Duger inte jag?

Jag stod vid Strömmen i lördags och fotograferade svanar och andra fåglar som fanns där. Ett otäckt busväder drog över Stockholm med blåst, snöyra och kyla. Jag led med fåglarna i ovädret. Många svanar hade dragit in sina huvuden under vingarna och drev sovande, planlöst omkring. När jag fotograferat ett tag tittade jag upp och såg en duva komma gående emot mig. När den var helt nära stannade den till ett tag och tittade på mig som om den ville säga: Duger inte jag? Jovisst, lilla duva, du duger lika bra som de fina svanarna.

 

En av de fina svanarna försöker sova en stund

 

Duvan undrar om inte den är lika fin? Duger inte jag? Jodå, du är lika fin som svanarna

 

 

På återseende

/Torbjörn

 

Ruggigt i Stockholm

Dristade mig in till Stockholm i lördags. Utanför tågfönstret yrde snön och skymde sikten. Kom att tänka på filmen Doktor Zjivago när jag satt där i tågkupén. Tåget var fullpackat med människor. De flesta varmt klädda. Det fanns dock några som hade sommarjacka, jeans och myggjagare på fötterna. Obegripligt. Det var ju i alla fall 14 minusgrader. Jag var varmt klädd och började min vandring runt på stan.

I Kungsträdgården fanns några tappra skridskoåkare som trotsade den bitande vinden

 

Här råder full koncentration

 

En man med cigarett i näven kom pulsande i snön

 

Kallt och ödsligt var det i Kungsträdgården

 

Gick ut på Skeppsholmen, men fy vad ruggigt det var

 

Fast galjonsfiguren på af Chapman klagade inte

 

En kvinna rastade sina hundar

 

Niki de Saint Phalles underbara skulpturer, nedanför Moderna museet, värmde i kylan

 

De mustiga färgerna piggar upp

 

Här tänker jag på jordgubbar, glass och grädde

 

Solögat

 

En man kommer gående i trappan från Östasiatiska museet

 

Det var tomt och öde bland båtarna

 

Flaggan i topp

 

Sommarblått

 

Sadeltäcke

 

Fler kämpar på i kylan och blåsten

 

Det blåser mest från det ena hållet

 

Oh kvinna, ge mig lite av din värme

 

Med helt insnöad kamera återvänder jag till centralstationen för att åka hem. Jag hade inte behövt springa för tåget var försenat med en timme.

 

På återseende

/Torbjörn

 

Några anteckningar

Jag tycker om liknelsen att använda kameran som ett anteckningsblock på vår vandring genom livet. Tycker om att strosa runt på stan med kameran och iaktta människor och tingen som jag möter. På somrarna är det underbart att sitta på ett utecafé och njuta av det goda kaffet och se föreställningarna som likt en oändlig slinga utspelar sig framför mina ögon. Helt gratis dessutom.

Några anteckningar från en promenad genom Stockholm onsdagen den 17 februari.

Fade away

 

Hånglande cyklar

 

Spinnande lejon

 

Endast för renrasiga

 

Skavsår

 

Tolv komma fem grader

 

Svensk kung för 49:50

 

Stor och liten

 

Snöglopp

 

Point-and-shooters

 

Konerna

 

Utsikt från en bro, skänker perspektiv....

 

På återseende

/Torbjörn

 

Ellens bageri

Så hade det blivit dags för ännu en eftermiddagsfika på Ellens bageri. Jag tog ett tåg som kom in till Stockholm strax före två så jag hade gott om tid att ta mig upp till Hornsgatan. Vandrade via Drottninggatan och Gamla stan upp förbi slussen och så var jag framme. Tog en del bilder på vägen som kanske kommer senare. I dag bjöds det bl a på gårdagens semlor för 20 kr. De var stora och hur fina som helst. Till slut blev vi tio runt bordet. Bara män. Diskussioner om att införa kvotering vid mötena på Ellens lyste med sin frånvaro. Som vanligt var det mycket tekniksnack och kameror på bordet. Micke och Krister hade tagit med sig fina bilder som gick runt bordet. Kristers i form av en fotobok.

Ett reserverat bord väntar på oss

 

Johan kollar något intressant

 

Mats har det gott

 

Micke visar sina fina bilder från Grönan

 

Kristers fina lilla fotobok

 

Naturligtvis serveras det en och annan Leica

 

Bengt laddar upp med en jumbokopp te

 

Bengt testar Canon S90

 

Micke demonstrerar hur man fotar handhållet

 

Ulf visar också bilder

 

Om två veckor ses vi igen på Ellens. Ta med en bild som vi kan diskutera kring.

 

På återseende

/Torbjörn

 

/

Lilldrängen

Min far föddes 1919 i Ockelbo. Han växte upp i byn Gäveränge en bit från Ockelbo centrum. På sin väg till skolan passerade han varje dag den stora bondgården HansJons. Vid sju års ålder blev min far "anställd" som lilldräng vid bondgården. Innan han gick till skolan hade han att utföra lättare sysslor på gården och likadant efter skolan. Det var hårda tider så varje liten peng eller matbit var betydelsefull. När jag var liten hörde jag min far och farbror prata mycket om livet och människorna på HansJons. Tyvärr finns inget nedtecknat. Både min far och farbror är döda sedan länge. År 1981 fick vi höra att de höll på att riva HansJons för att ge plats åt nya bostäder. Vi for dit och min far gick runt och visade och berättade vad han upplevt där. Bl a så bakades allt bröd som behövdes i en bagarstuga på gården. Min far hjälpte ofta till i bageriet.

 

På sin väg till skolan passerade min far gården HansJons

 

Han pekar och berättar

 

Boningshuset

 

Vad som var så här högt minns jag inte

 

Han kikar in i den på den tiden stora ladugården

 

Golvbjälkarna är av stadigt timmer

 

Här står han på backen upp mot höskullen

 

Lekstugan

 

Hemlighuset - som inte var så hemligt!

 

I det här huset fanns bageriet

 

Far visar bakugnen där han bakat åtskilliga limpor

 

Kakelugnar fanns i alla rum

 

På återseende

/Torbjörn