Mars
Det händer att jag väljer att cykla ner till havet. I mars är det många gånger full möjligt att börja göra dessa små utfärder. I år har det ännu inte blivit av. Det har inte passat ihop med jobb och väder helt enkelt. Bilderna i inlägget är därför från mitt arkiv och tagna i mars 2019.
Det kan vara lite kyligt fortfarande så det gäller klä sig varmt och vindtätt, även om det den här gången inte var speciellt mycket vind att tala om. Många gånger väljer jag att cykla ner till Trönninge strand. Dels för att det går att komma ganska när där och dels för att det finns en del stenar och annat ute i vattnet som många gånger olika fåglar väljer att sätta sig att rasta på en stund. För det mesta är det storskarvarna som gärna sitter på dessa stenar. Sitter där och tittar, filosoferar eller torkar sina vingar.
#2
#3
#4
#5
Fiskmåsarna uppskattar också de stenar som finns tillgängliga att sätta sig på en stund. Vila lite, även om det finns dem som måste spela Allan och visa upp olika konster och trick.
#6
"Okej! Vem har förorenat min favoritsten!?"
#7
En fiskmås sittande på en nog aldrig så liten sten i havet är inget direkt märkvärdigt för varken oss eller för fiskmåsen. Det är vad fiskmåsar bara gör.
#8
Fast kråkorna är mer fundersamma över var i hela fridens namn de har hamnat.
#9
Fiskmåsar har förmågan att släcka törsten även med saltvatten.
#10
Storskarven torkar alltjämt sina vingar.
TheInvisibleJackal
Hälsningar Lena
Precis som hos t e x stormfåglar och albatrosser. Fast dessa har "näsborrar" på näbbens ovansida, ur vilket saltkoncentratet rinner ut.
Hälsningar Jörgen
Det är perfekt att kunna cykla. Man upplever mer och närmare naturen och landskapet.
Hälsningar Jörgen
Kläder efter väder är det som gäller om man ska trivas ute. Det ligger säkert något i det att kråkorna sysslande med någon typ av födosökande. Håller med att skavarna ger en känsla av närmare släktskap med dinosaurierna än andra fåglar ibland.
Hälsningar Jörgen
Hälsningar, Bjarne
Säger man något positivt eller tar parti för skarv i fel sällskap är det lätt att få på nöten. De river upp många känslor har jag märkt. Det är nästan som varghatet.
Hälsningar Jörgen