Vi hade ju ändå kört över bron

när vi kom tillbaka till Kastrup efter Bedfordbesöket. Så varför inte göra som brukligt: Något nedslag i Danmark utan planering (planet landade hyfsat mjukt på Kastrup). Vi tog sikte på Själlands udde och inhandlade lite livsförnödenheter i utkanten av Roskilde på vägen upp mot "Odden". Erik med kameran såg vi inte till någonstans. Kanske var han hemma och skrev på sin blogg. 

När vi närmade oss Odden blev vi på det klara med att kanske kan det vara svårt att hitta logi så här sent på dagen i semestertider och reströttheten gjorde sig påmind.

Iphone genom vindrutan och mulet. Låg bildkvalité.

Temperaturen var närmare 30 ^o C än 27 ^o C, så vi vek av mot Nyköbing och Isefjorden.  Som alltid hittade vi dock logi. Danhostel i Annebjerg alldeles intill Odsherreds kulturhistoriske museum och Hempel Glasmuseum och mitt i ett landskap med spår av glaciärtiden. Det vill säga senaste istiden. Nu skall väl framhållas att detta på intet sätt verkade avkylande. 

Nikon FX

Vilket däremot rummets färgsättning gjorde. Verkade avkylande, alltså. Huset eller byggnaden, som användes som vandrarhem hade varit ett hem eller skola för "uartige piger".  Ett hus, byggt 1856, med salar, stort kök och en fantastisk tapet i vestibulen. Säkert två våningar hög och närmare fem, sex meter lång, kanske.

    Är det den svenske kungen Gustav II till häst? Får göra ett återbesök för att utröna saken!

En god natts sömn med lite småprat vid frukostborden i köket och så var vi på väg igen. Nu hemåt via färjan över Isefjorden.

Iphone

Ett badstopp i Rågeleje och sedan Helsingör- Helsingborg. Fortsatt badväder hemma!

/MA

Med en svag krona

blir det korta besök i Danmark. Visserligen har Sundsbussarna pensionärsrabatt men den hjälper inte upp kronans låga värde när man är på det danska fastlandet, eller snarare ö-landet som ju Själland är. Kanske var det därför de flesta medpassagerarna spelade bingo utan att gå av båtbussen i Helsingör. Egentligen var det Dunkers utställning om Shaun Tan som lockade, men när landet på andra sidan sundet ligger så nära så blir det en tur över till andra sidan. Turen blev så kort att jag inte hann få upp kameran, men en lunch blev det.

Sofiero har vi dock aldrig haft ro att stanna till vid. Så på hemresan passade vi på och gjorde en avstickare dit. Blomsterprakten med alla rhodenderonbuskarna var påtaglig. 

Även inne i den före detta kungliga sommarstugan fanns lite av blomsterprakten och

stilfull möblering. 

/MA

Pssst.....var i Pest.

Buda låg på andra sidan ån, floden, är kanske mera adekvat. Mer snö där när vi landade än det var när vi åkte från Halland. Lite dragigt nere vid Donaustranden. Tog inte med någon DSLR då det är lite strängare fotoregler här, men det verkar som om turistfotograferandet inte påverkas alls. Gatufoto kan knappast idkas här om man skall följa deras regler om att den avbildade först skall godkänna att man trycker på avtryckaren. Det blir svårt att ta miljöbilder. Mobilen fick vara mitt bildverktyg den här gången. Nu verkade det som att ingen egentligen brydde sig. I saluhallen var det flera besökare som tog miljöbilder och då kan man bara inte undvika att få med någon i folkvimlet. Kanske var det turister som inte kände till reglerna. 

Kiosk intill Corvin mozi, biografbyggnad intill hotellet. Eladó betyder till salu.

Kollektivtrafiken är ett smidigt maskineri och det är dessutom gratis för pensionärer från EU. Sympatiskt! Överhuvudtaget verkar man ha en vänlig och respektfull attityd till folk med rynkor och grått hår. Turismen är nog viktigare än åldern.

En av utgångarna från den centrala saluhallen.

I någon broschyr fanns det ett erbjudande om att vara med en professionell fotograf som kunde delge sina kunskaper och visa på platser där man kunde fotografera de vackra vyerna. Så hur tillämpas regeln?

I centrala Pest fanns många små kaféer med centraleuropeisk miljö.

En vrålfika gjorde snålblåsten uthärdlig när den drog längs gatorna i de gamla kvarteren.

I en port på järnvägsstationen dök det upp en gubbe samtidigt som jag tryckte av. Han vände på klacken och gick ut och kom tillbaka direkt. Uppenbarligen så ville han vara modell för någon sekund, men vetskapen om regeln skapar osäkerhet. Tänk så lätt det är att ifrågasätta ett intresse!

Nya Kartago

Funderade idag på att fotografera av himlen och skriva ut bilden. Den skulle kunna fungera som ett gråkort.

Förresten, apropå kända citat:"För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras". Ett citat som funnits med i västerländska kulturen i mer än 2000 år. Det är från 150 år före år noll sägs det. Den konservative romerska politikern Cato sägs ha avslutat alla sina tal i senaten med de orden. Så blev det. Likheten med att bygga upp motivation för nutida krig är slående.  Men de gav sig inte så lätt. De flyttade till spanska sydöstkusten. Cartagena blev det nya Karthago. När vi är i närheten kan vi inte låta bli att känna dragning dit och då svänger vi av. Resan ner från Torrevieja gjordes mestadels på N332 som går genom små byar och samhällen. En rondell per mil skulle jag tro. Lite tröttsamt, men man får se hur det ser ut vid sidan om allfartsvägen som är AP7 

Vi passerade San Javier som har en flygplats där formationsflygar- och akrobatflygargruppen Patrulla Águila är stationerad med sina C-101 Aviojet. (De vann världscupen 2010). Naturligtvis stod en C-101 Aviojet på piedestal intill vägen, och när vi i Cartagena svängde in på parkeringen bakom det tekniska universitet stod där också en C-101 Aviojet på piedestal. Vi möttes av en uniformerad man som gjorde honnör. Jag svarade naturligtvis också med honnör. Kommer man i en bättre begagnad Opel så gör man. (Ur ögonvrån till höger såg jag en grupp uniformerade män med mycket epåletter och med medaljer på vänster bröst komma gående. Kanske var honnören avsedd för dem.) En P-plats fanns ledig och en man med en liten axelväska pekade på den. Han ville ha 1€. Det fick han.

Förra gången vi var i Cartagena så tittade vi på de gamla delarna.  (Länk här till det inlägget). Denna gång blev det det nya, intill marinan och det polytekniska universitet, (tittade in i entrén och kände igen miljön), samt inte minst det marinarkeologiska museet. 

Gratis inträde för pensionärer och ungdomar. Många amforor från havets botten och elefantbetar med inskriptioner i montrarna. Intressant att se hur den historiska utvecklingen skett i denna delen av världen.

Östersjön har många vrak och Medelhavet har minst lika många.  Byggnaden ligger delvis under mark, för att likna ett skeppsvrak kanske.

Efter en bananasplit på marinans kafé kände vi oss mogna för att ta oss ut till La Manga men först en rolig passage från sjönivå upp till P-plats nivå.

Havsviken eller nästintill insjön Mar Menor som ut mot havet begränsas av en sandrevel ca 20 km lång och runt 200 m bred var öde nästan. Sandreveln som är bebyggd hela vägen med hotell och bostäder för ca 10 000 personer var även den i stort sett öde. Att leta upp ett öppet mathak var inte lätt. 

Undrar om Medelhavet också stiger när övriga hav kommer att stiga med någon meter på grund av klimatförändringen?

/MA

Botten upp!

Är sedan tonåren fågelskådare. En aktivitet som man kan idka varhelst man befinner sig. Dock! Att gå iklädd endast handkikare på Falsterbo nudistbad är däremot mindre lämpligt. I det fallet får man dölja kikaren med ett fikonlöv. Nu är fikonlöv sällsynta i Falsterbo men däremot är de inte helt ovanliga i El Hondo. El Hondo (”djup botten”) som blev El Fondo, (”grund botten”) är ett våtmarksområde med omgivande dadelpalmodlingar och grönsaksodlingar strax söder om Elche/Elx i Spanien. Området dikades ut på artonhundratalet i jakten på odlingsbar mark, men konstbevattning i semi-arida klimat gör jorden saltmättad. Så färskvatten leddes in i området igen och ett våtmarks-område återbildades.  Det finns likheter med Hornborgasjön och andra sjösänkningsprojekt.

I november är högtrycken långvariga och det mesta är torrt. Kanalerna är milslånga. Övergångarna är få. 

Under de första försöken att hitta dit cirklade jag runt området flera gånger med hyrbil. Bra skyltning är en dygd, särskilt för de som inte är bekanta med trakten. En ”A birdwatching guide to Eastern  Spain” angav El Hondo, men naturskyddsområdet kallas nu El Fondo, (se ovan). Är man inte riktigt med på spanskan blir det förvillande. Området har både grävda bassänger och delvis naturliga. Vattennivån regleras kontinuerligt. Vid något tillfälle vred någon på fel ventil och in kom saltvatten i en av bassängerna……, men fågellivet verkar inte ha tagit stor skada. De övriga organismerna drabbades väl mer. Ett besökscenter med information samt informationstavlor med inlagda rutter och gömslen finns vid centret. Gul är en slinga på kanske 500 m, Grön är en slinga på ca 5 km. Blå kräver cykel, den är 16 km enkel väg.

Sedan finns en röd rutt, den för de "odödliga". Den ligger på privat mark och man måste anmäla sig i förväg till områdesvakterna. Ingången är spärrad med bom och en automatisk grind och en bra karta är bra att ha för att hitta dit. Man måste passa tider och låta sig vara inlåst på området från 0830 till 1130, bara på lördagar. Max 40 personer släpps in åt gången.

Det känns lite exklusivt att vandra längs den röda rutten och i november och december är det inte så väl frekventerat.

Vassen är över två meter så det krävs torn för att se något på vattenytorna.

Här dök det upp en blåhake någon sekund. En med roströd strupfläck, alltså en nordisk blåhake.  

Att se och höra "hemlandets" fågelarter i en helt annan miljö är lite omtumlande. Det tar några sekunder innan man inser att man ser en bekant bland två meter hög vass!

I slutet av november! 

Platt landskap med vassa bergsformationer i fonden. 

Grön rutt är spångad i några delar.

Har man tur dyker plötsligt den sällsynta marmoranden upp. Den borde ha flyttat till Nordafrika i november men några dröjde sig kvar.

Om jag hade något fikonlöv för kikaren? Nej, det behövdes inte. Området är inget för badande nudister, mera då för vadande ekoturister.

/MA