Strax intill vägen
Någon mil eller två söder om Falkenberg hittar man Ullarps naturreservat. Det finns en liten parkering vid reservatet men ingen toalett. Jag har påtalat det tidigare att det är synd att många av naturreservaten saknar toaletter. Jag förstår att de lite mer svårtillgängliga och mer sällan besökta reservaten inte kan ha toaletter, men som i Ullarps fall, ett reservat som ligger alldeles invid den s k Kustvägen borde det inte vara några större konstigheter med att kunna erbjuda besökare en toalett.
Nog om bekvämlighetsinrättningar nu.
Vad i hela friden gör vi här i Ullarp? Jag säger vi eftersom i nio fall tio är jag och min fru och ute och fotograferar tillsammans. Även om våra huvudsakliga motivområden skiljer sig åt. Hon ägnar sig åt den lilla världen som finns i makrofotografering medan jag ägnar mig mer åt den stora med dess landskap, träd, djur och fåglar. Det funkar utmärkt ity vi delar inte bara ett intresse för fotografering utan även ett naturintresse.
#2
I Ullarp var det två ting som lockade oss. För min fru - det rika beståndet av vitsippor och andra blommor. För mig hagen med ekar. Det här med ekar är en smula ambivalent för min del då jag blir rejält påverkad av ekpollen då det är säsong, vilket det var när vi var i Ullarp. Dock har jag receptbelagd medicin som jag började med förra våren och som har visat sig vara väldigt effektiv under den korta tid på året som det är som mest ekpollen i luften.
#3
Jag fotar också gärna blommor, men måste tillstå att jag har ett längre fotografisk förhållande till träd. Speciellt lövträd.
#4
För mig är träden många gånger som vackrast vid tiden när de första löven har spruckit ut och trädens kronor ännu inte täckts med stora lövmassor. Man kan alltjämt se trädens grenar sträcka sig upp emot skyn. Knotiga, vridna och med barkens textur synlig.
#5
Min morfar var skogvaktmästare, kanske är det från honom jag ärvt min förkärlek till trädens väsen. Kanske är det något djupt nerbäddat mänskligt att känna sig dragen till träd. Jag vet inte. Jag vet bara att när jag står i sådana här ekhagar känner jag inte bara vördnad utan också ett oerhört lugn. Jag kan ta fram min trefotspall och sätt mig en stund och bara inta träden. Se på dem. Höra det lätta rasslet från vinden som rufsar lite i löven. Njuta. Sitta med mina tankar.
#6
Dessutom känner jag snart 60-år gammal fortfarande en obändig lust att klättra upp i trädens kronor. Och den lusten kommer nog aldrig att gå över även om det är länge sedan jag verkligen klättrade upp i ett träd. Upp kommer man nog alltid, men man ska ju ner också.
TheInvisibleJackal
Skira lövverk på våren är fint
Tyvärr är min sämsta tid just vår. Var bättre förra säsongen än denna. Kan bero på att jag förflyttade mig och kom tbx när sprickning var klart
/N
Känner mig många gånger befryndad med Tabues Rönnerdahl. Pollensäsongen är inte speciellt kul. Tog mig till läkare förra våren och fick mycket bra hjälp.
Hälsningar Jörgen
Och visst lockar de fram barndomens leklust då man ser dessa grenar, grova och klättervänliga. Tror de skulle bära till och med mig, trots att jag passerat 70-strecket så skulle jag nog vilja kunna klättra upp.
Ner kommer man ju alltid, men i vilket skick...
Det är väl den klokskap som kommer med åren -frågan och insikten om vilket kommer man ner från ett träd. Svaret lutar väl åt ett inte alltför angenämt vis.
Hälsningar Jörgen
Som jag ser det får man välja hur mycket man vill ha med av ett träd, för det går nästan inte att få med hela utan att komma lite för långt ifrån och då riskerar man istället att känslan av trädet går förlorad. Det är något man får väga in. Ofta tar jag flera bilder i olika vinklar om jag inte från början känner att den här vinkeln gillar jag.
Hälsningar Jörgen
Det är inte konstigt att träd spelar en stor roll i människan historia. De är bland de få levande väsen som uppnår en högre ålder än våren egen. De finns i både förfluten tid och nutid många av dem. De fanns där före oss och många av dem kommer även att finnas till efter oss. Det gör dem till en slags väsen utom tiden även om det är en modifikation med sanningen. Tidens tand gnager även på den allra segaste ekstam.
Hälsningar Jörgen
När jag såg det här motivet tänkte jag faktiskt i de tankebanorna om ett högre rankat träd med sina vaktposter.
Hälsningar Jörgen
Håller med dig och känn igen den där känslan av saknad efter en kär gammal vän.
Hälsningar Jörgen
Hälsningar, Bjarne
Jag har alltid ögonen öppna för intressanta träd. Har liksom svårt att inte ha det.
Hälsningar Jörgen