På promenad i hembygden

Påsken i år tillbringade vi några dagar hos mina föräldrar i Småland. Precis som många gånger förr blir att man går en liten sväng i samhället. Oftast blir det många gånger samma väg man går med lite variationer.  Platserna som vi passerar under vår promenad är i mångt mycket sig lika. Det sker dock en förändring. Ibland märkbar, ibland har inget förändrats ser som det set ut. 

När jag går här, går jag lika mycket på minnets s k stigar. Jag tittar lika mycket hur det har sett ut. I varje fall så som jag minns det. 

Bilden ovan visar Kommunhuset i bakgrunden. En byggnad som uppfördes i samband med kommunsammanslagningen i början av 70-talet. Jag minns platsen också som en stor hed på vilket den årliga vår - och höstmarknaden brukade hålla till på. Marknaden pågår alltjämt på en annan plats. Mina föräldrar säger att den har blivit mindre och det har den säkert. Själv kan jag inte minnas när jag var på en senast. Tjugo år sedan? Jag minns eller snarare tyckte att marknaden var gigantisk när den låg där idag kommunhuset ligger. Visserligen är det dryg 50 år sedan.

Dessutom hade den air av; jag skulle inte vilja kalla det exotiskt, men den förmedlade ändå på något sätt  något som var annorlunda gentemot den vanliga vardagens betingelser. Svårt att säga vad det kan ha varit som ingav mig den känslan. För de som är 5- 10 år yngre än jag själv har marknaden på den platsen aldrig existerat mer än i berättelser. Istället är det platsen där biblioteket finns och tandläkaren. Och bion inte allra minst. 

Bion ja. På 70-talet när jag började gå på bio visades det film tisdag-onsdag och lördag-söndag.  På helgen visades det diverse actionfilmer och på tisdagar och onsdagar visades det porrfilm. Ett filmutbud som idag skulle vara helt otänkbart, men som då i 70-talet småländska bibelbälte var helt ok. Biografägaren såg det som en lukrativ kombo. Jag vet inte när den försvann och bion kom att börja visa ett mer blandat utbud av filmer.

#2

#3

Byggnaderna skvallrar om här har det skett förändringar

#4

och här det inte ändrats särdeles mycket eller knappt något alls.

#5

För att göra det säkrare att passera järnvägen byggdes den här undergången. Ett annat skäl kan ha varit de "trafikstockningar" som uppstod när bommarna fälldes ner en längre tid, vilket hände lite då och då. Både en och två gånger har jag stått där både med cykel och moped och väntat vid bommarna på väg till skolan. Det fanns de som satte lite i system att skylla på Statens Järnvägar för att de var sena till morgonlektionen. Vilket med tiden inte blev en godtagbar ursäkt eftersom en kvarts tidigare uppstigande hade eliminerat risken att behöva vänta vid bommarna. De bästa tillfällena var om man råkade hamna vid bommarna samtidigt med den lärare som man senare skulle ha lektion med. Då kunde man i ett tyst samförstånd tänka - "Jävla bommar!" eller såtillvida att inte läraren ifråga tillhörde den skara samhällsinnevånare som på helgen låg på knä med knäppta händer och lyss till strängaspel och Herrens förmaningar. Då kanske det istället tänktes - "Attans bommar!", "Rackarns bommar!" eller något mindre svavelosande. Oavsett vad var det nog ingen som direkt upplevde stunden vid bommarna som ett litet plus tillvaron.

#6

Så länge jag kan minnas har de legat ved på den här platsen. Antingen eldar de i smyg eller också är det bara skådeved. Jag antar att om man satte upp en åtelkamera och lät den sitta uppe ett antal månader under de mest vedintensiva månaderna, skulle få en bild över huruvida veden används eller inte. Ett i sanning intressant projekt som skulle kunna mynna ut i en liten skrift om - "Eldningsmönster och vedanvändning på Småländska höglandet vid seklets början".

#7

Förr bodde här ett äldre par. Båda är borta sedan länge. Jag tror han gick bort först. De hade en gammal oklanderligt skött vit SAAB 96. Nu vet jag inte vem som bor här. Inte för att jag kände det äldre paret, mer än att jag någon bedyrat för henne att vi tog försiktigt och att vi hade hjälm på oss  när vi susade ner för backen ovanför deras hus på våra skateboards. Hjälmar som mer var ett symboliskt skydd än ett reellt. Det hade säker varit lika bra skydd att ha en bit målad kartong på huvudet. 

TheInvisibleJackal