Fotografi Falkenberg 2019 är över

Överståndet sedan tre veckor, men tack vare kameran finns det bilder kvar. Eldsjälarna för det här klubbarrangemanget har sagt sig ta paus nu. Blir det något nästa år? Inte helt ovanlig fråga varje år. Hur som helst, det blev bra även i år. Inte riktigt lika varmt utomhus som förra året men nästan. Föreläsningsprogrammet var digert också i år, se förrförra inlägget. En kvinnlig föreläsare och äventyrerska berättade bland annat om skidfärden på solokvist till sydpolen. Flygbiljetterna till och från isen kostade runt 800 000:- hörde jag någon berätta.

Möjligheterna att ställa ut sina bilder (hänga ut) är inte så många så det gäller att passa på.

Lyckades knipa tredjeplatsen i "publikens val". Alltid uppmuntrande.

Variationen är stor både till motiv och inramning, men det är just det som visar klubbens bredd.

Att montera upp  och sedan ner alla utställarbås, kaffebord, väggar för bildupphängning mm. och bilder inte minst framkallar hunger. Kocken uppskattade min fotografering. ”Good! Now I will be popular!”

/MA

De gröna öknarna breder ut sig så här års

Och det beror inte på klimatförändringen men på klimatet och attityderna. Robotgräsklippare, motorgräsklippare, åkgräsklippare och någon enstaka handgräsklippare gör allt för att hålla nere grönskan. Kanske hade en besprutning med stråförkortare gjort det enklare. Flygbesprutning kan ju ta hela villaområden. Ja hela stadsdelar rent av, men skam den som flyger. Att duscha oönskad grönska med hetvatten eller ånga är en annan metod. Energikrävande skulle jag tro men något mer miljövänligt än att spruta med bekämpningsmedel. Kan slå mig för bröstet den här sommaren då jag helt enkelt gett f-n i att klippa gräsmattan mer än en gång per månad, max. Och vips dyker det upp rölleka, hönsarv, rockentrav, blekbalsamin, renfana och den ovanliga klöversyran. Självsådda hjärtstillor, penséer och tre olika sorter av vallmo, (nyttjar inte opium). Listan kan bli ännu längre och i kapp med blomstren gläds alla insekter.

Läser just nu Hållbar utveckling, Håkan Gulliksson och Ulf Holmgren, Studentlitteratur. Ett av de första kapitlen handlar om individen och livskvalité. De resterande  om social, ekonomisk, ekologisk och eftersom det är skrivet av och för ingenjörer också om teknik och hållbarhet. Att naturupplevelser har positiva förtecken är inte helt överraskande så varför inte låta trädgården växa igen. Lite.   

Längtan efter en äng är inte långt borta och det är många med egen tomt som sår in ängsblomster. Istället blir det nästan golfgreener utan hål i. Mossjakten bedrivs intensivt med järnsulfat och liknande, som om inte marken redan är sur, (i alla fall på västkusten, kemiskt) och maskrosbekämpningen är individriktad. Spjutet trycks i varje planta. 

Gjorde en skattning av CO₂ utsläppet av en klippning på ca 700 m2 gräsytan, Det går åt ca 0,7 l alkylatbensin som ger 1,5 kg CO₂ plus förmodligen lite annat. Ca 6 kWh och 30% verkningsgrad för en bensinmotor. En bra elmotor kanske har 90% verkningsgrad. Med uppladdning av batterier etc. så kan man nog anta att den totala verkningsgraden är lägre. 60%?? I så fall ca 3 kWh per klippning med el. På Electricity map anges CO₂ utsläpp i realtid svensk elproduktion, men alla produktionsslag är inte med och framför allt: Handeln med certifikat gör att el säljs som "icke fossil" söderut och el köps från söder som fossilt! På Energimyndighetens sida anges runt ca 50g/kWh . Det 0,15 kg CO₂ per klippning. Men kalkyler med elcertifikat visar på 350g/kWh. Det blir i så fall 1,15 kg CO₂ per klippning med el. Inte så långt från 1,5 kg. Nu blir inte den här jämförelsen riktigt rättvis. Tillverkning av prylarna, som litiumbatterier t.ex. som drar 150-200 kg per kWh de kan lagra. Pumpa upp olja ur Nordsjöns botten drar förmodligen också en och annan CO₂- molekyl. Och distribution bör ju vara med i kalkylen inte bara driften och sådana uppgifter är svåra att kalkylera. Utan att avse vara konservativ så blir det nog samma summa. Bättre då att hålla nere antalet klippningar och få en äng. I alla fall nästan.

/MA    

PS Hur mycket CO₂ släpper en bild ut? Någon som räknat? DS

Engelsk midsommar, men inte i Midsomer och utan mord och kommissarie Barnaby

Den 24:e juni firas "Feast of St John the Baptist", alltså Johannes Döparens födelsedag anges det i diverse uppslagsverk, men det såg jag inte röken av. Jag kan nog påstå att det firades inte alls.  Varken midsommar eller Johannes Döpare och det är ju mörkare för att inte säga svart på natten.

Majstänger reste man in bit in på 1800-talet i England men successivt har traditionen dött ut med början i söder. På Trafalgar Square finns en visserligen en obelisk, men den skall absolut inte förväxlas med en majstång. Det folkliga firandet sammanfaller som av en händelse med en kristen högtid. Inte helt ovanligt. ”Myndigheternas” taktik att få hedendomen att blekna och kristenheten att blomstra. Vid Stonehenge firas det förstås på ett särskilt sätt. Mer ockult kanske än vad som är vanligt. Så det enda midsommarfirandet vi såg var hos barnen i Canary Wharf och de är ju svenskar. Jordgubbar, hallon och björnbär med därtill marängblandad vispgrädde, gravad lax, rökt lax, inkokt lax, färskpotatis med dill, räkor, nubbe, (Hallands Fläder förstås). Herring är inte det vi förknippar med inlagd sill. Spännande det här med midsommarfirande! Att det är så svenskt och som det verkar, även finskt. Finlandssvenskt? Hur det är i de baltiska staterna känner jag inte till. Kanske någon läsare kan kommentera det?

Friluftsliv idkas ju med fördel i Skandinavien under sommartid. Även i London idkas friluftsliv. Tältlägret vid Stratfords centrum kan inte jämföras med Skrea Camping varken till storlek eller till invånare och luxuösa husvagnar lyser med sin frånvaro. Moderna tält behöver ingen matjord att slå ner tältpinnarna i och tur är väl det; camparna har ingen matjord i fickorna.

När jag åkte med buss 25 in mot stan passerade jag White Chapel och i ett av fönstren stod det "Fotografiska". Begav mig dit när chansen kom någon dag senare. Hade svårt att hitta entrén, men en portvakt, (numera förmodligen titulerad receptionist för byggnadskomplexets hyresgäster), bakom en grandios disk, upplyste mig att kanske är det öppnat nästa år! Informationen på nätet är inte alltid tillförlitlig trots en bra och snabb uppkoppling till och med i tunnelbanan.

Jag fick två böcker om fastighetsbolagets gjorda och kommande investeringar som tröst. Den kända byggnadsprofilen "gurkan" ligger här i området. I övrigt är det mest sten, glas och betong samt hel del stål i byggnadsstommarna. 

Även i London, på Royal Academy of Arts, har man en vårsalong, men trots att våren kommer tidigare i London än i Stockholm så har man den på sommaren. Det är följaktligen en sommarsalong från den 10 juni till den 12 augusti. Ca 1500 föremål är utvalda för visning.

Trots att midsommar är en helg med, i normala fall, positiva förtecken har den blivit någon form av slagträ i invandringsdebatten liksom folkdräkt och knätofsar en gång i EU-debatten. Ja man håller nog på ännu. Ständigt detta behov av att förvränga, förminska eller förstora. Tröttsamt med alla dessa syften. Nu har ju midsommar blåst över sedan några veckor så det här inlägget kan betraktas som något sent. Men ett påbörjat inlägg måste avslutas och man måste ha blemester, alltså bloggsemester när man inte haft hemester. Eller?

"Laptoppen" börjar bli seg och det verkar smitta av sig på operatören vid tangentbordet. 4GB, i3, Windows 10 och den gamla typen av hårddiskar verkar inte längre vara optimalt för LR. Är 16GB, i7, Windows 10 och SSD det enda som hjälper?

/MA

Fotoexkursion (del 10) till Stensjö by

Ordningen är nästan återställd. Det vill säga detta inlägg är från en exkursion till Öland. Ja nästan till Öland, för att vara ärlig. (Det är ju viktigt att vara ärlig i fotografi. Man kan bli av med priset annars. En bild är inte alltid en bild). Den är till Stensjö by i Döderhults socken, Oskarshamns kommun. Ganska nära Öland alltså. Försommar. Pastoral. Bedövande. Vackert.

En småländsk by sedan 1300-talet och kanske före det. Det århundradet då digerdöden härjade som värst. På 1300-talet alltså. Gården var en gång ägd av Heliga Birgittas bror och faktiskt av Vasaätten. Om Birgittas brorsa hade några religiösa hallucinationer förtäljer dock inte historien. Det var nog hunger som var den drivande faktorn att bruka jorden och ha djur i ett stenrikt och hällrikt landskap snarare än religiositet och ägande.

Virån rinner förbi med vatten och fiske. En praktisk plats att leva och bo på och vargskräcken var kanske hanterbar.

Den existensiella ångesten måste ändå ha varit stor. Större än dagens flygskam som lurar i hangarerna och klimatångesten som basuneras ut via media. Och nu senast den stora andelen åldringar som bara kostar. 90 miljarder saknas säger finansministern. (Jag tror det är något annat som egentligen saknas).

Men av det gamla blir det romantik. Borta är den tidens vedermödor. Nu finns bara fysiska rester kvar. 

Nu är det som sagt en idyll och de olika skiftena verkar inte ha präglat nuvarande utformning. Det är mest 1800-talets syn på hur en bebyggelse på landet skall se ut som präglat byn. Fägator med hus och lador ligger i en tät klunga och bildar ett gaturum av småskalighet och närhet. Utägorna ligger på promenadavstånd och det syns att floran är påverkad av en lång tids odlande och brukande.

Men en ny småländska har inte tid att fundera hur det varit. Hon har fullt upp med nuet.

/MA

Fotoexkursion (del 9)

Gökotta mellan lakanen

En lätt provokativ rubrik, men bli inte besviken. Det blir inte mer än så!

Vaknar 0315 varje morgon numera, eller snarare under en kort period, fram till midsommar skulle jag tro. En rödstjärtshanne drar igång dagens litania och slutar inte helt förrän framåt 22 ungefär. I toppen på rönnen ropar han ut sitt budskap. Och jag ids inte att gå upp och stänga sovrumsfönstret. Märker inte av att han blir hes, vilket jag skulle ha blivit. Somnar om rätt fort när han sätter sig 15 meter bort. Efter en timme kommer han tillbaka, fem meter från fönstret och drar sin visa igen. Däremellan är det hämplingar, någon törnsångare och sädesärla med flera som var en genomför sin konsert. Imorse runt 0515 blev varse att jag hörde en kustpipare locka. Lockropet avtog allteftersom den fortsatte norrut utefter kusten. Jag blev förstås klarvaken och steg upp.  Vad kan man mera höra i klarvaket tillstånd? Göken förstås, bland måsskrik och ärtsångare. Men det är inte bara fåglar som flyttar. Flyttfjärilarna drar in över kusten. Tistelfjärilar dyker upp överallt. 

Gråsparvarna matas en gång om dagen och fiskmåsparet håller utkik. Så länge någon står i fönstret och tittar vågar de sig inte fram då ”äger” sparvarna. 

Gränslar stålstoet av märket Skepshult med djupt insteg och trampar ut. Ner mot havet.

Storskarvarnas koloni på kobben verkar inte ha lyckats lika bra i år som förra året.

Lägger in morgonens obsar i Artportalen, några näktergalar och några gräshoppsångare. 

/MA