Mitt på dagen! Det går väl inte!?
Att fota mitt på dagen är väl inte precis det smartaste man kan göra. Ändå gör jag det här. Vad är det för ett stolleryck? Jag skulle önska att jag hade en välmotiverad ursäkt, men det har jag inte. Inte mer än att det var slumpen som gjorde att vi hamnade vid Näsbokrok. Eller rättare i trakterna av Näsbokrok till att börja med.
#2
Midsommarhelgen hade vi tillbringat i Göteborg och på söndagen var det dags att fara hemåt igen. Från början hade vi tänkt bränna på hemåt utan några direkta uppehåll mer än att eventuellt tanka.
#3
Det som gjorde att vi råkade hamna där vi gjorde var en uttalad fråga om vi verkligen behövde köra E6:an hela vägen. Kunde det inte finnas någon annan väg som kunde vara lite trevligare. En titt i vägatlasen visade att det faktiskt fanns andra vägalternativ söderut än motorvägen. Ja, vi har en tryckt vägatlas. Visserligen från 1985, så emellanåt behöver uppgifterna den lämnar konfirmeras med en titt i en digital dito. Min farbror körde länge runt med en vägatlas från 1941 då han tyckte att färgerna i denna var så vackra.
#4
Ett besök vid Näsbokrok ska egentligen avläggas tidig morgon eller framåt eftermiddagen/kvällen. De spännande klippformationerna som finns här gör sig bäst i ljuset från en lågt stående sol. Väl medveten om detta tog jag bilder med tanke på ett framtida besök under gynnsammare betingelser. En rekognoseringstur med andra ord. Då får man fota under sämre förhållanden. Där satt den ursäkten jag sade mig inte kunna ge i början av det inlägget. Rätt vad det är, faller orden på plats.
#5
Stärkt av rekognoseringstanken tittar jag med nya ögon på klipporna. Jag tog till och med mig för att bestiga en av dessa klippor i akt och mening att kunna blicka ut över nejden. Väl uppe på toppen skulle jag om varit Anders Zorn ha utbrustit - "Nä, men si ett par rara dalkullor omfamnade av hav och klippor!" Till skillnad från Zorn kände jag inte mig på något sätt hågad att föreviga kullornas förehavanden utan inombords gnolande jag på:
"Mina dygder äro tusen
inga syndiga laster jag har
Jag har aldrig sett nåt naket
inte ens ett nyfött barn, halleluja
Mina blickar går mot taket
därmed undgår jag frestarens garn
Halleluja, Halleluja…"
medan jag så ljudlöst och elegant som möjligt avlägsnade min uppenbarelse från omgivningen.
#6
I fortsättningen undvek jag att bestiga klipporna ity vem visste vad som kunde döljas där bakom.
#7
Det blev istället att fokusera på deras spännande mönster och struktur.
#8
#9
Efter att ha suttit och häckat på klipporna ett tag. Fikat lite och mått bra i solen bestämde vi att återvända till bilen och fortsätta vår färd söderut bortom allfarvägarna.
#10
TheInvisibleJackal
Visst är det så.
Hälsningar Jörgen
Känner igen det där med att torka av objektivet ofta när man är ute när det blåser vid havet.
Hälsningar Jörgen
Hälsningar, Bjarne
Nog var ljuset hårt alltid, men jag försökte så gott det gick att undvika det på olika sätt.
Hälsningar Jörgen
Intressanta bilder blev det och en trevlig text därtill.
Det är vad jag tänker också, men så dyker det upp tankar om fotografiska måsten och tabun.
Du skall icke fotografera när solen står som högst.
Du skola icke omhulda den blå himlen utan den vadmalsgrå skall vara din strävan.
Och så vidare.
Jag fotar alla tider på dygnet och föredrar dagar med solsken framför gråväder.
Hälsningar Jörgen
Fina bilder!
MvH
Johnny
Jag tillhör den lilla skara som väljer att inte fota överhuvudtaget om det är gråväder. Jag vill ha sol som skapar det spännande spelet med ljus och skugga.
Hälsningar Jörgen
Hälsningar Lena
Favoritljuset är nog gryningsljuset för min del om jag kan välja, men jag fotar alla tider på dygnet. Det enda jag inte fotar i är gråväder. Det kan jag bara inte med.
Hälsningar Jörgen
Man kan fota när det passar sig, bara man behärskar tekniken och du visar att du gör det här.
Fin serie med rätt text..
Med många vänliga hälsningar från Erik.
Visst är det så och jag fotar också när som på dygnet.
Kul att du uppskattar min text. Jag är som du kanske vet storläsare. Har än så länge läst 263 böcker i år. För tillfället läser jag bland annat My Heart: Poems Galore av den danske diktaren Klaus Hoeck. Det skrivna ordet har stor betydelse för mig och genom att blogga här på FS får jag också möjlighet att använda mig av det tillsammans med mina bilder.
Hälsningar Jörgen
Det var roligt att höra. Kul att du gillar mina svartvita bilder.
Hälsningar Jörgen