Morgonstund i Alby

I dessa tider, när hormonstinna tonårspar hamnar i en hångelincident som 30 år senare blir en världspolitisk händelse, är det befriande med lite världsfrånvänd vistelse på Ölands sydöstra sida.

Det är tidig morgon i Alby. Solen tar sig som vanligt upp över horisonten.

Morgonljuset belyser fasaderna och tränger in i bostäderna.

Tid att inta frukost.

De frigående kornas råmande från ligghallen hörs genom fönstret. Längre bort hörs en tupp. En stare sitter i asken utanför och härmar en rödvingetrast.

En traktor startar. Hemtjänsten kommer hem efter nattpasset och svänger in mellan gårdshusen. 

Det börjar bli dag.

/MA

En resa kantad av missöden

 Skulle ta mig upp till Ludvika och hem igen i början på veckan.

På väg till järnvägsstationen fick jag ett SMS från Öresundståg att ”min” avgång var försenad och att anslutningen från Göteborg inte skulle bli rätt.

Jag fick rådet att ta ett tidigare tåg. Avgångstiden för det tidigare tåget hade redan passerats när jag såg meddelandet. Ringde upp Öresundståg som tackade för påringningen och som meddelade att ett nytt tågsätt skulle göras i ordning och starta från Halmstad. Då skulle ankomsttiden till Göteborg kunna hållas.

Väl på stationen så meddelades det att även det tåget var försenat 10 minuter. Det skulle bli snävt med bytet i Göteborg så jag bokade om till ett senare tåg. Men nu visade det sig att förseningen kördes in. Den gamla bokning skulle kunna gå och då skulle jag inte komma försent till hotellet i Ludvika. Det gick inte att ändra tillbaka. Platserna var slut.

Det skulle bli sen ankomst till Ludvika så det var nödvändigt att ringa hotellet för att få en portkod då bemanningen gick hem klockan 22. Med någon minuts marginal löste sig bytet i Örebro.

Konduktören på Bergslagsbanan gillade inte biljetten i min telefon men insåg att jag fanns registrerad i hans telefon så han gav med sig så småningom.

Knallade till hotellet. Tryckte in portkoden men dörren fastnade i karmen. Försökte några gånger men insåg att dörrpartiet skulle gå sönder om jag gjorde som den uppringda receptionisten sömnigt rekommenderade. Hon kom till hotellporten själv och kunde konstatera att dörren inte gick upp. Hon kom heller inte in. Klockan närmade sig ett.

Nytt hotell i grannskapet. Väktaren och tillika hotellportieren checkade in mig på ett rum. Rum 214 som mitt nyckelkort inte kunde öppna. Efter några försök hördes en irriterad röst: 

—It is my room! 

Nere i receptionen kunde inte portieren förstå att rummet var bebott och att mitt nyckelkort inte fungerade. Han ringde rum 214 och rösten där meddelade att den bodde där... trots att inte bokningen sa det. Det var ledigt! Den kombinerade hotellportieren och nattvakten kunde inte förstå hur detta kunde gå till. Det var ju ledigt. Det började bli riktigt sent så ett nytt rum var alternativet och denna gång var det ledigt i realtid!

Hemresan då? Jo den gick bra utan några egentliga missöden dagarna efter. 

En sen fika runt 23 hemresedagen så att vakenheten kunde hållas på topp.

/MA

PS Bilderna är centrerade i editorn men hamnar till vänster i publicerat skick?? DS

På tal om Leica

Hette inte den första hunden i rymden Laika? Uttalet är detsamma som Leica men nationaliteten och föremålet är olika. Hade tillfället att vara i Bloomsbury Camden i London senast veckohelgen. Var anmäld till en workshop i streetphotographing. Samlingsplatsen var 2 Pied Bull Yard strax intill British Museum. Vi skulle samlas utanför "The Classic Camera" som visade sig vara en kamerabutik. 

Strax intill låg Camera museum, på Museum street, passande nog. En kombination av museum och kafé. Förutom kaffe och hemlagad soppa så kunde man få sin kamera reparerad eller rentav köpa en ny. Typisk plats för fotofika antar jag. Nu blev det inte tillfälle till något av alternativen. Det hanns helt enkelt inte med och det var heller inte meningen. 

Rekade kvällen innan för att inte missa samlingspunkten morgonen efter och kunde konstatera att nattfotografering i London har sina spännande möjligheter. 

British Museum var upplyst men stängt. De har öppet sent på fredagar till 20.00 och det är värt ett besök, även dagtid. Museerna är öppna utan entréavgift till de fasta utställningarna.

Logistiken för sophämtning har något sydeuropeiskt över sig. 

Basement appartment är väl något som inte räknas som bostad i vårt system men här är det vanligt.

För en voyeur finns här stora möjligheter men också stora möjligheter för en rullgardinsförsäljare.

/MA 

I skuggan av ett spannmålssilo

finns en liten linfärja eller snarare en repfärja.

Trafiken är intensiv i morgonljuset, cyklar och fotgängare. Mellan turerna matar färjkarlen änderna.

Någon lokal förmåga sa: "Dä ä möe vârre å dra färjan när kanalen ä tommer på vann".

Men jag tror inte det är så besvärligt. Färjan ligger nog upplagd på land då och bottenmålas.

/MA

St Ives in Cambridgeshire

St Ives ligger på fler ställen! Och är intressanta på alla ställena! Det behöver inte vara ett berömt ställe. Det kan vara bra i alla fall eller kanske trots det. Vi fick tipset av svärsonen under sista besöket i Bedford. 

River Great Ose rinner förbi här "också". Orten har varit en gammal handelsplats, en av de största för spannmål. Enkelt att frakta på floden och lasta av i magasinen utefter flodbrinken. En betydande omlastningsplats för vidare transport. 

Den här bron från 1300-talet har varit i bruk fram till 1980-talet. Det som syns mitt på bron är inte ett tullhus utan faktiskt ett kapell.

Marknadsdag var det också den dagen vi var där och i saluhallen pågick en välgörenhetsbasar för dementa, växtmarknad och hembakat kaffebröd. En lång banderoll hängde i fonden och kungjorde att även dementa har rätt till en dräglig tillvaro.

Trädgårdsmiljöerna runt sidokanalerna var naturligtvis exklusiva miljöer. Vi intog en soppa i värmen och torkan på ett av de många utskänkningsställena, potatissoppa med chili. Vi blev varse att chili är chili och att kryddan gör sig påmind både vid intaget, som senare, vid uttaget.

/MA