Norröver - XVII - Björnrike

Bitvis är leden stenig. Jo, jag tackar jag. Det stämde mer än väl. Sakta men säkert tog jag mig fram gnolade på en fotvrickarblues. Vi hade tagit oss till Björnrike, för att från en väl tilltagen parkering ta oss upp till något som kallades Björnrikestugan. En promenad på 1.5 kilometer enkel väg. Med tanke på terräng och annat kändes det som ett lagom mål. I fotoryggsäckarna hade vi knölat ner lite ätbart så att vi skulle kunna ta en välförtjänt fika vid Björnrikestugan.

#2

#3

Emellanåt vände jag mig om och fotograferade det som kunde överblickas från den ökande höjden som leden bjöd på.

#4

Alltjämt stenig men nu hade leden börjat plana ut och det var ett riktigt behaglig promenad.

#5

#6

#7

Uppe vid stugan fanns det alla möjliga bekvämligheter och därtill möjligheter att ladda sin mobil medelst hjälp av solceller. Mycket smart. Här blev vi en stund. Här var det gott att vara. Vi fikade och njöt av tillvaron. En simpel ostmacka och några rågkex ute i naturen är ibland mer välsmakande än bakelser på något fashionabelt konditori. 

#8

Vägen ner till parkeringen var visserligen lika lång som hit upp, men på något sätt kändes det som inte särskilt ansträngande att gå samma väg tillbaka. Dessutom var det nedför hela vägen. 

#9

Bakom stugan fortsatte dock leden. Vad kunde det finns upp vid krönet tro? Rätt var det var hade vi satt den ena foten framför den andra och var nu på väg ytterligare uppåt. Drivna av en oåterkallelig nyfikenhet parat med den stora glädjen att röra sig ute i naturen även om leden framåt såg ut som en överstressad stenläggare rusat fram i arbetet.

#10

Det omgivande landskapet skiftade karaktär ju högre upp vi kom. Det började likna en veritabel mardröm för fjälljoggaren som föredrar att på egen hand välja sitt spår. Det var hur som helst ett spännande landskap som rullades upp framför våra ögon. 

#11

#12

Björnrikestugan syntes inte längre till. Leden vi vandrat på ringlade fram i landskapet bakom oss. I ett huj hade vi kommit ett bra stycke längre än vi insett. Hur mycket längre till skulle vi gå. Vägen tillbaka var lika lång som den sträcka vi hitintills hade gått. Vi hade sett få andra vandrare. Tröt krafterna eller min fot ansåg att nu får det vara nog, var det inte bara att lägga sig invid stigen och likt en Bon Scott väsa fram https://open.spotify.com/track/6EGsvchOgeJqNofXHpnBGj?si=7e6ce4de700f4dcc 

#13

Var det dags att börja tänka på återfärden? Vi tog en paus och en funderare. 

#14

På håll syntes nu en liten stuga. Skulle vi försöka ta oss dit eller skulle vi här och nu vända om. De allestädes närvarande funderingarna förstörde lite av njutningen av att vara ute och vandra på okänd mark. Samtidigt måste ett beslut fattas. Den fysiska verklighets beskaffenheter av såväl det ena som det andra slaget gick bara inte att kringgå. Att ta oss till stugan var för långt.

#15

Att ta oss upp för nästa krön däremot såg inte ut att vara alltför avlägset. 

#16

#17

Sagt och gjort. Strax var vi uppe på krönet och blickade tillbaka. Det såg inte så brant ut från det här hållet som det varit att gå uppför sista biten.

#18

Vi såg oss om efter någon lämplig plats att slå oss ner en stund.

#19

#20

En bit från leden hittade vi några trevligt utformade stenar att sätta oss på. Ta fram det sista av fikat för att göra fotoryggsäcken något lättare. 

#21

Utsikten var av den storslagna arten.

#22

Molnen likaså.

#23

På ingen tid alls mörknade himlen. Skulle skyn faller över våra huvud? Då vi på egen hand inte kunde bestämma oss (vi sjöng en velighetsblues i stämmor). Bestämde naturen åt oss. Nu var målet parkeringen med bilen, utan att förhoppningsvis bli alltför blöta. Regnet såg ut att inte vara alltför långt bort. Tack Moder Natur för din visdom som leder oss på rätt väg.

#24

#25

Lika snabbt som det hade mörknade sprack det under vår återfärd upp. Vi valde dock inte att stanna till någon längre stund mer än för att släcka törsten emellanåt med lite vatten. Magen knorrade dessutom, för den saknade den utlovade middagen. En middag som dröjt längre än väntat. Och som skulle dröja ännu ett litet tag till innan vi var framme vid bilen. 

TheInvisibleJackal

2022-11-20 20:12   niniz

Vackert är det och roligt när jag får se att ni också njuter av utsikt natur och foto
/N

Svar från TheInvisibleJackal 2022-11-23 10:01

Tack så mycket Nini!
Att vara ute i naturen är lika stor njutning oavsett om det blir några bilder eller inte.

Hälsningar Jörgen

2022-11-21 14:47   DanneWest

Härliga vildmarksbilder och jag kan längta dit!

Svar från TheInvisibleJackal 2022-11-23 10:02

Tack så mycket Dan!
Kul att min bilder kunde väcka längtan.

Hälsningar Jörgen