Om tiden

Läste en söndagsartikel förra veckan i SvD med rubriken "Nuet har blivit mer osäkert än någonsin" författad av en matematisk fysiker.

Artikeln avsåg inte att behandla den osäkerhet som många upplever via sociala medier och nyhetsrapporteringar. Den osäkerheten är på ett annat plan än vad artikeln avsåg.  Enligt Julian Barbour i sin bok "The end of time" finns egentligen inte tiden. Något som jag misstänkt länge men haft svårt att bevisa. Sen ankomst har gisslat mig då och då. På gymnasietiden fick man sitta kvar om man kom försent till morgonsamlingen. Morgonsamling var bara en morgon i veckan. Kvarsittningen var lika lång som den tid man kommit försent. Det vill säga två kvartar resulterade i 30 minuters kvarsittning. Då idkades någon form av uppbygglig läsning som skulle ha gjorts på den morgonsamling man missat samt inläsning av reglerna för närvaro. Konsekvent. Om jag nu kommer ihåg rätt. Det har gått en tid sedan dess. På universitetet hade man alltid en kvart tillgodo. Nåväl, det har hänt senare också, att jag kommit försent eller snarare sent, men då har det alltid funnits något att skylla på. Vilket det ju egentligen alltid finns såvitt jag kan bedöma.

                               Astronomisk tid

Vår tidmätning är ingenting annat än mätning av svängningar hos kristaller eller atomer i kristaller, (Cesium eller Strontium). Sedan synkroniserar man många atomur för att fastställa "tiden" för de går lite olika beroende på var de befinner sig. Fröken ur. De äldre uren hade en pendel. Alla svängde med sin egen fart. Synkronisering gjordes inte alls.

I grevens tid

Så tiden är nog egentligen en rörelse, (inte arbetarrörelsen, den är mera ett tidsfenomen). Slutaren i min kamera rör sig den också. Det hör jag varje gång jag trycker ner avtryckaren. 1/10- dels sekund såväl som 1/1000-dels sekund. Ibland flera gånger i rad. (Mycket jobb att ta bort skitbilder eller dubbletter med fokus på olika ställen blir det då). 

Men stillbilden då? Den är ju faktiskt still och visar t.ex. 1/200-dels sekunds rörelse eller existens i ett enda svep. Med en lång slutartid blir det suddigt och knappt möjligt att tyda vad bilden föreställer. Allting, nästan, rör ju sig. Minnet blir också suddigt efter lång tid.

Håller man sig ung om man tar många stillbilder eller blir fotograferad ofta? Jag tror inte det. Filmstjärnebrudarna från sex-tiotalet ser inte ut som jag minns dem. Nu var ju många med på film, alltså rörliga bilder och det kan ju ha inverkat. Tiden verkar ju vara en rörelse. 

Med farsans ryska tvåögda spegelreflexkamera fick jag aldrig som tioåring tillfälle att fotografera filmstjärnor på sex-tiotalet. Jag räckte inte upp över publiken framför mig. Så ni får hålla tillgodo med vad en lantis kan prestera. 

   Tid för mjölkning

Hur som helst det var en intressant artikel som satte sprätt på tanken och några bilder som skvalpat omkring på hårddisken fick jag användning för!

/MA

Tankar i Granada (del 6) Alhambra?

Är inte det en öl?

/MA

Fotogenisk?

Salta inläggningar är både hållbara och goda. Ja goda gäller kanske inte för alla. Salta bad har jag fått höra är något eftersträvansvärt och det har jag hörsammat. Försöker bada i havet både så tidigt som möjligt och så sent som möjligt. Senare på året än nyårsafton går inte. Tidigare på året än nyårsdagen går inte. Har dock ingen böjelse för nyårsbad annat än i duschen inomhus.

Fotbad däremot kan idkas alla årstider. Den här formen som bilden visar, med fötterna i saltlake, tar förmodligen bort fotsvamp, fotsvett och desinficerar nageltrång. Det kan dessutom fot-ograferas(!). Bilden är från den så kallade Rosa sjön i Torrevieja, en av två saltsjöar i området. Nu fanns det sådana som idkade andra former av fotvård. Vid samma tillfälle som denna bild togs kom det ur vassen en springande naken man med en 1,5 liters pet-flaska med mineralvatten i vardera handen. Springande barfota på saltkristallerna försvann han i vassruggarna innan jag hann fokusera kameran. Undrar om den sortens fotvård mer handlade om späkning än läkning.

/MA 

X:arlördag

Varje fågelklubb med självkänsla har ett nyårsrally. Det gäller att se så många arter som möjligt inom kommunen på en dag. Man kan tävla i lag eller ensam. Bästa resultatet blir förstås i lag. Fler ögon ser mer. Samtidigt blir det ett stickprov på fågelfaunan. Kanske inte så systematiskt och väldigt beroende av vädret för dagen men det ger en liten indikation på hur fågelfaunan ser ut. Den här dagen var ur vädersynpunkt urusel. Snöglopp på morgonen och duggregn fram till eftermiddagen. Jag lyckades emellertid få med mig min yngste på morgonen.

Hade vi sett den här (härfågel) idag så hade det varit något av en sensation.

Likaså den här (svart stork). Båda dessa fastnade på sensorn i november i naturskyddsparken El Hondo i närheten av Torrevieja och Elche Spanien.

Istället var det så här. Inte mycket ljus för fågelfotografering.

Så det blev lite annat i gluggen medan X:ardagen arbetades igenom. Det laget som lyckades bäst fick ihop 71 arter. Betydligt många fler än vi fick ihop men vi var ensamma om någon art. Totalt blev det ca 102 arter vilket är hyfsat med tanke på vädret en januaridag i Halland.

/MA 

Sådant här får jorden att rotera, hjulen att snurra och kulorna (!!?) att rulla eller? Tankar i Granada (del 5)

Funderade i Granada på något jag sett i en nordligare provins: Häftigt att möta ett reklambudskap som har samma attityd som var allmän på 60-talet och kanske rent av på 50-talet hemmavid. Ett känt reklamknep är det och kan det vara så att det är politiskt korrekt? Åsiktsträsket eller korridorerna ser inte ut på samma sätt i alla kulturer. Underhållande i alla fall, mera humor än något annat, och ett väldigt väl omhändertagande på churrerian en söndagseftermiddag. Det fanns kyckling och glass som synes men kaffe och churro räckte. 

Nu bör jag kanske tala om att "a la brasa" översatt till svenska är grillat.

Inga kulor här inte!

/MA