Tidig höst i Skäralid

I slutet av oktober hade fotoklubben en utflykt till Söderåsens nationalpark. Närmare bestämt till Skäralid. Det var tredje gången det här året (2023) jag var där. Den här gången med ett tämligen nyopererat ljumskbråck. Jag hade opererats bara drygt två veckor tidigare och var fortfarande omplåstrad och tog smärtstillande. 

#2

Mina krafter var inte på topp, tidigt bestämde jag mig därför att hålla mig i området nära Naturum. Det passade bra för då kunde jag gå in dit och sätt mig och vila. Vilket jag också gjorde vid två tillfällen. 

#3

Jag hade tagit med mig endast en kamera med objektiv samt några filter och stativet samt lite fika för att slippa släpa på för mycket. Förhållningsordern var att ta det lite försiktigt första tiden även om metoderna för ljumskbråcksoperationer har förbättrats avsevärt sista tiden. Jag fick lyfta, men skulle ändå iaktta viss försiktigt i början. Rekommendationen om endast lyfta ett mjölkpaket gäller inte längre.

#4

Jag hade haft en del besvär av ljumkbråcket före operationen och de postoperationella besvären var av en mer övergående karaktär och att med tiden skulle det kännas mycket bättre än före operationen. Med den vetskapen gjorde det mig inget att s a s bara hålla till runt Naturum. Det har för mig annars bara varit ett område man snabbt passerar på vägen.

#5

Den här förmiddagen i Skäralid var det en del dimma, som efterhand som dagen fortskred skingrades och höstens färger trädde fram istället.

#6

De flesta, för att inte säga så gott som alla klubbkamrater hade begivit sig iväg längs leder och stigar djupare in i nationalparken. 

#7

Jag gick ett kort stycke på leden på vänster sida om sjön. Den sista tidens regnande och dimman tidigare gav landskapet en fuktig karaktär. 

#8

Efter en ha suttit och vila mig en stund inne i naturum går jag ut igen. Det lockar och drar att få använda min kamera mer. Jag hade trott att jag skulle tvingas låta den ligga orörd ett par månader, men det var aldrig frågan om något sådant. Jag kunde använda så snart jag kände för det. En lättnad faktiskt. 

#9

Jag gick således runt och hittade lite olika motiv att ge mig i kast med.

#10

#11

#12

Fastnade för ett träd med synlig rötter.

#13

#14

#15

#16

#17

#18

#19

#20

Efter tag märkte jag att flertalet av de andra hade återvänt från sina vandringar och höll som bäst på att duka upp sitt fika. Jag hade varit inne i min fotobubbla ett tag och hade inte märkt att de kommit tillbaka. Och det måste väl ändå sägas vara ett gott betyg för hur jag tog till vara på utflyktstiden. Väl hemma sedan la jag mig en stund och sov som en sten. 

TheInvisibleJackal