Älgen som knäböjde och manuell fokusering kräver ljusstarka objektiv

För drygt ett år sedan gjorde vi på jobbet en personalutflykt till Gårdsjö älgpark som ligger i Heby, Uppland. I ett jättestort hägn strövar älgarna fritt omkring. Besökarna får sitta på en för ändamålet specialgjord vagn som dras av den gamla trotjänaren "Grålle". D v s ägaren av älgparken, Leif Lindh, kör runt besökarna i en gammal Fergusontraktor.

Vi får se både tjurar, kor och kalvar. Det är augusti och brunsten har inte satt igång ännu så det är relativt lugnt i hägnet. Ungtjurarna tjafsar lite förstås och får en uppsträckning av den tjur som står högst i rang. Hjälper inte det så ingriper Leif och då lugnar de ner sig. Det är märkligt att se vilken god hand han har med älgarna. De kommer fram till vagnen och, som det verkar, vill bli klappade. Vi blir tillsagda att dra upp benen för säkerhets skull ifall de blir rädda och sparkar.

För dagen har jag en gammal Pentax Spotmatic F med mig och ett ännu äldre Super Takumar 3,5/35 mm. Trots att ljuset är bra har jag svårt att ställa in skärpan. Sökaren blir inte tillräckligt ljus för mina väl begagnade ögon ;). Det är bara att erkänna. Numer behöver jag ljusstarka objektiv för att kunna fokusera manuellt korrekt och på en rimligt kort tid.

Ljuset varierade kraftigt den här dagen från strålande sol till mulet. Älgarna befann sig ofta i (för mig) besvärligt motljus. I kameran hade jag TMAX 400.

På återseende

/Torbjörn

Träslövsläge

Vi hade precis ätit frukost i den hyrda stugan vid Apelviken i Varberg. Utanför regnade det och himlen var gråblå. Ingen ville gå till stranden. Humöret hos barnbarnen var på bottennivå och vi övriga var väl inte så muntra heller. Då bestämdes att vi skulle göra en utflykt till Träslövsläge och köpa lite fisk till lunch. Vi packade in oss i två bilar och så for vi iväg den ganska korta biten till det gamla fiskeläget. Vi strosade runt en stund i hamnen och tittade på fiskebåtarna. Jag tog lite bilder mellan skurarna och sedan gick vi till fiskaffären och handlade. För min del blev det rökt makrill.

Nu när jag tar fram de här bilderna bestämde jag på en gång att de skulle göras i svartvitt. Varför kanske ni undrar? Jo, för fantasins skull. Om man nu ska tala om nackdelar med färg så är det just att inget lämnas till betraktaren att fantisera kring. Allt finns där redovisat. Färg är i många fall kanske överlägset men ibland behöver vi titta på bilder som har en högre abstraktionsgrad. Vi behöver få träna upp fantasin och gå djupare in i de bilder vi tittar på.

De här blev bäst i färg

Efter att ha varit sjukskriven en längre tid ska jag börja jobba i morgon. Det ska faktiskt bli roligt att få komma hemifrån och "göra lite nytta" samt naturligtvis få träffa arbetskamraterna. Jag har köpt ny kvällslektyr; Bibeln och arkeologerna av Hans Furuhagen. Boken blev ganska uppmärksammad när den kom ut för en tid sedan och det ska bli spännande att läsa den.

På återseende

/Torbjörn

Målet är 78 liksom 34-32

Jag fick en smärre chock när jag ställde mig på vågen häromdagen. Drygt 83 kg visade den. Jag är 178 cm och brukar väga 77-78 kg men nu har rondören dragit iväg för långt. I går var jag in till Uppsala och handlade lite kläder, det är ju rea överallt, och speglarna i provhytten avslöjade en inte fullt så angenäm bukprofil. Jag tycker att jag rör på mig tillräckligt med långa promenader nästan dagligen. Har god aptit, älskar ost, choklad och nötter men har förstått att det får konsekvenser. Jag har haft storlek 34-32 på mina jeans ända sedan 20 års åldern men i går var det kört. Det fick bli 36-32 och det var inte särskilt kul att konstatera. Efter byxköpet gick jag raka vägen till sportbutiken och köpte gångstavar och underställ. Nu jädrar anamma ska det bli andra bullar!

Än behöver jag inte maskera mig när jag går och handlar ;)

Nu kanske ni tycker att jag överdriver? Det kan tyckas så men vi har alla en trivselvikt och min ligger kring 77- 78 kg. Inte mer, då känner jag mig plufsig och klumpig och kläderna sitter som korvskinn. Jag lovar att rapportera när målet är nått, eller missat.

På återseende

/Torbjörn

Min dator blev proppmätt

Så var det dags igen. När jag satt och redigerade bilder kom plötsligt en varningsskylt upp på skärmen som sade att diskutrymmet var för litet och att jag måste ta bort filer. Nu hade jag inte kollat hårddisken på ett tag men märkt att det gått lite trögt på slutet och när varningsskylten slocknat gick det inte att öppna bilder i PS längre. När jag kollade såg jag att utrymmet bara var drygt 2 GB! Jag rensade tills jag hade drygt 11 GB utrymme men det gick fortfarande trögt.

Jag har en 24 tums iMac från 2009 och hårddisken går naturligtvis att byta ut men då får man lämna in den till, i mitt fall, Macoteket i Uppsala. Den fulla interna hårddisken får man montera i ett kabinett och använda som extern hårddisk. Jag var lite tvehågsen så jag åkte in till Macoteket för att få råd. Jag funderade på om det var bättre för mig att satsa på en Mac Pro, med lätt utbytbara hårddiskar, i stället. På Macoteket avråddes jag från att köpa Mac Pro just nu. Den senaste modellen är ca 1,5 år gammal och förmodligen kommer det nya och billigare modeller ganska snart.

Naturligtvis slog jag tankarna ur hågen och kollade deras externa hårddiskar i stället. Priserna tyckte jag var skyhöga och det berodde enligt försäljaren på att det varit brist på hårddiskar på grund av höstens stora översvämningar i Thailand. Jag blev intresserad av en My Book Studio på 3TB men den skulle de ha 3 795 kr för! Skillnaden mellan en hårddisk på 2TB och 3TB låg på knappt 500 kr så 2 TB var aldrig något alternativ. Medan vi stod där och dividerade om det höga priset kollade försäljaren det aktuella dagspriset och plötsligt hade priset sjunkit med 1 100 kr! Det blev affär.

Installationen gick på nolltid och jag förde över alla bilder från 2012 till den nyinköpta hårddisken och vips var utrymmet på den interna 50GB och helt plötsligt var iMacen pigg som en mört igen ;).

De här bilderna har just nu gott om utrymme och behöver inte trängas ;).

Han valde den smala vägen

Sadelskydd

Lite förmer

Någon fryser

Hembiträde som tröttnat?

Mötet

På väg

Dilemmat med damcyklar

Cheese please!

Studenter på väg

Trappan

Loop

Två ensamma

Efter installationen av den nya, externa hårddisken fungerade inte flera sökvägar i Lightroom. Som tur är är det lätt åtgärdat. Man behöver bara högerklicka på aktuell mapp så söker programmet upp mappens nya plats. Teknik är underbart – när det fungerar ;).

På återseende

/Torbjörn

Hollywood på trettio- och fyrtiotalet

Trettiotalet var Hollywoods guldålder och nu kunde filmstjärnorna porträtteras med snabbare film och bättre ljusarrangemang. Objektiven kunde bländas ned och det bättre ljuset, i form av studiobelysning, gav också kortare exponeringstider. Allt detta ledde till att de stela och allvarliga uttrycken i 20-talets porträtt övergick till något helt annat. De kvinnliga modellerna hade nu längre hår och de var mycket mer avslappnade. Nu log och skrattade man och man tittade till och med rakt in i kameran. Klädprakten var fortfarande stor på trettiotalet med mycket påkostade och långa klänningar. Modellerna bar också ofta långa handskar. Under fyrtiotalet rådde, på grund av kriget, stor brist på många tyger och modellerna bar enklare klänningar som inte krävde så mycket tyg. Bara axlar och ryggar var vanligt mode under den perioden.

Den tekniska utvecklingen under den här tiden möjliggjorde skarpare och mer uttrycksfulla porträtt. Det stela och allvarliga 20-talet var nu ett minne blott.

I det här inlägget flyter de två decennierna ihop utan någon tydlig gräns. Vi hade ingen möjlighet att klä upp modellerna med kläder som var tidstypiska utan vi jobbade i huvudsak med ljussättningen. Från det utslätade ljuset på 20-talet till det mer kontrastrika och modellerande under de därpå följande decennierna. Vid ljussättningen försökte man nu få en fjärilslik skugga under näsan för att dölja näsborrarna. Den här ljussättningen kallas följdriktigt också för "Butterfly". På 30-talet var det mycket vanligt med diagonal komposition och det var vanligt att kameran lutades för att få fram den effekten.

Ljussättningen av de två sista modellerna blev inte optimal. Läraren hjälpte till att flytta huvudljuset så att ljuset föll rätt även när modellerna rörde på sig. Tyvär var han upptagen med annat när det blev min tur att fotografera de här två personerna. Vi har använt oss av en s k kicker som belyser modellens hår bakifrån. Vid konvertering till svartvitt i Silver Efex Pro II har jag använt filmfiltret Fuji Neopan Acros 100.

På återseende

/Torbjörn