Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Att fotografera folk som inte vill bli fotograferade

Produkter
(logga in för att koppla)

Fotogenisk.se

Aktiv medlem
Så tycker jag också men i pedofiljaktens hysteri tror jag fortfarande det är dåligt omdöme att ställa sig utanför staketet på ett dagis eller skola och fota ungar.

Jag hävdar fortfarande att om man har rent mjöl i påsen har man inget att oroa sig för även från pedofilrädda. Jag fotar minderåriga ganska ofta i modellstil, typ facebookbilder, både i studio och utomhus. Ibland följer föräldrarna med och ibland är det bara kompisar som följer med.

Skulle jag passera en skola där barn kör med radiostyrda bilar eller bygger koja eller åker skateboard och solen står rätt och det känns som en bra bild, så skulle jag inte tveka att lyfta kameran för att ta några bilder. Det är bara det ljus som reflekteras mot mig som jag registrerar och tar med mig hem.

Som bröllopsfotograf är det svårt att inte få med några barn när man fotar på kyrktrappan, kramkalaset eller liknande. Det kan däremot vara en fördel att få med bilder på några barn som leker och gungar på festen och skicka de bilderna till brudparet.

I lagens mening finns ingen skillnad mellan barn och vuxna för vardagsbilder eller modellbilder, så länge det inte gäller porr, och det har jag aldrig fotat.
Så åldern har ingen betydelse för vem jag får fota.

Och där det inte är fotoförbud får jag fota alla, även mot deras vilja. Men det är mest på bröllop där jag ska dokumentera alla gästerna som det är bilder mot deras vilja.

Foto är som en fjärilssamling för mig. Jag samlar på mig en massa nya vackra ansikten, för att jag kan och tycker det är kul. Det ger mig chansen att kunna ge de flesta deras livs hittills bästa bilder på sig själva också. Alla vinner.

/F
 
Senast redigerad av en moderator:
Jag hävdar fortfarande att om man har rent mjöl i påsen har man inget att oroa sig för även från pedofilrädda. Jag fotar minderåriga ganska ofta i modellstil, typ facebookbilder, både i studio och utomhus. Ibland följer föräldrarna med och ibland är det bara kompisar som följer med.
[...snip...]

Ser ut som jag funnit en bror i dig. Tyvärr är pedofilrädda inte att leka med, men jag håller fullt och fast med. Jag vet inte när det blev så, men till och med på det här forumet, fotosidan, har jag sett folk som hotat med knytnävarna om man någon närmade sig en lekpark med kamera.
 
...
Tyvärr är pedofilrädda inte att leka med,
...

Den här utvecklingen med en klart överdriven rädsla för pedofiler är riktigt otäck.
Visst kan jag förstå att föräldrar vill skydda sina barn mot pedofiler.
Det förstår jag till 100%, men samtidigt så tar för rädslan för pedofiler en del uttryck som inte är särskilt trevliga.
Bara en sådan sak som att en man som jobbar med barn blir med automatik misstänkt och ifrågasatt.

När jag i höstas jobbade som skolfotograf så träffade jag endast på tre män i förskolorna ("dagis") på hela projektperioden (2,5 månader).

Dock så blev jag väl bemött av "dagisfröknarna". En del av dem ville tom att jag skulle börja jobba hos dem.
Lite [OT] kanske, med det skulle helt klart behövs fler män än det finns idag på förskolorna.
I dagsläget är det mindre än 1%...

Kan väl tillägga att för den som gillar att arbeta med människor, gillar fotografering, och är barnkär.
Så är skolfoto ett riktigt kul jobb :)
 
Ser ut som jag funnit en bror i dig. Tyvärr är pedofilrädda inte att leka med, men jag håller fullt och fast med. Jag vet inte när det blev så, men till och med på det här forumet, fotosidan, har jag sett folk som hotat med knytnävarna om man någon närmade sig en lekpark med kamera.
Bor utomlands, och denna hysteri finns inte här.

Ska man fota tjejer på stan är det dessutom bra att bjuda på godis har jag hört från flickvännen. Jag har dessutom sett det in action i höstas. I Sverige hade det blivit dödsrubriker i tidningen.
 
Bor utomlands, och denna hysteri finns inte här.

Ja, du bor inte i utomlands-England i så fall. Här är det så hysteriskt att jag ständigt får höra av andra fotografer att jag är 'modig' när jag har fått nåt barn på bilden. Antar att jag som tappert leende äldre kärring klarat mig utan våldshot, för den saken, hittills. England har blivit ett av de värsta ställena för fotografering. Är det inte pedofiler man räds så är det terrorister, konsttjuvar, eller paparazzi, eller så blir man misstänkt för att försöka göra pengar på folk eller deras egendomar. Vad exakt dom tänker sig är oklart, men att man fotograferar vardagsvyer för sitt höga nöjes skull verkar ligga utom folks fattningsförmåga.
 
Ja, du bor inte i utomlands-England i så fall. Här är det så hysteriskt att jag ständigt får höra av andra fotografer att jag är 'modig' när jag har fått nåt barn på bilden. Antar att jag som tappert leende äldre kärring klarat mig utan våldshot, för den saken, hittills. England har blivit ett av de värsta ställena för fotografering. Är det inte pedofiler man räds så är det terrorister, konsttjuvar, eller paparazzi, eller så blir man misstänkt för att försöka göra pengar på folk eller deras egendomar. Vad exakt dom tänker sig är oklart, men att man fotograferar vardagsvyer för sitt höga nöjes skull verkar ligga utom folks fattningsförmåga.
Nej, Japan är befriat från detta beteende.
 
Ser ut som jag funnit en bror i dig. Tyvärr är pedofilrädda inte att leka med, men jag håller fullt och fast med. Jag vet inte när det blev så, men till och med på det här forumet, fotosidan, har jag sett folk som hotat med knytnävarna om man någon närmade sig en lekpark med kamera.
Det känns som att 80-talisterna (jag är 89:a) var de sista barnen som ensama fick prata med främmande människor på samhället och även bli bjuden på godis av snälla gubbar och tanter. Det är som att man blundar för att största hoten är extremt överrepresenterat i barnens närhet så som familj och släkt och därför attackerar allt runtomkring sig som verkar hotfullt istället. Detta kan knappast vara bra för barnen som får med sig mängder av missvisande fördomar om så som "fula gubbar".

En eloge till er som vågar bryta den muren och ta debatten. I mina ögon är det precis vad som behövs, en faktisk utmanare till bilden massmedia och samhället ger. Jag som trott att människor som vid detta laget är uppvuxna med denna typ av senstionsjournalistik skulle lärt sig genomskåda denna.
 
Den här utvecklingen med en klart överdriven rädsla för pedofiler är riktigt otäck.
Visst kan jag förstå att föräldrar vill skydda sina barn mot pedofiler.
Det förstår jag till 100%, men samtidigt så tar för rädslan för pedofiler en del uttryck som inte är särskilt trevliga.
Bara en sådan sak som att en man som jobbar med barn blir med automatik misstänkt och ifrågasatt.

När jag i höstas jobbade som skolfotograf så träffade jag endast på tre män i förskolorna ("dagis") på hela projektperioden (2,5 månader).

Dock så blev jag väl bemött av "dagisfröknarna". En del av dem ville tom att jag skulle börja jobba hos dem.
Lite [OT] kanske, med det skulle helt klart behövs fler män än det finns idag på förskolorna.
I dagsläget är det mindre än 1%...

Kan väl tillägga att för den som gillar att arbeta med människor, gillar fotografering, och är barnkär.
Så är skolfoto ett riktigt kul jobb :)

Inte så konstigt att inga män jobbar där, för det förstsa så satsas det bara på att få in kvinnor på mansdominerade områden, ty nåt annat har feminsiterna ingen vilja om. Och på 90-talet när min klasskompis hade praktik på ett dagis sa personalen rakt ut att han inte skulle ha barnen i knät, för han var kille. Han gick därifrån på dagen och vägrade komma tillbaka.
 
Inte så konstigt att inga män jobbar där, för det förstsa så satsas det bara på att få in kvinnor på mansdominerade områden, ty nåt annat har feminsiterna ingen vilja om. Och på 90-talet när min klasskompis hade praktik på ett dagis sa personalen rakt ut att han inte skulle ha barnen i knät, för han var kille. Han gick därifrån på dagen och vägrade komma tillbaka.
Min dotter gick på dagis i Umeå, i början på 90-talet. Deras manliga 'fröken' (hej Tobbe!) var jättepopulär, både bland ungar, föräldrar och annan personal. Och fotografera fick man också.
(Det var väl lite dumt att säga att feminister inte vill ha män i kvinnligt dominerade jobb? Och hur kom det in i bilden? Är det 'feministerna' som bestämmer vem som jobbar på dagis, vilka regler som gäller där, och är det dom som är orsaken till skräcken för pedofiler och hotar en med stryk om man passerar en barnskock med en kamera? Att diskutera feminism här är helt OT, men påståendet var så befängt att jag tillåter mig denna sidokommentar.)
 
Förutom den/de som inte vill bli fotograferad.

/Karl

Det finns inget som heter "att inte vilja bli fotograferad".

Det är som att säga "att inte vilja bli tittad på".


På stan får du fota ALLA, och deras barn, även mot deras vilja och tillåtelse.

Själva fotandet är en passiv process som inte skadar de objekt som ljuset studsar från.


/F
 
Det finns inget som heter "att inte vilja bli fotograferad".

Det är som att säga "att inte vilja bli tittad på".


På stan får du fota ALLA, och deras barn, även mot deras vilja och tillåtelse.

Själva fotandet är en passiv process som inte skadar de objekt som ljuset studsar från.


/F

Fast nu var det ju faktiskt en hypotetisk privat plats som avsågs, då är det inte allmän plats och fritt fram längre.
 
Det finns inget som heter "att inte vilja bli fotograferad".

Det är som att säga "att inte vilja bli tittad på".


På stan får du fota ALLA, och deras barn, även mot deras vilja och tillåtelse.

Själva fotandet är en passiv process som inte skadar de objekt som ljuset studsar från.


/F

Juridiskt kan du ju ha rätt att fotografera någon på stan men om denne meddelar dig att "jag vill inte bli fotograferad" så är det ju mer än lovligt korkat att fortsätta fotografera.

Jag tycker det är viktigt att rätten att fotografera inte inskränks men samtidigt måste "vi" fotografer agera med hänsyn, annars kommer förbudsivrarna få mer vatten på sin kvarn.
 
Juridiskt kan du ju ha rätt att fotografera någon på stan men om denne meddelar dig att "jag vill inte bli fotograferad" så är det ju mer än lovligt korkat att fortsätta fotografera.

På för sätt är det mer än lovligt korkat att fortsätta fotografera? Och vem bestämmer det?
 
Juridiskt kan du ju ha rätt att fotografera någon på stan men om denne meddelar dig att "jag vill inte bli fotograferad" så är det ju mer än lovligt korkat att fortsätta fotografera.


Varför är det korkat att fota något som är värt att fota? Jag förstår inte det resonemanget.

Tänk alla "fail-videos" på youtube som inte skulle kunna visas eller ens finnas om folk fick bestämma över andras copyrightade material.

Är du fotograf så förstår du vad jag menar.

Ett lodjur i skogen vill säkert heller inte bli fotat, men vem bryr sig liksom. Det skadar inte om jag tar en bild och sätter upp på väggen hemma.

/F
 
Är du fotograf så förstår du vad jag menar.


Är du medmänniska förstår du vad jag menar.

Jämförelsen med lodjur saknar relevans enligt min mening.

OK, för att förtydliga vad jag menade. Visst kan det finnas situationer där det är motiverat att fotografera trots att motivet inte samtycker. Nyhetsvärde, bevisvärde mfl.

Det jag tänkte på när jag skrev "korkat" var situationer i det dagliga livet. Säg att jag är ute på stan, ser en person som jag vill fota, bränner av några bilder, vederbörande kommer fram och säger att denne inte vill bli fotograferad. Då tycker jag det är korkat att framhäva sina juridiska rättigheter. Då tycker jag man bör visa hänsyn och förståelse för motivets önskemål. Framhärdar man sina juridiska rättigheter i en sådan situation missbrukar man rätten enligt min mening.

Eller menar du att man som fotograf alltid skall hålla avtryckaren nere oavsett situationen?
 
På för sätt är det mer än lovligt korkat att fortsätta fotografera? Och vem bestämmer det?

Se mitt förtydligande ovan.

Vem som bestämmer - det gör ju den som som håller i kameran. Även om man har juridiken på sin sidan kan det strida mot moral och etik (och tvärtom).
 
Är du medmänniska förstår du vad jag menar.

Att stå över, och missa en bra bild låter tråkigt i jämförelse.

Lodjuret är inte så off.

Om du tycker det är ok att fota lodjur kanske du tycker det är ok att fota någons okänds hund, och på samma premisser kanske tycker det är ok att fota någons okänds barn, och då tycker du kanske på samma premisser det är ok att fota någon okänd morfars barn och i och med det tycker du på samma premisser att det är ok att fota en mamma, en kvinna och varför inte en pappa, en man.

Och då fotar vi plötsligt alla.

--

Att ta en bild på ett par som går med sin barnvagn nere vid ankdammen, eller en pappa som visar sin son hur man fiskar, eller liknande, ger bra bilder oavsett om man frågar och kanske ännu bättre och naturligare om de inte är medvetna om att de blir fotograferade.

Alternativet är att minnas hur det allt såg ut och springa hem och måla samma sak på en tavelduk för att bevara den känslan.

I det fallet är det enklare med kameror. Instant art.

--

Så bara för att någon på en skola utlyser fotoförbud när någons barn ska ha luciatåg, eller bestämmer att man bara får fota sitt eget barn i luciatåget, eller bestämmer att man får fota, bara man inte laddar upp bilder på internet utan att fråga andras föräldrar... ...så får man använda sitt eget samvete och ta bilden på luciatåget ändå, trots förbud, så man får bilden till sitt fotoalbum. För sin egen och sitt barns skull.

/F
 
Fredrik, frågorna är intressanta men vår kära moderator har tydligen bestämt sig för att vi inte får avvika från ämnet så jag tackar för mig i den här tråden.

God kväll.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar