Vattenriket
I juni 2019 ställde jag kosan åt det s k Vattenriket i Kristianstad. Mitt planerade första stopp var vid Herculesdammarna. Jag hade sett flera riktigt fina bilder på svarttärnor där och var sugen på att försöka få några också. Svarttärnor ser jag emellanåt även hemmavid, men då oftast förbiflygande och på håll. Vid Herculesdammarna kunde det finnas chans till att få lite närbilder.
Det blev inga bilder alls på några svarttärnor. Endast den här skäggdoppingen ovan. Fanns det inga svarttärnor? Jodå, det var några stycken som flög runt och med tiden hade jag kanske kunnat få något lämpligt tillfälle till några bilder. Nu blev det inte så. Jag hade inte mycket mer än placerat mig i ett skuggigt parti när en man med tubkikare på axeln och handkikare hängande runt halsen stegade fram till mig och sa:
"Du vet väl att det är såna som du som skrämmer bort ängshökar på Öland!"
Vad har detta med mig att göra tänkte jag. Öland är faktiskt en bit bort. Måste vara gott och väl 20 mil. Hur som helst blev jag rätt störd och inte lite irriterad över den här mannens beteende. Istället för välkomna ytterligare en naturintresserad person går han till attack för att jag inte närmar mig naturen på det rätta sättet - d v s med kikare. Bara för att jag byt ut tubkikaren mot kamera och teleobjektiv betyder inte att jag gått över till "The Dark Side". Med ett antal år på andra sidan 50-strecket tar jag inte skit från någon utan jag började argumentera och ge exempel på hur s k "kryssare" stört vid olika tillfällen och påpekade att naturen inte är en exklusivitet för endast en grupp av naturintresserade.
Han trodde nog att jag skamset skulle lomma iväg. Jag har inget att skämmas för. I över en timme stod vi och argumenterade. Jag märkte dock under diskussionens gång att mannen var en fundamentalist som endast såg saker i svart och vitt. Naturfotografer borde helst jagas bort. De fuskade ändå allihop med photoshop och annat. Den fanns ingen gråskala i hans resonemang. Jag har sett olämpliga beteenden från såväl kryssare som fotografer under åren, men i de allra flesta fall kan både kryssare och fotografer samsas och dela glädjen i naturupplevelsen.
Till sist var stämningen sådan att jag kände att det var ingen större idé att fortsätta att diskutera med den här mannen. jag drog en vals om jag måste var hemma en viss tid. Tackade för pratstunden. Vände mig om och gick.
Lusten att fotografera hade tyvärr avtagit markant. När jag är ute i naturen känner jag oftast en stort lugn och ett välbehag. Ur denna sinnesstämning hämtar jag både inspiration och lust att fotografera den natur jag har framför mig. Nu kände jag mig bara arg och irriterad. Då blir det inga bilder. Jag gick tillbaka till bilen en bit bort och körde iväg till ett annat ställe i Vattenriket för att ta en bit mat och fundera över fortsättningen på dagen.
#2
#3
På väg till ett annat ställe kom jag att köra förbi en nyslagen gräsvall. Där ute gick den en vit stork. Jag vevade ner rutan och tog några bilder. Storken brydde sig föga om att jag var där utan spatserade lugnt omkring det nyslagna gräset och spanade efter något ätbart.
#4
Jag körde fram till parkeringen vi det nya stället och åt en bit. Jag satt där en stund och funderade över dagens utveckling och vad jag skulle göra. Bäst som jag sitter där kommer det en liten fågel och landar på ett staket i närheten. Den ser så liten och ynklig ut i den stora vida världen att jag känner att jag måste försöka få en bild där den sitter. Jag vet faktiskt inte vad det är för en fågel. Att det förmodligen rör sig om en ungfågel av något slag. Har tänkt på ung rödhake, men den är för mörk för det tycker jag. Jag blir inte klok på vad det är.
#5
Gulärnan är lättare att identifiera. Varför har jag inte rätat upp stolpen kan det undras? Gör jag det skulle det se ut som om ärlan tippar.
#6
Turens sista fågel blir en röd glada. Jag har bestämt mig för att köra hemåt igen. Kan inte riktigt finna den rätta känslan.
TheInvisibleJackal
Jag kommer själv från skådarleden och har aldrig haft några problem med att det funnits fotografer på samma plats. Bland en del skådare märkte jag ett grabb-skämtande förhållningssätt gentemot fotografer, men det stannade där - lite slänga käft skoj parterna emellan. När jag la tubkikaren på hyllan har jag märkt att det förekommer väldigt starka aversioner mot fotografer hos en del skådare. Samtidigt måste det sägas att många är nyfikna på om man fick någon bild.
Att det idag har blivit så mycket lättare genom olika rapporteringskanaler att få nyss om den ena eller andra arter är både på gott och ont. Samtidigt har tekniken underlättat otroligt för många att tämligen enkelt och prisbilligt att kunna ägna sig åt fågelfotografering än någonsin tidigare. Konfliktytorna mellan olika grupper har därigenom också ökat.
Att gå ut meddela förhållningsregler kring fotografering som KOF har gjort är ett sätt att minska störningen av vissa arter, men samtidigt är jag lite skeptisk. Att fotografera med blixt är inget jag själv gör, men jag vet att det mycket vanligt förekommande i både USA och Australien. Vad jag känner till finns det inga belägg för att det skulle vara störande. Däremot är många skådares uppspelande av olika fåglars sång och läten direkt störande.
Hälsningar Jörgen
Vad tror du de hade sagt om jag hade klampat in med en hund också dessutom?
Nä bättre att köra sitt egna race och inrikta sig på örn och gjuse ;)
Nåväl vi (Maja) har allt upplevt en hel del fina möten i naturen där inga fågelskådare med tubkikare finns!
Mycket fina bilder Jörgen, Gillar verkligen bilden på gladan :)
Vilken surgubbe......
Tack så mycket Joakim!
Hälsningar Jörgen
Hälsningar Jörgen
Jag försöker alltid leva efter devisen "inte störa, inte förstöra", både avseende mig själv och min hund. Trots detta råkar man emellanåt ut för någon självutnämnd väktare, som man gör bäst i att negligera. Fota på, vi vill se fler bilder från dina fågelrika trakter!
Dessa bakåtsträvare som helst skulle vilja införa husagan igen. Vad har de för glädje av naturen om de hela tiden anses behöva korrigera andra naturintresserade?
Jag kommer själv från skådarleden, men har lagt ner den biten till förmån för fotograferandet. Släpande också med tuben i början, men efterhand som fotografering tog över hand blev den alltmer bara i vägen. Håller med om din devis. Det är många gånger jag låtit bli att ta en bild för att jag känt att jag kommit för nära och istället backat undan. Fast sitter jag ner en längre tid kan jag få många fåglar och djur att känna sig lugnare trots min närvaro. Att bli en del av naturen och inte bara vara en tillfälligt förbiilande. Det handlar om tålamod.
Hälsningar Jörgen
Hälsningar, Bjarne
Jag måste nog säga att den övervägande majoriteten man möter ute är trevligt, men så finns den och annan som inte är riktigt navlad. Tror att oavsett sammanhang skulle dessa människor hitta något att slå ner och anmärka på. Ja, han sabbade min dag, men efteråt har jag tänkt på att mest sabbar han nog för sig själv genom att vara så vrångsynt. En del människor väljer på egen hand en törnebeströd stig i livet.
Hälsningar Jörgen
Bilderna du fick med var fina särskilt gladan
Inte riktigt den dag som jag hade tänkt precis, men tyvärr så möter man ibland; tack och lov väldigt sällan, någon vars personlighetstyp är inställd på aggressiv konfrontation istället för nyfikenhet och diskussionslusta.
Hälsingar Jörgen