukar inte gilla släpljus i ansiktet och drar sig inte ett ögonblick att tala om det, rynkor liksom, medan herrar ser väldig spännande ut i släpljus. Se upp med att det gärna blir slagskugga i bortre ögonvrån närmast näsroten. Svårt att lägg märke till som nybörjare.
Och om det finns plats så ha så mycket tele som rummet medger. Tanter ser tjocka ut med vidvinkel och talar gärna om det hela tiden. Och snubbla inte på sladdarna. Kan bli dyrt. Lägg i så fall ifrån dig kameran på golvet direkt men även vältande blixtar kan också bli dyrt.
Prova Manuellt 1/180 sek (om kameran klarar det) och bländare 8. Ta en bild och kolla på displayen och histogrammet. Satt histogrammet bra så grattis, annars reglera exponeringen med rattarna på blixten eller bländaren. Blir det halva bilder valde du för kort tid på slutartiden, så byt till 1/150 eller 1/125 tills det ser bra ut. Ser det bra ut, så är det bra.
Mina nybörjarmisstag du kan bespara dig är att inte ha modellen för nära bakgrunden så det blir slagskugga mot bakgrunden och att verkligen prova att flytta runt blixtarna och kolla hur det blir. Lustigt nog blir det mjukare ljus om man går närmare (om man har softbox). Gamla tanter brukar inte gilla släpljus i ansiktet och drar sig inte ett ögonblick att tala om det, rynkor liksom, medan herrar ser väldig spännande ut i släpljus. Se upp med att det gärna blir slagskugga i bortre ögonvrån närmast näsroten. Svårt att lägg märke till som nybörjare.
Och om det finns plats så ha så mycket tele som rummet medger. Tanter ser tjocka ut med vidvinkel och talar gärna om det hela tiden. Och snubbla inte på sladdarna. Kan bli dyrt. Lägg i så fall ifrån dig kameran på golvet direkt men även vältande blixtar kan också bli dyrt.
Ljusdans
Aktiv medlem
En av få anledningar idag att köra med ljusmätare är om du behöver återskapa samma exponering vid olika tillfällen. Ex kritiska headshots där allt måste se likadant ut, eller 3000 produktbilder (som du förmodligen gärna slipper justera exponeringen på bild för bild i efterhand ;-))
Är du som de flesta av oss i sitsen att morgondagens bild inte måste se likadan ut som dagens går det lika bra att titta på histogrammet.
Håll koll på rödkanalen om du fotograferar människor. Den sticker (oftast!) före de övriga!
Är du som de flesta av oss i sitsen att morgondagens bild inte måste se likadan ut som dagens går det lika bra att titta på histogrammet.
Håll koll på rödkanalen om du fotograferar människor. Den sticker (oftast!) före de övriga!
snap01
Aktiv medlem
om du ska använda flera blixtar o vill kunna ställa in olika styrkor o veta att det tex skiljer exakt 3 steg mellan bakgrunds blixtljuset o sedan tex 1 steg mellan två blixtar snett framifrån då är en lusmätare bra. Och som ljusdressyr skrev så är det bra om du vill kunna återskapa exakt samma ljus som vid ett tidigare tillfälle men om jag ska vara helt ärlig så använde jag min ljusmätare konstant på analoga tiden o missar jag att ta med den idag så överlever jag utan. Så i ditt fall med två blixtar bara så skulle jag säga att du klarar dig utan o du kommer märka längre fram om du behöver en för finlir eller ej.
gorse
Aktiv medlem
Ove, kan man inte exponera en blixt i taget för att se vilken blixt som täcker vilket område (om man har gott om tid)? Om nu inte antalet steg är kritiskt?
Sen är frågan om ljusmätare är första prylen man skall köpa efter det man packat upp sina nyanskaffade blixtar. Jag kan tycka att det blir lite för mycket matrialsport och för lite kreativtet med fotandet om man fokuserar på alla rattar och inställningar.
Ja, det har jag också märkt. När jag öppnar bilder i fotoshops rawkonverterare så är röda kanalen nästan alltid blinkvarnad i default-läge men går ofta att trimma till, ibland enbart med recovery. Vad gör man åt det? Exponerar ännu lägre?
Sen är frågan om ljusmätare är första prylen man skall köpa efter det man packat upp sina nyanskaffade blixtar. Jag kan tycka att det blir lite för mycket matrialsport och för lite kreativtet med fotandet om man fokuserar på alla rattar och inställningar.
Håll koll på rödkanalen om du fotograferar människor. Den sticker (oftast!) före de övriga!
Ja, det har jag också märkt. När jag öppnar bilder i fotoshops rawkonverterare så är röda kanalen nästan alltid blinkvarnad i default-läge men går ofta att trimma till, ibland enbart med recovery. Vad gör man åt det? Exponerar ännu lägre?
Karl2
Aktiv medlem
Alla minns väl: bländartal x avstånd (m) = ledtal.
Eller: ledtal / avstånd = bländartal.
Om man funderar över det där för varje lyckad exponering och samlar resultaten bakom örat, kommer man att också få en slags matematisk erfarenhet. Den erfarenheten är sedan till hjälp när man planerar en ny belysningssituation.
Eller: ledtal / avstånd = bländartal.
Om man funderar över det där för varje lyckad exponering och samlar resultaten bakom örat, kommer man att också få en slags matematisk erfarenhet. Den erfarenheten är sedan till hjälp när man planerar en ny belysningssituation.
snap01
Aktiv medlem
jag säger inte att ts ska köpa en expomätare jag har min sedan analoga tiden o använder den när jag vill få ha stenkoll på ljusättningen om jag tex ska fortsätta med jobbet andra dagar. Om du vill ha ett ljus på bakre fonden typ high key tex 3 steg ljusare då ser du det på mätaren för du får du exakt bländarvärde angivet. Om man tex har två blixtar snett framifrån från varsin sida o vill ha kolla på exakt hur mycket ljus det skiljer mellan dom så tycker jag att en ljusmätare är bra visst du kan ta ena blixten på styrka 5 den andra tex 6 men om man vill verkligen veta exakt vad som skiljer så är en ljusmätare inte fel men som sagt var visst man kan klara sig utan men man får lite mer exakta tal på hur ljuset är ställt vilket kan vara en fördel om man behöver sätta ett exakt lika ljus senare.
Men i ts fall så behövs ingen ljusmätare för dels så kör han bara med 2 blixtar jag kan ibland använda upp till 5 st beroende på vad jag fotar.
pellepiano
Aktiv medlem
Förutsatt att man inte använder en mängd olika ljusmodifierare, annars kan det bli hur mycket kombinationer som helst att hålla reda på.
Och ledtal baseras väl på mätning utan paraplyer och softboxar, raster eller vad man nu har på blixtarna. Och beror dessutom på utlysningsvinkel som är beroende på reflektor bl a..
gorse
Aktiv medlem
Jo, Ove. Det finns mycket prylar jag skulle vilja ha och min fråga var om det gick. Och du säger det går, så jag är nöjd med svaret. Tack. Klart det är värdefullt om man har en ljusmätare. Jag har ingen.
Om jag i generella termer skall beskriva min fotohobby. Jag är jätteamatör med billiga begagnade grejor och använder det jag hittar hemma och gaffatejp men min bekantskapskrets som itne fotar tror jag har superutrustning. Och även jämfört med en del av mina bekanta i fotoklubben kan det se ut som jag massa grejor. Så är det inte. Min sammanlagda utrustnings värde är säkert ungefär lika som den dyra paket-kameran med några extra linser och en märkesblixt, ungefär som mina kompisar har. Jag tycker inte det gör något, jag har roligt med mina B-grejor och det blir rätt så skapligt med emellanåt. Man lär sig mycket och jag gör anspråk på att kunna nyttja sämre grejor till min fördel. Man lär sig mycket med manuellt. Det enda som är lite pinsamt är när jag lyckas locka hem en fotomodell till mina blixtar som trängs med tvättkorgar, hon får byta om bakom tvättmaskinen, och jag måste röja undan sportväskor och golvmoppar. Då tvivar modellen men brukar bli rätt nöjd i efterhand i alla fall.
Som exempel, jag använder min hotshoe-blixt med en såndär blixttrigger som tredje blixt för att lysa upp bakgrunden lite. För att få lite vinjett så har jag trätt en gammal whiskey-fodral över blisten. Jag kan inte se hur det blir i förväg utan måste prova mig fram, sikta och ställa ner styrkan. Blixt-fan har ovanan att stänga av sig efter ett tag för att spara på batterier. När jag knäpper på den igen, har den glömt mina inställningar och fyrar av full ös vilket jag inte alltid uppmärksammar. När jag tröttat på att ställa in den igen för femtionde gången satts jag lite svart tejp delvis över blixten istället och sen får den blixtra fullt bäst den vill. Funkar förbaskat utmärkt.
Men jag säger nog som ledaren i nån fototidning skrev den här månaden, att det är bättre investerade pengar att köpa en skärmkalibratorapparat hellre än ett batterigrepp till kameran. Men av nån anledning köps det bra mycket fler batterigrepp än kallibreringapparater med motiveringen att man kan hålla kamera bättre. Men, rent kvalitativt skulle en kalibreringsmaskin höja nivån flera hästlängder jämfört med batterigreppet.
Vad det nu har med blixtar att göra? Kanske fler olika softboxar, dukar och reflektorer gör mer nytta hos en studioamatör än en ljusmätare? Bara en sån enkel sak att spänna ett vitt lakarn i en dörröppning och ställa blixten bakom kan ge spännande bilder, vad vet jag. Ett lakarn är billigt och kreativt. Beror på vad man vill uppnå. När man fått testa lite brukar det klarna.
Om jag i generella termer skall beskriva min fotohobby. Jag är jätteamatör med billiga begagnade grejor och använder det jag hittar hemma och gaffatejp men min bekantskapskrets som itne fotar tror jag har superutrustning. Och även jämfört med en del av mina bekanta i fotoklubben kan det se ut som jag massa grejor. Så är det inte. Min sammanlagda utrustnings värde är säkert ungefär lika som den dyra paket-kameran med några extra linser och en märkesblixt, ungefär som mina kompisar har. Jag tycker inte det gör något, jag har roligt med mina B-grejor och det blir rätt så skapligt med emellanåt. Man lär sig mycket och jag gör anspråk på att kunna nyttja sämre grejor till min fördel. Man lär sig mycket med manuellt. Det enda som är lite pinsamt är när jag lyckas locka hem en fotomodell till mina blixtar som trängs med tvättkorgar, hon får byta om bakom tvättmaskinen, och jag måste röja undan sportväskor och golvmoppar. Då tvivar modellen men brukar bli rätt nöjd i efterhand i alla fall.
Som exempel, jag använder min hotshoe-blixt med en såndär blixttrigger som tredje blixt för att lysa upp bakgrunden lite. För att få lite vinjett så har jag trätt en gammal whiskey-fodral över blisten. Jag kan inte se hur det blir i förväg utan måste prova mig fram, sikta och ställa ner styrkan. Blixt-fan har ovanan att stänga av sig efter ett tag för att spara på batterier. När jag knäpper på den igen, har den glömt mina inställningar och fyrar av full ös vilket jag inte alltid uppmärksammar. När jag tröttat på att ställa in den igen för femtionde gången satts jag lite svart tejp delvis över blixten istället och sen får den blixtra fullt bäst den vill. Funkar förbaskat utmärkt.
Men jag säger nog som ledaren i nån fototidning skrev den här månaden, att det är bättre investerade pengar att köpa en skärmkalibratorapparat hellre än ett batterigrepp till kameran. Men av nån anledning köps det bra mycket fler batterigrepp än kallibreringapparater med motiveringen att man kan hålla kamera bättre. Men, rent kvalitativt skulle en kalibreringsmaskin höja nivån flera hästlängder jämfört med batterigreppet.
Vad det nu har med blixtar att göra? Kanske fler olika softboxar, dukar och reflektorer gör mer nytta hos en studioamatör än en ljusmätare? Bara en sån enkel sak att spänna ett vitt lakarn i en dörröppning och ställa blixten bakom kan ge spännande bilder, vad vet jag. Ett lakarn är billigt och kreativt. Beror på vad man vill uppnå. När man fått testa lite brukar det klarna.
Ljusdans
Aktiv medlem
Om det behövs. Jag har inga problem med att låta rödkanalen "klättra" ytterst lite mot histogrammets högerkant - men aktar mig för att låta den dra iväg.
I praktiken ligger jag ofta 1 EV under ETTR-exponering. Egentligen inte medvetet, men jag märker ofta att jag "fegat" lite, och jag gissar att det delvis har med ovanstående att göra.
gorse
Aktiv medlem
Ok. Jag måste erkänna att jag ibland har lite svårt att se att rött slår i väggen åt höger om jag bara tittar på bilden utan hjälpmedel. Då struntar jag i det om blinkvarningen är begränsad till bara några få områden. Jag tycker att bilderna tappar rätt mycket färg om jag verkligen deperat försöker motverka att rött går i taket.
abcxyz
Aktiv medlem
För mig underlättar det tusenfalt med en ljusmätare. Skulle nog inte orka hålla på med studiofoto i längden utan en redig ljusmätare. Av någon anledning är dock dessa svindyra att köpa i Sverige. Jag köpte en Sekonic L-358 för 1720 kr inklusive frakt från Dzone2. Snabb och smärtfri leverans. I Sverige kostar samma modell 3699 kr hos Cyberphoto, vilket verkar vara den billigaste leverantören.
Sekonic L-358: http://www.sekonic.com/Products/L-358/Overview.aspx
Dzone2: http://stores.ebay.com/dzone2digitalshop
Sekonic L-358: http://www.sekonic.com/Products/L-358/Overview.aspx
Dzone2: http://stores.ebay.com/dzone2digitalshop
Ljusdans
Aktiv medlem
Håller med om färgbiten. Särskilt hudtoner tycker jag tål väldigt lite underexponering innan det drar iväg när jag kompenserar i efterhand i min råframkallare (Aperture).
Det som funkat bäst för mig hittills har varit att träffa så högt som möjligt med exponeringen utan att fräta ut hudtoner, och sedan hellre ta ner exponeringen lite i efterhand.
Har kameran en histogram-vy med separata histogram för R, G och B underlättar det avsevärt.
Sen gäller det att lära sig exakt vad det är i histogrammet som klipper. Att en lampa eller ett blänk i bakgrunden fräter ut gör ju inget, och den kan ligga rätt ensam på sin "planhalva" av histogrammet - inte sällan finns det gott om utrymme till nästa sak fräter.
