Ledtal är ett mått på blixtens styrka. Det används dessutom när man ställer in exponeringen manuellt. Med formeln bländare = ledtal / avstånd i meter kan man räkna ut vilken bländare som ska användas. I detta fall ska blixten ställas i läge M vilket inte alla har.

Förr (15-30 år sedan) använde man ofta blixtautomatik med blixtens egen sensor. Man ställer in blixten i läge A och väljer rätt bländare. Blixten känner av ljuset och stänger av sig själv när rätt ljusmängd är uppnådd.

Idag används mest TTL-blixt. Det innebär att kameran mäter ljuset genom objektivet (Through The Lens). En speciell sensor mäter det ljus som reflekteras från själva filmen under exponeringen. När rätt ljusmängd uppnåtts skickar kameran en signal till blixten som stänger av sig. Detta kräver att blixten är anpassad till just den kamerahus man använder. Alla tillverkare har olika standarder på kontakter och signaler. Fördelen med TTL är det inte spelar någon roll vilken bländare man använder eller avståndet. Inom vissa gränser dock.

För att ytterligare förfina blixtexponeringen används diverse kombinationer av mätning före (med förblixtar) och under själva exponeringen. Det är här som begrepp som A-TTL, E-TTL, i-TTL mm kommer in. Här måste jag hänvisa till respektive tillverkare. Vanlig TTL fungerar inte med digitalhus så här kommer specialvarianterna in.

När man väljer blixt ska man tänka på följande:
* blixten måste vara anpassad till kamerahuset
* vilket ledtal behöver jag (högt = stor och dyr blixt)
* blixten måste gå att vinkla uppåt för indirekt ljus (slå ljuset i taket)
* blixten måste gå att vrida i sidled (för indiekt ljus med kameran vertikalt)

Ofta är märkesblixtarna bäst men vissa Sunpak och Sigma kan vara tillräckligt bra och ofta mer prisvärda.