...egen härd är guld värd......

På vägen till avfallsstationen kom jag häromdagen förbi ett område där man skalat av matjordslagret, det vill säga de översta 200-300 mm. Därunder blottade sig mineraljorden i form av lite matjordsblandad fin sand. Flera mörka fläckar med ca 200-300 mm i diameter bland några enstaka större 600-1100 mm i diameter var markerade.

De större mörka fläckarna är rester av eldar som brunnit för ca 3200-2700 år sedan, (bestämt med kol -14 metoden på några härdar i området under en tidigare förundersökning) under bronsåldern någon gång. De mindre mörka fläckarna är stolphål från väggarna till enkla byggnader. Nu skall marken beredas för nya byggnader. Ett bra läge med utsikt över slättlandskapet och en gammal fornsjö vars rester knappast längre kan urskiljas annat än som marker som måste dräneras. Vad eldade man med i de gamla härdarna? Ek och lönn visar analyssvaren. Ved med högt energiinnehåll har man använt. Det fanns kanske ingen björk eller gran i södra Götaland under den tiden.... 

Jag tog sedan vägen över avfallsstationen som planerat.

Det här är rester från egna härdar för sådär 0-5 år sedan. Dessa har använts under plaståldern, atomåldern, teknikåldern eller vad tiden nu kommer att kallas. Jag tror nog att ur ett vidare perspektiv befinner vi oss fortfarande i järnåldern om man nu skall relatera en tidsålder till en metall och dess användning.

/MA

Nytt boende på kända sätt?

Mönster som kommer igen! Tycker mig ha sett detta från 40- 50-, och 60-talets bostadsbyggande bortsett från den mer sofistikerade balkongbarriären med en vassare färg! Det stora är nog balkongytan som säkert är 3 gånger större än för 50 år sedan tack vare prefabricering och avancerade fästdon.

Bra att de boende blandas upp i alla fall. Kategoriboende lär inte vara bra sägs det! 

/MA

Nedslag i Danmark och Vålse vig.

En återkommande källa till upptäckarglädje är att göra ett nedslag i Danmark och då företrädesvis på Själland.  Det ligger närmast. Mitt i "ingenstans" brukar vara målet. Oftast med en snegling på vilka geocacher (geocaching är en orientering med hjälp av GPS) som finns men helst på något obekant ställe. Det blir därmed sällan typiska turistfällor utan snarare väldigt lokala fenomen. Det är ett sätt att "komma under ytan" inte att smälta in men att komma vardagsnära. I år föll blickarna på kusten söder om Köge men framförallt på norra Falster. Möns klint är ett känt turistmål mål men det finns också kritklippor längs Själlands ostkust: Stevns klint. Visserligen inte så mäktiga och till viss del också en turistfälla men ändock. Någon del av den här klinten var också en strategisk punkt i kalla krigets skugga. För en urbergsbo från Sverige är det en helt annorlunda naturtyp. 

De mörka stråken av flinta ger en bild av hur jordskorpan eller den dåvarande havsbotten rört sig. Det var bara några veckor sedan som det var en svag jordbävning i Kattegatt. Kattegatts botten rörde sig! Tror det var 2,3 på Richterskalan, knappt kännbar. 

Det är i de här lagren som man kan sluta sig till det stora meteorit- eller asteroidnedslaget som avslutade dinosaurie-eran för gott. Någonstans i den övre tredje-delen skall det lagret synas. Undrar om man kommer att se något motsvarande i dagens havsbottnar efter någon eon? Den allmänna åsikten bland biologer är ju att vi håller på med en massutrotning.

Bottnarna och vattnen runt omkring liksom torra land har en stor artrikedom. 

Den ståtliga bron över till Falster med den gamla bron, från slutet av 30-talet, i bakgrunden. Den gamla bron är smal och jag har minnen från en resa över bron med en SAAB 96 i hällregn på 60-talet. Kommer ihåg det fortfarande, en fantastisk bro att färdas över då.

Den låglänta kusten har lett till att vallar byggts för hålla havet stången här och var. I Vålse vig på norra Falster stängde man ute havet. På artonhundratalets mitt stängdes den grunda viken av och torrlades så småningom. Åkermark fanns det behov av överallt för att möta Europas växande befolkning inte bara i Sverige. 

Den här kyrkan, Kippinge kyrka, var vallfartskyrka under medeltiden för att den hade några droppar av Kristi blod. Kyrkan låg före indämningen intill stranden. Nu ligger den flera kilometer upp på land. 

Målningar från 1300-talet.

Tyst, nästan ödsligt ligger fälten med spannmål mellan byarna. Lugnet avbryts bara av intensivt skördearbete. 

Sent in på sensommarkvällen håller man på.

Vålse en by på kanske 200 invånare hade ett B&B i närheten av indämningen som vi skulle övernatta på. Detta var nedslaget i "ingenstans". Men ingenstans visade sig som så ofta vara någonstans vid närmare påseende. Inte bara en kamp om odlingsmark och att bärga skörden utan också en annan sorts kamp: Karl X Gustav låg här i Vålse vintern 1658 med en här på 7000 man! 

Det går nog att lägga en vall till en bit ut i viken....

Man kan kanske läsa på innan man åker iväg men det är mycket mer spännande att göra sådana här upptäckter på plats genom att bekanta sig med orten. Det där med aha-upplevelser är speciellt.

/MA 

Landskap, vetskap, släktskap, boskap och baldersbrå

Gjorde ett avrundat slut på verksamheten inför långledigheten och gick ut till bilen. Vi kryssade genom landskapet på väg hemåt delvis lite planlöst när vi avvek från den inslagna geocachingturen och genade ner mot Ätradalen. Sydvästra Älvsborg och nordöstra Falkenbergs kommun är något av en geografisk bakficka, i alla fall för mig, regnrikt, skogrikt men inte folkrikt. För några århundraden sedan var det gränsbygder med allt vad det innebär av kommers, politiskt rävspel och militärstrategiska punkter. Ätran med biflöden var bra transportleder i båda riktningarna.    

Så passerar vi förbi en kyrkby och omedelbart såg jag att det är något bekant över vyn. 

Jag insåg snabbt att här var jag i slutet på 50-talet och hälsade på släktingar. Det saknades dock något för den fullständiga orienteringen: Den stora skolbyggnaden av trä var riven blev jag upplyst om av en dam som bedrev kombinerat kafé och smyckesförsäljning. Smyckena var ringar gjorda av gamla kaffeskedar i nysilver. Lite annorlunda återvinning än vad man är van vid.

Släktingarna då, de som var föremål för besöket i slutet på 50-talet? Ja de hade förstås gått ur tiden. 

 Det lite överraskande nostalgianfallet byttes raskt till ett humoristiskt inslag. Blängande boskap med nästintill identiska teckningar i pälsen betade i duggregnet på markerna intill ån. Klonade?

Längre ner utefter Ätran ner mot kustlandet byts det extensiva jordbruket på steniga marker ut mot intensivt jordbruk och sjöbrisen flyttar regnet 15 km in mot land.

Inte mycket boskap där inte men desto mer brödsäd på åkrarna.

Baldersbrå är ett gissel till ogräs och har blivit de övergivna åkrarnas herre men som enskilda plantor har de en plats. Uppkäftigheten går inte att ta miste på.

/MA

Amsterdam 1966

Den första semestern utanför Norden med mina föräldrar företogs med bil och gick till Holland. Fotografering och dagbok ingick i resans dokumentation. Diabilderna blev ett bra sätt att återuppleva resan mörka vinterkvällar. I en vit SAAB96:a av årsmodell 1962 styrdes kosan åt sydväst. Visserligen hade Eric Carlsson på taket vunnit Monte Carlo rallyt några år tidigare med en SAAB96:a men inte hjälpte det vid omkörningar ner mot danska Rödby på en tvåfilig tungt trafikerad och kuperad väg. Stressen var hög vid varje omkörning minns jag och den lilla 3-cylindriga tvåtaktaren fick göra skäl för sig. Eric Carlsson hade ju en sportmodell!

Här vid Ijselmeers vall Afsluitdijk mot havet blev det en paus. 

Det blåste kallt på försommaren men en traditionsenligt uppställning var obligatorisk. Havet på högersida och den invallade havsviken på den andra. 

Positivhalare frekventerade flitigt gatorna i Amsterdam. De finns nu också men är inte lika vanliga.

Vilket dock kanalerna är, alltså lika vanliga nu som då! 

Då, på den tiden, var jag en inbiten modelljärnvägsrallare utan ekonomiska resurser. Märklin-katalogen studerades flitigt. Holländska lokmodeller liksom svenska lokmodeller var sällsynta. Det fanns dock en holländsk minns jag med en tjusig blå färgsättning till skillnad från den svenska bruna. Jag hade turen att fotografera ett sådant lok men har inte lyckats hitta bilden i dia-arkivet. Kanske plockades den ur för sitt speciella innehåll och hamnade på fel ställe. Så den här bilden från Amsterdams centralstation är den enda tågbilden jag hittat.

På Dam-torget hände alltid någonting. Duvorna matades av besökande far- eller morföräldrar med barnbarn men småpojkarna gillade mera att klänga på räckena än hålla på med sånt larv som att mata duvor.

Eller var det 1965? Får kolla på filmen.

/MA