Mer ljus till sensorn med ny teknik från Panasonic
Färgfiltret i en digitalkamera stjäl en stor mängd ljus. Panasonic har utvecklat en teknik utan färgfilter som ska ge högre bildkvalitet.
Dagens färgfilter stjäl mellan 50-70 procent av ljuset (enligt Panasonic) och gör bilden mindre skarp. Ett tydligt exempel på detta är den svartvita kameran Leica Monochrome M som saknar färgfiter och därför ger skarpare bilder och mindre brus än motsvarande färgkamera (Leica M9).
Panasonics teknik Micro color splitter använder små prisman som skickar olika färger till olika pixlar. Detta ger en mycket liten ljusförlust. Tekniken är egentligen inte ny utan används flitigt i professionella videokameror (3 ccd-teknik). Skillnaden är att ingen hittills har gjort det på pixelnivå.
De bästa sensorerna idag har hög effektivitet och det finns inte så mycket utrymme kvar att förbättra ljusegenskaperna mer än kanske ett halvt steg enligt flera bedömare med insikt i sensortillverkning. Utvecklingen koncentreras därför idag på att höja antalet pixlar samt effektivare signalförstärkning och brusreducering.
Om Panasonics teknik går att omsätta i storskalig produktion så kan det innebära ett stort steg i förbättrad bildkvalitet. En annan fördel med tekniken kan användas med billiga standardsensorer.
Längre bort i framtiden kan organiska sensorer med två ultratunna färgskikt bli verkliget. Det är ett annat sätt att slippa undan färgfiltren.
Läs mer
Plusmedlemskap kostar 349 kr per år
11 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Å andra sidan kan man ju inte sitta för evigt och vänta på nästa modell, för det finns ju alltid något nytt i pipeline... ;)
Därför ät det förstås intressant att undersöka andra "energislukare" i omvandlingskedjan från infallande ljus och till lagrad bild, vilket nämns i artikeln. Ifall denna teknik inte kommer att uppvisa märkbara problem i andra avseenden, ex. färgåtergivning eller nåt, så är denna utveckling definitivt mycket intressant. Men det är ju väl känt att många nya idéer som ser fantastiska ut på papperet och kan ge tydliga förbättringar i vissa avseenden, också kan visa sig ha ännu tydligare nackdelar i andra. Foveon-tekniken är ett välkänt exempel på detta, vilket (åtminstone ännu så länge) har förhindrat denna teknik att komma till något annat än en mycket begränsad användning.
Vi får hoppas att detta inte visar sig vara fallet med denna teknik.
.
Visst, färgfiltret tar bort en del av ljuset. Men det skall det ju göra. Den röda sensorn skall ju endast registrera rött ljus (enkelt uttryckt).
Tanken här är tydligen att man skall skicka rött ljus från ett större område till samma sensorpunkt. 3-dubbla det färgade ljuset per detektor.
Jag vet ju inte hur mikro-splittrarna tänks fungera, men med tanke på ljusets våglängd etc. låter det som tekniken endast kommar att vara praktisk för vissa sensorstorlekar.
Och självfallet kommer det att få återverkningar på färgåtergivningen. Nyckeln till att få en bra färgåtergivning, är ju att kunna replicera ögats relativa känslighet för ljusfrekvenser, i tre olika signaler, rött, grönt, blått som sen vägs till en färg. Dessa känslighetskurvor överlappar ju varandra. En egenskap som ställer till problem för subtraktiva reproduktionsmetoder och seriell uppdelning av färg med filter, typ färgfilm och Foveon. Bayard sensorns förträfflighet kommer sig just från att den liknar ögat. Och filterfärger som definierar känslighetsområdet kan framställas med hög precision. En splitter måste antagligen modifieras på diverse sätt, med filter och med överlappning, för att det skall bli bra.