En extra blogg i kväll med min bild av vännen Björn!
Jag kommer alltid att minnas hur Björn (Khalad Thundal), helt oväntat, klev in på mitt jobb i Brukskyrkan i Kolsva en dag. Det blev ett långt samtal över en kaffe och så köpte jag hans bok "Hjärtats röst", en bok jag gärna återvänder till för att hämta inspiration i. Vi hade ofta olika utgångspunkter i synen på livet och tillvaron, men som vi konstaterade att vi tycker lika om väldigt mycket ändå. Slutsatserna kan ju vara de samma i alla fall! Han var en mycket skicklig fotograf, och hans bilder och berättelser som spänner över så lång tid är ju helt unik! De berör, bilderna på landskapet han har rört sig i och människorna han mött och haft omkring sig genom livet. Fina bilder av vardag och fest både nu och då. Inte minst bilderna på Ingemor tycker jag är så fina och berör mig verkligen på djupet. På de allra äldsta bilderna är det en ung tonårstjej som Björns kamera intresserar sig för lite extra. På de sista bilderna tagna alldeles nyligen, finns samma känsla i bilden, fastän djupare, mognare och förmodligen mera mångbottnad, om hur det är att bli gammal tillsammans. Jag tror det blev två gånger som jag hade förmånen att komma till Björns älskade Korsheden för sommarfotofika då han bjöd så fint på glass, kaffe och gemenskap i solen. Den här bilden är från träffen 1 juli 2017:
****
Tack Björn! Vila i frid!
****
Det är en väldigt vacker och välskriven text som jag kan hålla med till 100%. Och ett fint foto som vi vill minnas honom.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
Med många vänliga hälsningar
Ingela
Du avslutar din fina text med ett utmärkt foto.
Hälsningar, Bjarne
Björn försökte ju med växelboende in i det sista. Nu antar jag att det blir ett boende för hans fru. Barn och barnbarn hälsar säkert på så mycket dom kan men ändå en helt annan tillvaro.
Fin text du skrivit.
Mvh Bengt
Roland
Gävle