Allt började med en resa i Asien för 12 år sedan. I dag är Syd- och Sydostasien Jonas Gratzers huvudsakliga bevakningsområde. I juli utsågs han till Årets fotograf i Asien av Utrikeskorrespondenternas klubb i Thailand, och vann dessutom kategorin Årets bild.

Hur kom du in på fotografering, och hur länge har du hållit på?

− Jag upptäckte fotografi när jag var ute och reste under ett års tid som backpacker i Asien 2003-2004.

Jag blev ganska snabbt uttråkad på att bara resa och kände att jag behövde fylla vardagen på resande fot med något mer än att bara se tempel och stränder. Så jag köpte en billig digitalkamera (med 2 megapxel) och började dokumentera det jag såg under resan.

Du blev precis utsedd till Årets fotograf i Asien. Hur känns det?
− Väldigt kul att få det erkännandet och uppskattningen för det jobb jag gör. Speciellt som att jag oftast försöker fotografera sådant som inte alltid är under den mediala radarn och där med inte får speciellt mycket uppmärksamhet i olika medier.

Du verkar jobba under svåra förhållanden och ibland i ganska farliga områden. Hur hanterar du det, och vad är det som driver dig?
− I mitt jobb har jag specialiserat mig på att jobba i Asien, främst i Syd- och Sydostasien. Jag känner till den lokala kontexten som jag befinner mig i relativt väl och kan därefter tolka in de olika situationer jag befinner mig i, och kan genom det bedöma riskerna som jag eventuellt tar. Men den största faran som jag befinner mig i är utan tvekan trafiken i mitt bevaknings område. 

I början var mitt driv till stor del äventyrslusten och fotograferandet i sig själv. Men med åren har mitt fokus skiftat till viljan att genom mina bilder dokumentera och bevittna de oerhörda orättvisorna och övergreppen som pågår i regionen som jag är verksam i. Att få ge utsatta människor en röst och i det bästa av världar kanske kunna få vara med att bidra med en förändring på sikt.

Hur ser "en vanlig dag" ut för dig när du är ute på uppdrag?
− Oj, det är en svår fråga. Ingen dag är den andra lik. Vissa dagar sitter man i en lokal buss i 16 timmar och skumpar fram på en "dirt road" medan jag andra dagar försöker genom möten och telefonsamtal få access till det jag vill fotografera.

Men de dagar som jag väl plåtar på börjar jag ofta mellan 05:00 och 07:00 på morgonen för att försöka fånga ljuset. Jobbar fram till cirka 09:00-10:00 på förmiddagen då ljuset börjar bli för hårt att jobba med.

Mellan 10:00 och 15:00 brukar jag oftast göra de intervjuer som ska göras och försöka att vila, äta och ta skydd från den heta asiatiska solen. Sedan runt 15:30 fram till då det blir mörkt fotograferar jag non-stop.

Sedan åker jag tillbaka hotellet för att svara på mail, ladda batterier, ringa hem till min fru och son, förbereda för morgondagen och göra säkerhetskopiera på bilderna till tre separat hårddiskar innan jag går och lägger mig runt 24:00-01:00.

Vad använder du för utrustning när du jobbar?
− Jag använder väldigt lite utrustning, en till två kameror beroende på situationen. Jag brukar fotograferar med fast optik, oftast med 35mm eller 28mm.

Jag har alltid med mig massor minneskort och ungefär sex stycken batterier till kameran, en Macbook pro och tre hårddiskar för att göra tredubbla backupper av bilderna.

Av Alexander Norberg Lindhe

Publicerad 2015-07-28.

Läs mer

Hallå där

Håkan Ahldén ställer ut i Vadstena

Hallå där

Moln på Teneriffa gav pris i fototävling

Hallå där

Han fångade det sällsynta på bild - en svart leopard