Vitsippor som vajar för vinden...

Det känns som om det nästan är obligatoriskt att fotografera vårblommorna när de kommer. Men det är klart att bilderna liknar varandra. Det blir liksom ingenting speciellt med dem.

Man kan plåta lite vidvinkligt, så att lite omgivning kommer med, eller...

så kan man gå nära lite macrostyle...

Suck...!

Men just den här dagen tog vinden tag i de vita blommorna... varför inte låta det synas på bilden?

Våren, så fylld av liv!

Vårträd!

Sacred concert i Folkärna kyrka.

Vi som var i Folkärna kyrka igår kväll, (vi var ganska många), fick vara med om en stor musikalisk upplevelse. Kyrkan gästades av Kammarkören Musikaliska och kammarkören Sonorus med solist och musiker från Stockholm. Huvudnumret var Duke Ellingtons fantastiska musik i hans "Sacred concert". Förutom att jag hade uppgiften att framföra ett tack till de inblandade kunde jag också sitta på första bänk och dokumentera med min kamera.

Det är inte varje dag man får uppleva så tajt körsång, (man blir riktigt sugen på att sjunga i kör igen). Otroligt drivna och duktiga musiker dessutom!

Helen Larsson, sopran fantastisk solist, helt enkelt! Tänk att det kan se så lekande lätt att sjunga något så stort och svårt.

Som sagt var, en riktigt stor upplevelse! Tack för det!

Akademiska sjukhuset, tid och rum, ovan jord, under jord.

Det är nyttigt att vara inlagd på sjukhus någon gång då och då. En miljö där livets ytterligheter alltid är närvarande. Människor som arbetar och vistas där mitt emellan himmel och jord.

Nya psykiatrins hus blir till ett ovanligt lyckat möte mellan gammalt och nytt, tycker jag.

Uppsala är fullt av möte mellan natur och arkitektur, så även Akademiska sjukhuset.

Annars ägnas mycket av tiden och rummet åt väntan och åter väntan.

Och en tur till underjorden och åter.

Ännu ett gistet gammalt trähus...

...eller två, eller...

En hel liten gård, faktiskt! Hit måste jag återvända!